Archive | mars 2013

Är något ruttet i staten Sverige?

Är något ruttet i staten Sverige? undrar Expressens ledaredaktion idag angående att korruption uppdagas i allt fler samhällsinstanser i landet. Vi svenskar har sådan övertro på vår egen förträfflighet att vi väl alltid under modern tid har gått omkring och trott att vi är de godaste och renaste människorna i hela världen. Vi har verkligen gått på myten om oss själva. Precis som att nästan ingen trodde på att amerikanska idrottare dopade sig. Det gjorde ju bara de östeuropeiska och kinesiska idrottarna, och Ben Johnson var ju kanadensare, tills den ena amerikanska dopningsskandalen efter den andra uppdagades under 2000-talet. Det började med BALCO-skandalen 2003, där bl.a. den populära friidrottaren Marion Jones ingick även om hon inte erkände förrän 2007. Cyklisten Lance Armstrongs comeback till världseliten från en cancersjukdom charmade en hel värld. Nyligen erkände han sitt fusk under sina sju raka segrar i Tour de France, en av idrottsvärldens största tävlingar. Men håll dig till ämnet nu, Emma!

Inte ens hälften av myndigheterna har analyserat risken för korruption inom hela sin verksamhet. Och hur förebygger man korruption om man inte har tänkt igenom och undersökt hur, och i vilka led, organisationen är sårbar?

Jag tror inte för ett öre att svensken är mindre korruptionsbenägen än andra nationaliteter. Ändå är vi så godtrogna och uppfyllda av vår egen förträfflighet att vi inte förrän nu börjar upptäcka att det faktiskt förekommer korruption även i Sverige. För sånt sysslar t.ex. bara italienare och greker med, eller? Sant, än så länge finns inga tecken på att Sverige skulle vara lika dåliga på antikorruptionsarbete som Italien och Grekland. Än så länge! Att Migrationsverket nu ska tillsätta en arbetsgrupp mot korruption är ett unikt beslut, säger statsåklagare Nils-Eric Schultz.

Det allra mest oroande är att RRV larmade om bristande korruptionsskydd inom staten redan 2005-2006. Studien ledde till att man då efterlyste systematiska riskanalyser. Riskanalyser som alltså inte har genomförts ordentligt, sju år senare.

vargVad beror det här på? Ren flathet från regeringen att inte kräva in rapporter från de olika myndighetscheferna? Visst, men åter igen den svenska självbilden av att vara det perfekta folket. Ett fenomen som är närbesläktat med korruption är det offentliga slöseriet med skattepengar. Martin Borgs arbetar som Slöseriombudsman på uppdrag av Skattebetalarnas förening och granskar detta slöseri med våra pengar. För mig är slöseriet lika ruttet som korruptionen. Aktuellt just i dagarna än den hemlängtande Junselevargen, som Slöseriombudsmannen skämtsamt kallar för ”ett examensprojekt från Konstfack”. Denna för den svenska vargstammen så viktiga hona har hittills kostat staten c:a fyra miljoner kronor. Tänk dig tanken att i några sekunder per arbetsdag arbetar du bl.a. för att flytta på en importerad varg som inte vill vara där svenska myndigheter vill att den ska vara.

Staten ska vara objektiv och saklig. Den ska behandla människor rättvist och rättssäkert. Statlig korruption eroderar medborgarnas förtroende. Priset, politiskt, socialt och ekonomiskt, är skyhögt.

Brist på kontroll av eventuell korruption men även slöseri med skattepengar ger missnöjespartier någon extraröst. Även om de garanterat inte vore bättre på det förebyggande arbetet om de själva satt vid makten.

63 % av SD-väljarna missnöjesröstar

I oktober var samma siffra 37 procent och missnöjesröstarna har alltså nästan fördubblats till mars månad.

63 % av de som säger att de skulle rösta på Sverigedemokraterna missnöjesröstar enligt Novus. De som röstar på Sverigedemokraterna är inte nödvändigtvis överdrivet förtjusta i partiet, men de tycker illa om de etablerade partierna. Att Sverigedemokraterna till stor del är ett missnöjesparti råder det ingen tvekan om.

Den senaste veckan har två incidenter kopplat till rasism rapporterats i media. I båda fallen har den inblandade personalen stängts av från sina tjänster. Läs mer på Färjans busschaufför stängs av – tills vidare och Ambulanspersonal stängs av. Vad som är sant eller falskt i de båda händelserna lägger jag ingen energi på just nu utan jag avvaktar som alltid. Minns bara mjölkattackerna i Forserum som i efterhand visade sig vara en lögn. Den rättelsen brydde sig inte riksmedia om att berätta. Tråkigt eftersom det spär på misstron gentemot media.

