Valkyria

Oj, jag hittade det här bortglömda inlägget i Utkast, som borde ha publicerats i början av augusti.

Jag såg filmen Valkyria på TV4 i somras och varje gång jag ser något om Nazityskland kommer jag att fundera på om vi i Europa kommer att få uppleva något liknande igen.

Det nationalkonservativa Sverigedemokraterna är det parti som anses vara det närmaste Hitlers nationalsocialistiska ideologi. Nu tror jag inte att SD kommer att upprepa något av det som Hitler stod för men däremot är det fullt tänkbart att de vill skapa något liknande Victor Orbans Ungern.

Malcolm Kyeyune, kommunistisk debattör och bloggare, förklarade i början av augusti valrörelsens stora snackis så här långt på ett mycket bra sätt på Facebook (hela inlägget är inklistrat här) genom att plocka isär den s.k. postkoloniala skulden.

Den här videon om socialdemokraternas historia som SD släppte nyligen är intressant. Den säger väldigt mycket om det politiska läget idag, och är i sig ett exempel på s.k. ”blowback”, där saker man gör i ett led kommer tillbaka för att hemsöka en i tredje eller fjärde led.

Många kommentatorer har i dagarna försökt angripa filmens seriositet, historiska gedigenhet, osv. Jag tror inte detta är något annat än att skjuta bredvid målet. Ja, filmen är ett hopkok av fultolkningar, halvsanningar, lösryckta citat och implicita samband. Två saker gör dock detta ganska oviktigt. Den vanligaste invändningen här har ju varit att behandlingen av SD följt ungefär samma mönster, och att alla partier gör så här. Ingen annan skyr för att fultolka eller använda sig av halvsanningar och lösryckta citat, så varför ska SD göra det?

Det finns dock ett viktigare skäl till varför filmen nog kommer visa sig ha varit effektiv. Och det är till stor del socialdemokraternas fel, eller snarare allas fel, att det blivit så. ”Rasism” idag har fördummats och tillåtits reduceras till en transhistorisk kraft. Rasism är inte längre något specifikt för tid och plats och etniska och politiska klyvningar. Rasismen bara existerar, utanför historien, likt en sorts ond demon som bara väntar på att ta över folk utan anledning. Varför åkte spanjorerna till den nya världen? Jo, för att de var rasistiska och hatade alla som inte såg ut som de själva. De historiska, religiösa och ekonomiska bevekelsegrunderna på drottning Isabellas tid har inget med saken att göra. Byggandet av silvergruvorna, eller den enorma globala ekonomiska effekt som det spanska imperiets stora produktion av ädelmetaller fick på ekonomin (effekter som kunde kännas ända till Kina) har filats bort. Det finns inte längre en historia, det finns bara en moral, och moralen säger att världen består av goda människor mot dåliga människor. De som älskar, mot de som hatar.

I flykten från historia till moral har det aldrig varit enklare än nu att verkligen döma ut andra människor och partier fullständigt. Om ”rasism” är en sorts mark of cain, en leverfläck på själen som inte går att tvätta bort, då finns det liksom inget att diskutera. De är onda, vi är goda.

Men det finns en baksida som ingen verkar ha tänkt på. Det argument som socialdemokraterna skulle kunna ha använt här är att socialdemokratin, likt alla andra, verkade i en radikalt annorlunda tid med radikalt annorlunda etniska, politiska och kulturella bevekelsegrunder än dagens Sverige. Men när man kokar ner ”rasist!” till att betyda ”jag hatar dig” och ”du är dum”, då spelar dessa invändningar längre någon roll. De enda frågorna som är relevanta är ”går det att hata sossarna?” och ”går det att tycka att sossarna är dumma?”. Det är frågor med mycket enkla svar idag.

Även innan Youtube bjöd SD på en alldeles gratis Streisandeffekt så var den här filmen en intressant studie i politisk judo. Efter åratal av medveten devalvering av begrepp, efter decennier av ihåliga referenser till ”30-talet!!!” har de flesta orden vi använder förlorat mycket av sin rena semantiska mening. ”Rasist” betyder på en och samma gång allting och ingenting; du kan kasta det i ansiktet på vem som helst för nästan vad som helst, och den enda otvetydiga innebörden är att du är en dålig människa som vi andra hatar. Men det går att använda samma verktyg åt andra hållet; det går att göra en två timmar lång film om att vår tids styrande socialdemokrater är dåliga människor som är hatade och dessutom borde hatas. Ingen behöver bry sig om semantiken, eller de historiska sambanden, eller något i den stilen. Bilderna finns där för att inpränta det som de flesta tittarna redan tror eller är beredda att tro: sossarna är dåliga människor, de är inte ett dugg bättre, de bär på precis samma själsliga leverfläck.

