Arkiv

Valkyria

Oj, jag hittade det här bortglömda inlägget i Utkast, som borde ha publicerats i början av augusti.

Jag såg filmen Valkyria på TV4 i somras och varje gång jag ser något om Nazityskland kommer jag att fundera på om vi i Europa kommer att få uppleva något liknande igen.

Det nationalkonservativa Sverigedemokraterna är det parti som anses vara det närmaste Hitlers nationalsocialistiska ideologi. Nu tror jag inte att SD kommer att upprepa något av det som Hitler stod för men däremot är det fullt tänkbart att de vill skapa något liknande Victor Orbans Ungern.

Malcolm Kyeyune, kommunistisk debattör och bloggare, förklarade i början av augusti valrörelsens stora snackis så här långt på ett mycket bra sätt på Facebook (hela inlägget är inklistrat här) genom att plocka isär den s.k. postkoloniala skulden.

Den här videon om socialdemokraternas historia som SD släppte nyligen är intressant. Den säger väldigt mycket om det politiska läget idag, och är i sig ett exempel på s.k. ”blowback”, där saker man gör i ett led kommer tillbaka för att hemsöka en i tredje eller fjärde led.

Många kommentatorer har i dagarna försökt angripa filmens seriositet, historiska gedigenhet, osv. Jag tror inte detta är något annat än att skjuta bredvid målet. Ja, filmen är ett hopkok av fultolkningar, halvsanningar, lösryckta citat och implicita samband. Två saker gör dock detta ganska oviktigt. Den vanligaste invändningen här har ju varit att behandlingen av SD följt ungefär samma mönster, och att alla partier gör så här. Ingen annan skyr för att fultolka eller använda sig av halvsanningar och lösryckta citat, så varför ska SD göra det?

Det finns dock ett viktigare skäl till varför filmen nog kommer visa sig ha varit effektiv. Och det är till stor del socialdemokraternas fel, eller snarare allas fel, att det blivit så. ”Rasism” idag har fördummats och tillåtits reduceras till en transhistorisk kraft. Rasism är inte längre något specifikt för tid och plats och etniska och politiska klyvningar. Rasismen bara existerar, utanför historien, likt en sorts ond demon som bara väntar på att ta över folk utan anledning. Varför åkte spanjorerna till den nya världen? Jo, för att de var rasistiska och hatade alla som inte såg ut som de själva. De historiska, religiösa och ekonomiska bevekelsegrunderna på drottning Isabellas tid har inget med saken att göra. Byggandet av silvergruvorna, eller den enorma globala ekonomiska effekt som det spanska imperiets stora produktion av ädelmetaller fick på ekonomin (effekter som kunde kännas ända till Kina) har filats bort. Det finns inte längre en historia, det finns bara en moral, och moralen säger att världen består av goda människor mot dåliga människor. De som älskar, mot de som hatar.

I flykten från historia till moral har det aldrig varit enklare än nu att verkligen döma ut andra människor och partier fullständigt. Om ”rasism” är en sorts mark of cain, en leverfläck på själen som inte går att tvätta bort, då finns det liksom inget att diskutera. De är onda, vi är goda.

Men det finns en baksida som ingen verkar ha tänkt på. Det argument som socialdemokraterna skulle kunna ha använt här är att socialdemokratin, likt alla andra, verkade i en radikalt annorlunda tid med radikalt annorlunda etniska, politiska och kulturella bevekelsegrunder än dagens Sverige. Men när man kokar ner ”rasist!” till att betyda ”jag hatar dig” och ”du är dum”, då spelar dessa invändningar längre någon roll. De enda frågorna som är relevanta är ”går det att hata sossarna?” och ”går det att tycka att sossarna är dumma?”. Det är frågor med mycket enkla svar idag.