Har rasismen i Sverige eskalerat till nivåer utan dess like sedan järnrörsskandalen i höstas? Känner sig en del människor så trygga i Sverigedemokraternas framgångar i opinionsundersökningarna att de nu öppet visar sin rasism? Jag vet faktiskt inte men någonting konstigt pågår just nu. Så här var det inte i Sverige bara för några år sen, eller? Jag är i alla fall inte förtjust i den utveckling som vi ser nu utan jag kan bara tänka tillbaka till Jens Stoltenbergs ord efter Utöya om ett mer öppnare samhälle.

Våra nordiska grannländer har redan provat på att ha missnöjespartier i maktpositioner. Fremskridtspartiet och Dansk Folkeparti i Danmark, Fremskrittspartiet/Framstegspartiet i Norge och Ny Demokrati i Sverige. Idag går Sannfinländarna i Finland och Sverigedemokraterna i Sverige bra i de olika ländernas opinionsundersökningarna. Blir samhället bättre med dessa partier? Mitt svar är kanske på kort sikt men nej på lång sikt. Att rösta fram missnöjespartier är ingen långsiktig lösning. Då är det bättre att man istället själv engagerar sig i något parti och där försöker påverka med sina åsikter. En del anser att röster på missnöjespartier kan tvinga andra partier att modifiera sin politik och visst är det ett passivt sätt att påverka också. Jag förordar ändå det första alternativet även om jag själv inte är politiskt aktiv i något parti.

Vår mörka historia

Det är inte Sverigedemokraterna som är problemet, menar Gustav Fridolin, reporter och berättare i Vår mörka historia. Rasismens roll i Sverige har varit betydligt större än så, och handlar inte bara om fördomar och undertryckt hat. Makthavare som inte vill ta ansvar pekar gärna på skrikiga högerextremister och säger att det är de som är rasisterna, när bakgrunden egentligen är en helt annan.

Gustav Fridolins dokumentärserie i tre delar, Vår mörka historia, sändes i TV4 hösten 2009 utan någon större uppmärksamhet i media eller sociala medier. Sändes den för tidigt? Vad hade reaktionerna blivit om den hade sänts efter järnrörsskandalen? De tre delarna finns att se på TV4 Play (1, 2, 3) men man måste betala för att se avsnitten. Men snälla TV4! Det här är en så pass viktig historisk redogörelse att den svenska allmänheten måste få tillgång till den när som helst utan att behöva betala. Serien behöver i vilket fall som helst repriseras.

Här är i alla fall en trailer som finns på Youtube.

I serien Vår Mörka Historia undersöker reportern och tidigare riksdagsledamoten Gustav Fridolin rasismens rötter och hittar kapitel i den svenska historien som han aldrig fick lära sig i skolan. Sidor av historien som många helst inte vill kännas vid, än mindre gå ifrån oberörd.

Det hela blir en lika spännande som otäck upptäcktsresa som belyser Sveriges del i rasismens utveckling. De tre programmen tar även upp Sveriges roll under kolonialismen, vår del i slavhandeln, vårt agerande mot folkminoriteter i Sverige, framförallt samer, romer och judar, men även olika invandrargrupper under slutet av 1900-talet.

Eventuella förflyttningar av väljarsympatier eller inte?

white

SD-rasister sparkas. Var kommer de att ta vägen nu? Är de (riktiga) rasister kan de mycket väl gå vidare till Svenskarnas Parti (SvP). Tobias ”White” Billström, var tar han vägen då efter den senaste grodan om att ”de som gömmer papperslösa är landsmän som inte är blonda och blåögda”? För inte kan han få stanna kvar i Moderaterna nu, eller? Går han kanske med i SD nu? Jimmie Åkesson hyllade ju Billströms uttalande. Nej, sån skillnad är det faktiskt mellan Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti på den ena sidan och övriga riksdagspartier på den andra sidan. Men förstår den vanlige svensken det? Kan ett sånt uttalande från Billström få en liten strömning av väljare från Sverigedemokraterna till Moderaterna eftersom det anammade lite av sverigedemokraternas ståndpunkter? Hur ställer sig både partiet och väljare till att allt fler moderater uttalar sig liknande Björn Schaerström på Newsmill?

Dagligen ser vi nu hur det offentliga Sverige tvingas kapa och sarga fungerande verksamheter och organisationer stora som små inom allt ifrån vård och utbildning till service och infrastruktur för att spara nålpengar samtidigt som man fortsätter att slösa våra gemensamma resurser på sådant som varken är vårt fel eller ansvar.

Jag ser som vanligt med spänning fram emot nästa opinionsundersökning.

