Arkiv | september 2018

Den nya extremiststjärnan Andreas Önnerfors

En ny extremiststjärna tändes för några dagar sen på himlen. Andreas Önnerfors, forskare på Göteborgs universitet, har via hashtaggen #stoppaaliceteodorescu samt hemsidan change.org gett sig på GP.s ledarskribent Alice Teodorescu genom att uppmana hennes arbetsgivare att sparka henne. Hennes åsikt om att överlevare från Förintelsen används som bulvaner av vänstern är kontroversiell men mig gav det bara en tankeställare. Det är en sak att förfasa sig över någon annans åsikt men något helt annat att ge sig på en persons livsförsörjning. Bemöta åsikter är alltid det bästa i en demokrati.

Sen bölade han ut i ett inlägg på sin blogg men vid fredag lunch togs hela bloggen bort. Han förstår tydligen inte kopplingen att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att han och hans familj blir hotad är naturligtvis vansinnigt men vilka processer startar han själv genom sitt beteende? Johan Hakelius försvarar Teodorescu.

Alice Teodorescu är faktiskt inte ensam om att uppmärksamma hur Förintelsen blivit ett slagträ i en valkampanj som faktiskt inte handlat om ja eller nej till folkmord. Åsa Lindeborg har noterat det. Jag har gjort det. Ingen kan rimligen misstänka att vi kommer från samma håll politiskt, men vi delar möjligen en oförmåga att köpa den här typen av direkt antiintellektuella översittarfasoner.

Försvarar Teodorescu gör även Benjamin Katzeff Silberstein, son till Willy Silberstein, på SvD-ledarplats. Han har även följande nyktra syn om den svenska antisemitismen.

Att samlas kring hotet från nazismen har blivit en form av verklighetsflykt för svenska politiker. Nazismen är livsfarlig, både som rörelse och ideologi. Men när en synagoga faktiskt brandbombas i Sverige, då är tonläget från offentligheten ett helt annat.

Att ett av de mest konkreta hoten och hatet mot svenska judar idag kommer från invandrare med rötter i Mellanöstern gör ställningstagandena mycket mindre högljudda, mindre tydliga, och mindre upprörda. Samtidigt som Sveriges nazister knappt fick några röster i riksdagsvalet beslöt hovrätten att en av männen bakom förra årets brandbomb mot Göteborgs synagoga, en 22-årig palestinier som tidigare fått avslag på sin asylansökan, inte ska utvisas efter avtjänat straff, utan kan traska ut ur fängelset och fortsätta hota Sveriges judar.

Om man tittar på Önnerfors Facebook-sida ser man ett märkligt inlägg daterad tre dagar innan riksdagsvalet.

¡No Pasarán! – vik inte en millimeter för det radikalnationalistiska maktövertagandet!

Äkta Sverigevänner i alla politiska läger! Vårt älskade land är hotat från smutsbruna högerkrafter i olika partier som infiltrerar demokratin och i namn av falska svenska värderingar tänker gripa makten. De svenska grundlagarna är illa rustade för ett angrepp mot våra samhälleliga institutioner.

Låt inte detta hända – din röst i valet är det första steget för att stoppa utvecklingen!

Oavsett valets utgång kommer dock dessa destruktiva krafter bli större än någonsin. Vi måste organisera motståndet mot dem, göra varje dag till en politisk kamp tills dess angreppet mot Sverige är avvärjt. De nya radikala nationalisterna skall inte tro att de kan promenera in i maktens korridorer utan motstånd. Låt dem inte passera!

Målet måste vara solklart:

• att störa ut deras politiska arbete varje minut, timme, dag, vecka, månad som går efter den 9 september
• att trötta ut deras målmedvetna undergrävande av den svenska politiska ordningen
• att omöjliggöra deras styre och öka trycket tills dess att nya val äger rum

LÅT ER INTE FÖRLEDAS! TRO INTE ATT ETT VALRESULTAT MED SMÅ MARGINALER NÖDTVUNGET MÅSTE ACCEPTERAS SOM ”DEMOKRATISKT”. GE INTE UPP, VIK INTE EN MILLIMETER. SLÄPP INTE FRAM DEM, KONFRONTERA DEM.

Vi befinner oss vid ett vägskäl. De anständiga i alla politiska läger måste ingå en koalition och i enkelt samförstånd samverka på en minsta gemensam möjlig strategisk nämnare som arbetar på dessa tre punkter. Men även utan en koordinerad organisation eller ett ledarskap måste motståndet bli av.