De andra partierna valde denna arena, och de fick hjälp från i princip all media och hela civilsamhället. Nu, en månad innan valet, är det nog lite för sent att inse att detta är en arena där alla kan ge sina fiender stryk. Att välja bort historia och materiell politik och istället föra en moralisk kamp har lockat många de senaste åren. Men så fort du själv snubblar, så fort dina egna politiker beter sig omoraliskt och inte lever upp till förväntningar, då kommer hela din historia tillbaka som en enda stor bumerang. Inte för att historien spelar någon roll, utan för att du just nu håller på att förlora kampen om moralen.

Annonser

Vad händer när vanlig fakta, forskning och kunskap möter Margot Wallström?

WTF?

Ja vad händer när forskning, fakta och kunskap möter Margot Wallström?

Då ska forskning, fakta och kunskap krypa tillbaka under den sten den kom ifrån. Eller budbäraren av det eftersom han, vad jag förstår, inte så ofta hänvisar till sin egen forskning. Det är alltså Margot Wallströms, och genom hennes ställning som utrikesminister, också Sveriges inställning till helt vanlig och normal forskning och kunskap. Och högst troligt även SVD Kulturs inställning då de anser att samma forskning och resultat, som alltså är helt normal och etablerad i resten av världen, är ”kontroversiell”. För det är vad SvD menar.

Är det någon som sett Wallström eller SvD Kultur säga att den sk ”genusforskningen” ska krypa tillbaka under en sten och gömma sig? Nä, inte jag heller. Och det hade dessutom varit helt korrekt att säga det om just ”genusforskningen” eftersom den bara är extremistisk politisk ideologiproduktion och inget annat. Och på…

View original post 330 fler ord

Therese Verduns rant om den socialistiska offerhierarkin på Twitter

Åh, vad jag älskar sånt här.

Här följer en rant jag skrivit om den socialistiska offerhierarkin och hur den opererar.
#svpol

Vänstern har alltid haft såna intrikata problem med sin offerhierarki. Vem är det största offret och därmed förtjänt av mest stöd?
Några exempel nedan:

Värda stöd: svenska kvinnor som rapporterar trakasserier begångna av svenska män. Att svenska män är närvarande som förövare i den politiska diskussionen är nämligen en förutsättning för att kunna förminska förekomsten av övergrepp begångna av utländska män.

Ej värda stöd: svenska kvinnor som faller offer för utländska våldtäktsmän. Där är nämligen den utländske mannen det större offret i ett globalt, socioekonomiskt perspektiv och han hamnar därmed över den svenska, globalt priviligerade kvinnan i offerhierarkin.

Värd stöd: muslimsk, invandrad kvinna som vill vara hemma med barn i femton år innan hon tar ett första jobb med att städa en trappuppgång. Offer enligt samma globala socioekonomiska maktperspektiv som ovan.

Ej värd stöd: svensk kvinna som vill vara hemma med barn. Visserligen ett uppenbart offer för patriarkatet men hon sviker samtidigt den feministiska kampen och går patriarkatets ärenden. Anses självmant skjuta ut sig från offerhierarkin och hennes självbestämmande förringas.

Värd stöd: muslimsk kvinna som bedriver valkampanj på ett språk som gör den omöjlig för övrigt samhälle att bedöma innehålls- och kvalitetsmässigt, och som blir inkryssad i riksdagen med hjälp av ett stort antal kryss av etniska landsmän. Offer enligt samma perspektiv som ovan.

Ej värd stöd: svensk högerkvinna som efter hårt arbete under många år utnämns till kommunfullmäktigeordförande. Eftersom hon tillhör fel politisk flank bedöms hon vara en förrädare mot den feministiska kampen och anses förkasta det globala, socioekonomiska maktperspektivet. Hennes individuella prestationer förringas därför, varpå hon degraderas till att enbart vara en partner till sin sambo och avidentifieras även genom att fråntas sitt namn i mediarapportering.