Den hygglige sverigedemokraten

Jag läser inte kontinuerligt på Avpixlat och liknande sidor utan tittar bara in där då och då. Jag har inte den beröringsskräck för de sidorna som andra som inte är sverigedemokrater verkar ha. Aftonbladet Kultur försökte sig på en granskning av ”järnrörssajterna” men fick nog den mesta skiten på sig själv. Problemet är att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är grundlagar, vilket hets mot folkgrupp inte är. Jag tror faktiskt att många spyr galla över t.ex. Avpixlat utan att veta vad som står där.  Ibland läser man något intressant som traditionella medier inte tar upp och ibland rena lögner som läsartipset att ICA hade dragit in alla pepparkaksgubbar. Än idag kan jag faktiskt se förpackningar med pepparkaksgubbar i olika ICA-affärer. Ofta tröttnar jag ganska snabbt på det jag läser men det gör jag även när jag läser texter på andra mer ”politisk korrekta” sidor. Det finns en insändarskribent på Avpixlat, BAN71, som fick mig att bli nyfiken på de som röstar på Sverigedemokraterna. Han presenterar sig som högutbildad med stabilt jobb och bra lön, laglydig, givmild både vad det gäller tid och pengar, inte rasist, inte invandrarfientlig, inte homofob samt själv invandrare eftersom han har emigrerat till USA. Han har skrivit att både svenska män och svenska kvinnor är bäst i världen men det var insändaren Mina erfarenheter ur ett annorlunda perspektiv från november förra året som fick igång min nyfikenhet.

Media har beslutat att mina olika åsikter gör mig ond och därför är jag inte svensk enligt deras definition. Jag älskar Sverige. Jag värnar om Sverige. Jag bryr mig om Sverige. Jag är utmärkt reklam för Sverige utomlands men blir i gengäld behandlad som pesten av det svenska etablissemanget.

Det ena problemet är att den svenska journalistkåren inte speglar den svenska väljarkåren. På SVT och SR är mer än hälften av journalisterna miljöpartister. Eftersom det finns gott om journalister med egna politiska agendor är det ett demokratiskt problem men istället för att bara gnälla borde kanske personer med andra politiska åsikter, än de bland journalister dominerande, utbilda sig själva till journalister. Svenska-flagganDet andra problemet är att i Sverige, som kanske det enda land i världen, finns det förnekare av den egna kulturen som ivrigt försöker lura i den övriga befolkningen att det inte finns någonting svenskt. Sedan den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för 20000 år sen befolkades den skandinaviska halvön. Till en början fanns naturligtvis inga länder men redan de olika maktcentran som fanns i det som vi idag kallar för Sverige hade en tidig svensk, eller skandinavisk, kultur. Oavsett vad man anser om det förgångna så finns den svenska historien alltid där ändå och den ska inte förvanskas. Det kan aldrig få anses vara rasistiskt att värna om den egna kulturen. Man kan prata gott om den svenska kulturen utan att prata negativt om andra kulturer. Svensk kultur är varken bättre eller sämre – men den existerar, som Bitte Assarmo skrev på Newsmill i januari. Egenskapen svenskförnekare kommer av att vi har bestämt oss för att vara ett mångkulturellt land och där har något blivit helt fel i vissa människors hjärnor. Ett mångkulturellt Sverige kan tydligen inte, enligt vissa socialliberaler och vänstersympatisörer, ha svensk kultur i förstarummet utan att vara rasistisk. Knappt ens som en del av den kulturella mångfalden. Det är bara fånigt att förneka allt historiskt som har skett i detta land och övriga nordiska länder. Katarina Mazetti var senast med att agera svenskförnekare. Enligt henne är jag och många med mig en vit älg, d.v.s. ”en svensk som i tre generationer inte har en enda utlänning”, och dessa ord var jag inte den enda som kände mig ledsen över. Detta orsakade naturligtvis proteststormar. Men man får inte glömma bort att Katarina Mazetti har lika stor rätt till sin yttrandefrihet som vilken annan människa. Och man får inte heller glömma bort att Sverige kommer att förbli mångkulturellt för en lång tid framöver. Det är bara att gilla läget! En svenskförnekare är i mina ögon också en slags kulturrasist. Våga älska Sverige precis som du kan älska andra länder!

Pappa sa ofta att: USA är ett farligt land för barn att växa upp i! Det sa ju media.

BAN71 berättar hur det svenska samhället snabbt enligt honom har förändrats sedan i mitten av 80-talet. Det hade det gjort ändå även om det inte hade skett någon invandring. Idag är Sverige världsmästare på avregleringar och teknikutvecklingen sker i en sån rasande takt att det ena decenniet efter det andra inte är likt det föregående. Faktum är att samhällsförändringarna började redan tidigare, något som författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö kunde berätta om i deras romansvit om kommisarie Martin Beck från åren 1965 till 1975. Just dessa 10 år pekas ut som ett av de mest omvälvande i vår historia, från miljonprogram till hemmafruarnas försvinnande, från p-piller till du-reform och den feministiska andra vågens framgångar. Det var redan då som dagens Sverige blev till. 1975 beslutade en enig riksdag (proposition 1975:26) att Sverige fr.o.m. då skulle vara ett mångkulturellt land. Man kan alltså inte enbart skylla på invandringen som BAN71 gärna vill göra men det är hans åsikt och den respekterar jag.

