Arkiv

Släpp inte fram Sverigedemokraternas extremister i maktposition

Patrik Oksanen har uppmärksammat att Hörby kommun nu har sverigedemokraten Stefan Borg som kommunalråd. Sverigedemokraterna är långt ifrån mogna för att släppa fram såna här personer i de kommuner där de har blivit största parti.

Sverigedemokraternas första kommunstyrelseordförande Stefan Borg i Hörby kan tillträda tack vare ett samarbete med de lokala moderaterna. Här begår moderaterna ett stort misstag, för den som släpps fram hyllar Ryssland, förnekar Assads kemvapenattacker, hänger i ett pro-ryskt propagandaforum, delar Stalins tal och tycker att Sovjetunionens seger i andra världskriget är värt att fira.

Det känns lite vanskligt att extremisttagga namnet Stefan Borg eftersom det också är namnet på en duktig utrikesreporter, utrikespolitisk kommentator och programledare på TV4.

Annonser

Varför förstår inte en del människor att nedtystningar gynnar SD?

Att det är andra generationens invandrare som står för mycket av den ökande kriminalitet som rapporteras om i media är ingen nyhet. Dessa kriminella är svenskfödda och går alltså inte att utvisa som man kan göra med andra kriminella invandrare. Problemet i samhället, förutom den ökande kriminaliteten, är att en del människor tror att Sverigedemokraterna missgynnas om man tystar ner i stället för att ha en öppen debatt. Det är snarare tvärtom. Sedan artikeln Så många brott begår invandrare i Aftonbladet från den 13 mars 2000 har landets största dagstidning, som inte är grattis, de efterkommande 15 åren knappt skrivit ett ord om ämnet i tron att det skulle hämma det främlingsfientliga SD:s framfart. SD fick 1998 på 0,37 % av riksdagsrösterna och 1,44 % fyra år senare. Hade media fortsatt bevakningen och samhället bättre försökt förebygga kriminaliteten hade SD knappast varit det parti man är i dag, d.v.s. troligtvis landets största parti i höstens riksdagsval. Även om jag inte gillar tanken att Medborgerlig Samling skulle kunna tänka sig att samarbeta med SD kommer min röst att läggas på dem ändå eftersom det stora problemet är dagens media och politiker, inte bara SD. MED behöver komma in i riksdagen innan de kan samarbeta med SD och det kommer de inte att göra 2018 så en röst på MED blir då inte en indirekt röst på SD. Sen tror inte jag att vi blir av SD så lätt. De når sin peak i höstens riksdagsval för att om några val vara ett stabilt 10-15 %-parti. De kommer att ses som en motsvarighet till Vänsterpartiet, som aldrig kommer ingå i en socialdemokratiska regering men som ändå påverkar.

Den sverigedemokratiske invandraren

Jag minns när jag först hörde talas om Nima Gholam Ali Pour, lärare och som har en magisterexamen i internationell migration och etniska relationer. Det var när han 2013 lämnade Socialdemokraterna och gick med i Sverigedemokraterna (SD) i samband med Omar Mustafa-gate. Ett omöjligt beslut enligt många svenskfödda som inte röstar på SD men förståeligt om man lyssnar på vad han berättar, som t.ex. i gårdagens GP-artikel SD-politiker: De etablerade röstar på oss.

Gholam Ali Pour understryker i stället att många invandrare har kämpat för att etablera sig i Sverige, skaffat sig jobb och att de betalar skatt. Men de bor ofta i områden med stor tillströmning av nyanlända, känner otrygghet på grund av sociala problem, en brist på poliser och annat samhällsstöd och att de blivit negativt inställda till dagens invandringspolitik.

Ett stort feltänk som många automatiskt gör är att tro att just invandrare ska tycka om en generös invandringspolitik. Det märks ofta i kommentarsfält på sociala medier där man t.ex. kan läsa något i stil med att ”varför skulle vi ta hand om just dig och inte någon annan flykting”, ett rasistiskt uttalande eftersom man då anser att en invandrare ska tiga still och vara tacksam för allt den har ”fått”.

Något att fundera på för landets makthavare, vilket de inte kommer att göra. Höstens val kommer som sagt troligtvis få ett obehagligt resultat.