Även innan Youtube bjöd SD på en alldeles gratis Streisandeffekt så var den här filmen en intressant studie i politisk judo. Efter åratal av medveten devalvering av begrepp, efter decennier av ihåliga referenser till ”30-talet!!!” har de flesta orden vi använder förlorat mycket av sin rena semantiska mening. ”Rasist” betyder på en och samma gång allting och ingenting; du kan kasta det i ansiktet på vem som helst för nästan vad som helst, och den enda otvetydiga innebörden är att du är en dålig människa som vi andra hatar. Men det går att använda samma verktyg åt andra hållet; det går att göra en två timmar lång film om att vår tids styrande socialdemokrater är dåliga människor som är hatade och dessutom borde hatas. Ingen behöver bry sig om semantiken, eller de historiska sambanden, eller något i den stilen. Bilderna finns där för att inpränta det som de flesta tittarna redan tror eller är beredda att tro: sossarna är dåliga människor, de är inte ett dugg bättre, de bär på precis samma själsliga leverfläck.

De andra partierna valde denna arena, och de fick hjälp från i princip all media och hela civilsamhället. Nu, en månad innan valet, är det nog lite för sent att inse att detta är en arena där alla kan ge sina fiender stryk. Att välja bort historia och materiell politik och istället föra en moralisk kamp har lockat många de senaste åren. Men så fort du själv snubblar, så fort dina egna politiker beter sig omoraliskt och inte lever upp till förväntningar, då kommer hela din historia tillbaka som en enda stor bumerang. Inte för att historien spelar någon roll, utan för att du just nu håller på att förlora kampen om moralen.

Släpp inte fram Sverigedemokraternas extremister i maktposition

Patrik Oksanen har uppmärksammat att Hörby kommun nu har sverigedemokraten Stefan Borg som kommunalråd. Sverigedemokraterna är långt ifrån mogna för att släppa fram såna här personer i de kommuner där de har blivit största parti.

Sverigedemokraternas första kommunstyrelseordförande Stefan Borg i Hörby kan tillträda tack vare ett samarbete med de lokala moderaterna. Här begår moderaterna ett stort misstag, för den som släpps fram hyllar Ryssland, förnekar Assads kemvapenattacker, hänger i ett pro-ryskt propagandaforum, delar Stalins tal och tycker att Sovjetunionens seger i andra världskriget är värt att fira.

Det känns lite vanskligt att extremisttagga namnet Stefan Borg eftersom det också är namnet på en duktig utrikesreporter, utrikespolitisk kommentator och programledare på TV4.

Varför förstår inte en del människor att nedtystningar gynnar SD?

Att det är andra generationens invandrare som står för mycket av den ökande kriminalitet som rapporteras om i media är ingen nyhet. Dessa kriminella är svenskfödda och går alltså inte att utvisa som man kan göra med andra kriminella invandrare. Problemet i samhället, förutom den ökande kriminaliteten, är att en del människor tror att Sverigedemokraterna missgynnas om man tystar ner i stället för att ha en öppen debatt. Det är snarare tvärtom. Sedan artikeln Så många brott begår invandrare i Aftonbladet från den 13 mars 2000 har landets största dagstidning, som inte är grattis, de efterkommande 15 åren knappt skrivit ett ord om ämnet i tron att det skulle hämma det främlingsfientliga SD:s framfart. SD fick 1998 på 0,37 % av riksdagsrösterna och 1,44 % fyra år senare. Hade media fortsatt bevakningen och samhället bättre försökt förebygga kriminaliteten hade SD knappast varit det parti man är i dag, d.v.s. troligtvis landets största parti i höstens riksdagsval. Även om jag inte gillar tanken att Medborgerlig Samling skulle kunna tänka sig att samarbeta med SD kommer min röst att läggas på dem ändå eftersom det stora problemet är dagens media och politiker, inte bara SD. MED behöver komma in i riksdagen innan de kan samarbeta med SD och det kommer de inte att göra 2018 så en röst på MED blir då inte en indirekt röst på SD. Sen tror inte jag att vi blir av SD så lätt. De når sin peak i höstens riksdagsval för att om några val vara ett stabilt 10-15 %-parti. De kommer att ses som en motsvarighet till Vänsterpartiet, som aldrig kommer ingå i en socialdemokratiska regering men som ändå påverkar.

Den sverigedemokratiske invandraren

Jag minns när jag först hörde talas om Nima Gholam Ali Pour, lärare och som har en magisterexamen i internationell migration och etniska relationer. Det var när han 2013 lämnade Socialdemokraterna och gick med i Sverigedemokraterna (SD) i samband med Omar Mustafa-gate. Ett omöjligt beslut enligt många svenskfödda som inte röstar på SD men förståeligt om man lyssnar på vad han berättar, som t.ex. i gårdagens GP-artikel SD-politiker: De etablerade röstar på oss.