Precis som många är jag för invandring i olika former men den måste ske under ordnade former och baserad på vad Sveriges och framförallt kommuner, skola, vård, polis, etc. klarar av att hantera.

Detta börjar nu allt fler politiker att inse. Den vanlige svensken har från sitt perspektiv insett det sedan länge och det visas genom Sverigedemokraternas ökning i väljarundersökningarna. Senast förra veckan nådde partiet rekordsiffror igen. Det konstiga är att så fort som någon försöker diskutera någon slags begränsning av invandringen så kommer anklagelserna om främlingsfientlighet farandes men då undrar jag vid vilken nivå är det tillåtet enligt alla att diskutera en eventuell begränsning.

När jag nu sitter vid middagsbordet med mina egna barn och pratar med dem om Sverige inser jag att jag har kommit till den tragiska insikten att behöva säga något jag aldrig trodde jag skulle säga under min barndom om Sverige, att i Sverige vill jag inte att mina barn ska bo. Sverige är ett farligt land för barn att växa upp i!

Det här gör mig ledsen. Oavsett om man håller med BAN71 eller inte så är det tragiskt att någon ska behöva känna så om sitt gamla hemland. Det är tragiskt att den del av svenskarna som nu ser till att Sverigedemokraterna ökar i opinionsundersökningarna är hyggliga människor som känner sig åsidosatta. Rasismen i Sverige ökar inte (eftersom det är bara en myt) bara för att Sverigedemokraterna ökar, som en del vill få det till, utan det är p.g.a. ett utanförskap som i första hand borde vara en hjärtefråga för vänstern. Det utanförskap som jag menar består bl.a. av unga svenska män med misslyckade skolgång och som nu är arbetslösa. De är en av anledningarna till Sverigedemokraterna ökar. Nyligen kom ett förslag om uppsökande verksamhet av personer med ofullständig gymnasieutbildning upp till 25 år. Gustaf Fridolin anser att man kan förebygga ett eventuellt utanförskap med genuspedagogik i tidig ålder. ”Det handlar om killen som slarvar med studierna och får lägre betyg, och tidigt grundlägger en misstro till utbildningssystemet.” Jag lägger mig inte i diskussionerna om genusvetenskapens vara eller inte vara. Men för de unga män som redan har lämnat skolan då?  Något politiskt parti måste värna om dessa människor också och inte bara bespotta dem. Det finns nämligen ingen forskning som säger att det går att fostra någon som är 15 år och äldre. Och är det enbart unga svenska män som röstar på Sverigedemokraterna? Nej, det finns faktiskt pensionärerkvinnor och invandrare som gör det också. Det går naturligtvis alltid att ändra på sig, som t.ex. signaturen mästerkatten på Flashback. Men hur kan man bäst påverka folk från att inte rösta på missnöjespartiet Sverigedemokraterna? Inte genom att demonisera i alla fall utan självklart genom att ta debatter mot dem men jag tror också på att de politiska partierna mer ska representera folket, på ett intellektuellt sätt förstås annars är det risk för pöbelmentalitet. I Schweiz har man haft flest folkomröstningar i hela världen, flera gånger per år. Det systemet gillar jag. Det behövs kanske också ett nytt politiskt parti, de andra verkar ha kört fast, fritt från den underliggande rasism som ändå genomsyrar Sverigedemokraterna. Eller kan något av de borgerliga partierna bryta sig loss från den politiska mittfåran? Vänstern finns där som vanligt men mittpartierna har ökat och högerflanken är helt tom. Något för Kristdemokraterna att täcka upp, om de nu vågar positionera sig dit. Eftersom det kan finnas besökare på min blogg som bara läser det här inlägget vill jag som vanligt markera att jag inte vill hindra människor från att rösta på vilka partier de vill. Full demokrati kräver full öppenhet och yttrandefrihet. Frågan är, vart är vi på väg med internet? BAN71 avslutar sina insändare med ”Vi hörs på kommentarsfälten!” i vetskap att han tycker att det är en trivsam miljö samtidigt som han troligtvis vet att en del skyr de ställena. Jag avslutar detta inlägg på nästan samma sätt som BAN71 fast lite annorlunda Våga prata med varandra, både i det riktiga livet och i det digitala livet men tänk på att det är omöjligt att läsa någons kroppsspråk, t.ex. en glimt i ögat, när man befinner sig på internet. Jag tror att det kan skrämma bort en del kvinnor från kommentarsfälten.