Slutsats:
Om du bejakar ett socialistiskt, globalistiskt, socioekonomiskt maktperspektiv har du rätt att ikläda dig en feministisk offerroll som krona på verket, och förtjänar därmed underförstått vänsterns stöd.

Men du kan även förkasta traditionell jämställdhet med vänsterns goda minne eftersom du accepterat det första villkoret. Om du däremot förkastar det socialistiska maktperspektivet försitter du helt din rätt att ta plats i offerhierarkin.

Dina politiska framgångar förminskas ironiskt till att du är en produkt av och ett bihang till din partner. Och om du har svensk etnicitet och utsätts för sexuellt våld förväntas du inse att din sexuella integritet är försumbar i ett globalt sammanhang. ”Take one for the team”.

Och där ser vi i blixtbelysning vänsterns kollektivistiska natur. Du tillåts bara ta plats i offerhierarkin om din person kan tjäna ett syfte i ett större maktpolitiskt sammanhang.

Befinner du dig däremot på upplevt fel sida i maktbalansen spelar det nästan ingen som helst roll vad du som individ utsätts för eller vad du presterar. Offerhierarkin är nämligen inte narrativt utarbetad eller tillgänglig för dig.

Socialism är ondska. Den måste bort.

Till detta kan även fogas att judar är värda stöd om trakasserier mot dem kommer från höger. Kommer däremot trakasserierna från MENA-håll förlorar juden till stor del sin plats i offerhierarkin på grund av Israels internationella position, oavsett om juden någonsin varit där.

Det globalistiska, socioekonomiska maktperspektivet är därmed även svaret på varför vi tolererar att palestinier fängslar, torterar och hedersmördar sina egna. Eftersom de är offer enligt det större perspektivet är deras individuella och rent praktiska förbrytelser oviktiga.

End rant.

Intressanta historiska fakta från Illustrerad vetenskap Historia

Jag fick ett reklamutskick från Illustrerad vetenskap Historia via mejlen och tyckte det var så intressant läsning att jag delar med mig av det här.

VISSTE DU ATT …

HISTORIENS MEST FRAMGÅNGSRIKA PIRAT

… var vare sig Svartskägg, Francis Drake, William Kidd, Black Bart eller Anne Bonny.

I stället går titeln till Ching Shih – en prostituerad kinesisk kvinna, som blev piratkapten och på toppen av sin karriär i början av 1800-talet ska ha haft omkring 1800 skepp och 80000 pirater under sitt befäl.

Shih och den oövervinneliga Red Flag Fleet erövrade den kejserliga kinesiska flottan, spred skräck längs kuster i hela Sydostasien och angrep både brittiska och portugisiska örlogsfartyg.

HISTORIENS KORTASTE KRIG

… utkämpades mellan Storbritannien och sultanatet Zanzibar den 27 augusti 1896, eftersom stormakten var missnöjd med utnämnandet av en ny sultan.

Kriget pågick i 38 minuter, kostade 500 zanzibarer livet – och sårade en enda brittisk sjöman. Det blev även slutet på Zanzibars självständighet.

HISTORIENS LÄNGSTA KRIG

… inleddes den 30 mars 1651, när Nederländerna såg en möjlighet att slå mynt av det pågående inbördeskriget i England och förklarade krig mot Scillyöarna i Engelska kanalen.

Kriget avslutades först den 17 april 1986 när en lokal historiker på Scillyöarna kontaktade den nederländska ambassaden i London för att höra om det egentligen någonsin slutits fred.

Det hade det inte, men det ändrade raskt en liten fredsceremoni på Scillyöarna på – efter 335 år och noll offer.

Kanske visste du inte heller att ….

Djingis khan var den blodtörstigaste krigsherren i historien. Hans mongoliska horder dödade i början av 1200-talet mer än fyrtio miljoner människor – en sjättedel av jordens sammanlagda befolkning på den tiden.

Den bäst betalda idrottaren i historien är Gaius Appuleius, en hyllad kusk, som körde hästkapplöpningar i det gamla Rom. Han tjänade under sin karriär en summa motsvarande minst 140 miljarder kronor.

Den isländska riksdagen, Alltinget, har existerat sedan år 930 och är därmed det äldsta fortfarande fungerande parlamentet i världen.

Den katolska kyrkan ställde år 897 påve Formosus inför rätta – trots att han dött mer än ett år tidigare. Det delvis ruttnade liket plockades fram, placerades i en stol iklätt påvliga attribut och presenterades för en rad politiskt motiverade anklagelser.
Liket förlorade rättegången, fick tre fingrar avhuggna och kastades naket i floden Tibern.