Gholam Ali Pour understryker i stället att många invandrare har kämpat för att etablera sig i Sverige, skaffat sig jobb och att de betalar skatt. Men de bor ofta i områden med stor tillströmning av nyanlända, känner otrygghet på grund av sociala problem, en brist på poliser och annat samhällsstöd och att de blivit negativt inställda till dagens invandringspolitik.

Ett stort feltänk som många automatiskt gör är att tro att just invandrare ska tycka om en generös invandringspolitik. Det märks ofta i kommentarsfält på sociala medier där man t.ex. kan läsa något i stil med att ”varför skulle vi ta hand om just dig och inte någon annan flykting”, ett rasistiskt uttalande eftersom man då anser att en invandrare ska tiga still och vara tacksam för allt den har ”fått”.

Något att fundera på för landets makthavare, vilket de inte kommer att göra. Höstens val kommer som sagt troligtvis få ett obehagligt resultat.

.

Varför vi kommer att få dras med SD under en lång tid

På TV4 går det en reklamfilm nu som handlar om det kommande riksdagsvalet. Där är det en kvinna som sitter i en buss eller på ett slags tåg och på någon sydsvensk dialekt säger att den viktigaste valfrågan är att rasisterna ska ut ur riksdagen. Fin tanke men verklighetsfrånvänt eftersom SD kanske blir största parti i höst. Det låter liknande den slogan som Fi hade inför riksdagsvalet 2014.

Ut med rasisterna och in med feministerna!

Saken är den att varje gång någon i Fi uttalar sig får de kanske en röst samtidigt som SD får fem röster. Fi är alltså lika verklighetsfrånvänd som kvinnan i reklamfilmen. Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med särskild inriktning mot valforskning och föreståndare för SOM-institutet vid Göteborgs universitet, säger följande i Nya Wermlands-Tidningen:

Jag tror redan att det finns en etablerad vaneröstning på SD. En grupp väljare som aldrig kan tänka sig att rösta på ett annat parti. De väljare man precis vunnit är också de som är lättast att förlora. Nu får ju SD konkurrens i migrationsfrågan, men inte i de andra dimensionerna. På den nationella nivån finns det inget annat populistiskt parti. Det är mycket vi och dem och det är folkviljan som ska representeras.

SD är alltså ett stålbad som vi måste ta oss igenom under en längre tid. Partiet kommer kanske att gå ner på en nivå på 10 %, men vi kommer inte att bli av med dem helt och hållet. Det är klart större risk för att äldre riksdagspartier kommer att försvinna.

MED värnar om den akademiska friheten till skillnad mot vänstern (och säkert även SD)

En av anledningarna till att Medborgerlig Samling är ett självklart alternativ i hästens riksdagsval är att de enligt Academic Rights Watch, som värnar om och bevakar den akademiska friheten, anser att partiet är det som bäst värnar om den akademiska friheten.

Medan andra partier går i invanda spår och förordar, direkt eller indirekt, fortsatt politisk och ideologisk kontroll av svensk forskning och utbildning sticker Medborgerlig Samling ut med ett program som radikalt bryter med den ohållbara politik som gjort att Sverige nu ligger på europeisk bottennivå vad gäller akademisk frihet.

Som motpol finns den akademiska vänstern, vars mål Lars Anders Johansson redogör för på ett bra sätt, som bl.a. tvingat på den från politisk ideologi inte befriade genusvetenskapen på t.ex. ingenjörsutbildningarna på KTH. Jämställdhet är ju som alla vet en sak och genusteorier något annat, oavsett vad dessa forskare påstår Genusvetenskapen ska naturligtvis få existera och också omfattas av den akademiska friheten men problemet där är att just genusvetenskapen är den akademiska disciplin som är sämst på att tåla kritik vilket krockar med Karl Poppers vetenskapsteori att vetenskap ska vara falsifierbar. Sen är jag lite tveksam till ”vetenskaper” som skapar sin vetenskap. Kan bero att jag kommer från en naturvetenskaplig bakgrund.