.

Varför vi kommer att få dras med SD under en lång tid

På TV4 går det en reklamfilm nu som handlar om det kommande riksdagsvalet. Där är det en kvinna som sitter i en buss eller på ett slags tåg och på någon sydsvensk dialekt säger att den viktigaste valfrågan är att rasisterna ska ut ur riksdagen. Fin tanke men verklighetsfrånvänt eftersom SD kanske blir största parti i höst. Det låter liknande den slogan som Fi hade inför riksdagsvalet 2014.

Ut med rasisterna och in med feministerna!

Saken är den att varje gång någon i Fi uttalar sig får de kanske en röst samtidigt som SD får fem röster. Fi är alltså lika verklighetsfrånvänd som kvinnan i reklamfilmen. Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med särskild inriktning mot valforskning och föreståndare för SOM-institutet vid Göteborgs universitet, säger följande i Nya Wermlands-Tidningen:

Jag tror redan att det finns en etablerad vaneröstning på SD. En grupp väljare som aldrig kan tänka sig att rösta på ett annat parti. De väljare man precis vunnit är också de som är lättast att förlora. Nu får ju SD konkurrens i migrationsfrågan, men inte i de andra dimensionerna. På den nationella nivån finns det inget annat populistiskt parti. Det är mycket vi och dem och det är folkviljan som ska representeras.

SD är alltså ett stålbad som vi måste ta oss igenom under en längre tid. Partiet kommer kanske att gå ner på en nivå på 10 %, men vi kommer inte att bli av med dem helt och hållet. Det är klart större risk för att äldre riksdagspartier kommer att försvinna.

MED värnar om den akademiska friheten till skillnad mot vänstern (och säkert även SD)

En av anledningarna till att Medborgerlig Samling är ett självklart alternativ i hästens riksdagsval är att de enligt Academic Rights Watch, som värnar om och bevakar den akademiska friheten, anser att partiet är det som bäst värnar om den akademiska friheten.

Medan andra partier går i invanda spår och förordar, direkt eller indirekt, fortsatt politisk och ideologisk kontroll av svensk forskning och utbildning sticker Medborgerlig Samling ut med ett program som radikalt bryter med den ohållbara politik som gjort att Sverige nu ligger på europeisk bottennivå vad gäller akademisk frihet.

Som motpol finns den akademiska vänstern, vars mål Lars Anders Johansson redogör för på ett bra sätt, som bl.a. tvingat på den från politisk ideologi inte befriade genusvetenskapen på t.ex. ingenjörsutbildningarna på KTH. Jämställdhet är ju som alla vet en sak och genusteorier något annat, oavsett vad dessa forskare påstår Genusvetenskapen ska naturligtvis få existera och också omfattas av den akademiska friheten men problemet där är att just genusvetenskapen är den akademiska disciplin som är sämst på att tåla kritik vilket krockar med Karl Poppers vetenskapsteori att vetenskap ska vara falsifierbar. Sen är jag lite tveksam till ”vetenskaper” som skapar sin vetenskap. Kan bero att jag kommer från en naturvetenskaplig bakgrund.

Svenska socialister som allierat sig med islamister

Anledningen till att jag nu har väckt rejält liv i bloggen igen var inlägget Andra vågens islamism – när socialismen mötte islam uppstod något mycket obehagligt på Ledarsidorna.se. Där nämns ett stort antal offentliga personer som, enligt mig, mer eller mindre borde klassas som extremister.

Riksdagsvalet 2018 är bara någon månad bort och jag kan redan nu avslöja att det troligtvis kommer att bli ett ”obehagligt resultat” eftersom landets nyttiga idioter fortfarande inte har fattat någonting. SD är nu på väg att bli landets största riksdagsparti. Det finns många som hävdar en liknelse med Adolf Hitlers parti NSDAP och hur de med bara 30 % av rösterna tog över makten i Tyskland och avskaffade demokratin. Att SD skulle göra, och framför allt tillåtas, något liknande är ganska otänkbart samtidigt ska man veta att SD har förespråkare som bl.a. pratat om att de ska rensa bort delar av journalistkåren.