 

Magnus Sandelin om America Vera-Zavala

Magnus Sandelin på Facebook om America Vera-Zavala.

Jag har aldrig pekat ut islam, jag har aldrig pekat ut muslimer. Jag har alltid varit noga med att påpeka att det som exempelvis Doku granskar är en ideologi som kallas för jihadism. Jag brukar säga att ökade kunskaper om olika inriktningar inom islam motverkar fördomar, intolerans och generaliseringar. För detta har jag mött stor uppskattning hos många muslimer. Men jihadister och en del andra islamister menar så klart att detta handlar om ”islamofobi”. Så även enstaka personer inom vänstern, som America Vera-Zavala, som här kallar mig för galning och menar att jag inte är någon riktig journalist. Att den typen av kommentarer skulle komma från det hållet var i och för sig väntat, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är fruktansvärt lågt uttryckt av en person som har tillgång till de finaste av kulturella finrum, och för jävligt att man som seriös journalist måste utstå den typen av påhopp.

Angående Kristoffer Appelquists kompis Muhammed

Kristoffer Appelquist, känd för att inte vara den skarpaste kniven i lådan, har skrivit ett märkligt debattinlägg i Metro.

När jag sökte lägenhet på Facebook åt min kompis Muhammed möttes det av massiv tystnad.

Jag har skrollat i hans privata Facebook-flöde och det första jag hittar är ett inlägg om hans tjugoåriga son Erik från 24 september.

Min älskade lille pojk Erik Appelquist ska flytta till Stockholm. Han behöver någonstans att bo. Han är världens gulligaste och roligaste. Han har jobb, pengar och social kompetens. Är det någon som har ett rum/garage/lägenhet att hyra ut till honom. Svinbilligt ska det vara och mitt i stan.

Den 17 augusti delar Appelquist ett inlägg från en kvinna som söker bostad i Göteborg åt en annan kvinna. Inlägget har fått en gillning och en delning. Vilket engagemang det ledde till har jag förstås ingen aning om men Appelqust nämner inget om det i sin debattartikel. Kan det hela bero på att engagemangen för hans son Erik beror just på att det var hans son och ingenting annat.

När jag byter till hans offentliga Facebook-sida, som man alltså följa och gilla utan att vara Facebook-vän, hittar jag ett inlägg från den 5 april.

Det är inget konstigt att folk som gillar och följer Appelquist inte visar samma engagemang som hans privata Facebook-vänner. Har man en sida utöver sitt privata konto är det just för att man vill skilja på det privata och det offentliga. Appelquist delar visserligen inlägget på sitt privata konto men om han ska anklaga några för rasism är det alltså hans privata Facebook-vänner, inte de som följer honom som han riktar sig till när han skriver en debattartikel på Metro. Hade han menat sin privata vänner hade det räckt med att skälla ut dem på hans privata konto. Appelquist kallar också sin kompis för det opersonliga ”Mhd”. Varför då? Inlägget gillades fem gånger och delades av honom själv, alltså ingen större skillnad jämfört med den kvinnas inlägg som hans delade.

Att Muhammed inte fick någon hjälp är beklagligt men det som blir jättefel i Appelquist debattinlägg är följande.

Jag tror att de flesta av er är rasister. Ni vill inte vara det. Men det hjälper inte så länge ni inte vill hyra ut ett rum till Muhammed. Så länge ni inte är en del av lösningen så är ni en del av problemet. Problemet är rasism. Den som är en del av problemet rasism, är rasist.

Det man kan sträcka sig till att det beror på är möjligtvis en slags främlingsmotvilja, men inte främlingsfientlighet eller rasism.

Det är din moraliska plikt att lära känna människor från andra länder. Släppa in dem i ditt kontaktnät. Låta dem bli en del av din vardag. Bjuda dem på din kräftskiva. Låta dem hyra din friggebod. Skärpning nu.

Vi svenskar har ingen som helst moralisk plikt att lära känna människor från andra länder. Jag jobbar mycket nära människor från olika länder men jag umgås inte med dem privat. Jag tycker faktiskt att dem är aningens trevligare än en del av mina andra kollegor med etnisk svensk bakgrund och stortrivs på jobbet just p.g.a. mina invandrade kollegor. Gör det mig till en rasist? Nej, självklart inte.