Varje individ kan ta kommando över dessa tre punkter och agera utifrån dem på eget ansvar och efter eget omdöme. Du äger ett personligt ansvar för att det radikalnationalistiska maktövertagandet stoppas! Vänta inte på någon signal utifrån, den kommer sannolikt aldrig att komma. Och du som arbetar inom offentliga sektorn: förbered dig på att sätta ditt samvete först – ingen kan tvinga dig till att lyda och utföra påbud som strider mot ditt samvete. Håll ryggen rakt, visa civilkurage! Ta konsekvenserna, var solidariska mot varandra i motståndet.

• Du vet precis vilka personer som arbetar för det radikalnationalistiska maktövertagandet.
• Du vet precis vilka organisationer som koordinerar det radikalnationalistiska maktövertagandet.
• Du vet precis inom vilka institutioner de är verksamma.
• Du vet precis i vilka medier de sprider sitt hatiska budskap.

Stör ut. Trötta ut. Omöjliggör.
Alla uppgifter om att motståndet skall upphöra är falska!

Inlägget luktar Henrik Arnstad-panik, eller så ska man bara tolka det som ett taffligt försök till humor. Senare i går kväll var även det här inlägget borttaget. Önnerfors är för övrigt centerpartist. och mittenextremister i Centerpartiet har jag skrivit om några gånger tidigare.

En sak till .Jag tycker inte att Önnerfors bordefå sparken från sitt jobb.

Extremisterna på Utrikesdepartementet

Johan Westerholm har en insikt i maktens korridorer som få annan har. Alla maktmänniskor är inte extrema men en del sticker naturligtvis ut, vilket är en del av den här bloggens fokus numera. De 261 aktivisternas upprop bland de opolitiska tjänstepersonerna på Regeringskansliet har nog inte undgått någon. Min åsikt, som delas av många, är att de omedelbart borde få sparken.

Gomez är formellt en opolitisk tjänsteman men som gjort kometkarriär genom sina goda kontakter med Olof Palmes Internationella Center där han har sina egentliga rötter från ungdomen. Gomez karriär på UD började som medlem i det socialdemokratiska partiet och ett engagemang på Olof Palmes Internationella Center.

Gomez gick till att bli chef för FN-enheten utan tio-tjugo års erfarenhet av diplomati och FN-systemet bedöms mycket ovanligt men bristen i internationell erfarenhet kompenseras av Gomez sannolikt av hans partiengagemang och uppvisade lojalitet.

Ett annat exempel på Margot Wallströms och kabinettssekreterare Annika Söders utnämningsstrategi var utnämningen av Efraim Gomez hustru,  Maria Guiterrez.  Guiterrez befordrades efter att just ha genomfört handläggarutbildningen på UD till att bli personlig samordnare åt kabinettssekreterare Annika Söder. En av UD:s i särklass tyngsta och mest inflytelserika tjänster vid sidan av utrikesråden med tillgång till i praktiken all information. Även med ett partimedlemskap i socialdemokraterna brukar det ta tio år innan en person ens kan komma ifråga för intervju.

Paret Gomez – Guiterrez karriär på UD, där Annika Söder har rekryterat och föreslagit de bägge, liknar ingenting som UD har fått erfara tidigare.

 

Lojaliteten inom regeringskansliet.

Alla Dessa Dagar

STOCKHOLM: I media rapporteras om att ett upprop nu undertecknats i regeringskansliet som svårligen kan ses som annat än riktat mot en möjlig kommande alliansregering.

Personerna i fråga kan ju knappast tro att SD skall bilda regering eller ingå i en sådan, och därför går det inte att göra någon annan rimlig tolkning än att det riktar sig mot möjligheten av en regering under Ulf Kristersson.

Att dess argumentation ligger påfallande väl i linje med vad socialdemokraterna just nu driver är svårt att undgå att notera.

Uppropet är utomordentligt anmärkningsvärt och bör leda till en djupgående debatt inom och utom regeringskansliet. Ytterst vittnar det faktiskt om bristande respekt för vårt parlamentariska och demokratiska systems sätt att arbeta.

Tjänstemän (och kvinnor, naturligtvis) i regeringens kansli skall vara lojala mot den regering som bildas enligt de procedurer som vår demokratiska författning lägger fast. Det måste gälla också om partier man personligen tycker…

Visa originalinlägg 274 fler ord

Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén är islamistiska extremister

Magnus Sandelin skriver på stiftelsen Dokus webbplats om att det är rimligt att kalla Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) för extremister.

Sedan började han prata om Usama Bin Ladin, som han menade var ”en bra muslim”.

– Nej, han var ingen extremist. Det finns inga bevis för att han gjorde något dåligt. Usama Bin Ladins tankar är politiska tankar. Jag har inte sett något fel med det han säger, sa Ali Berzengi, och anklagade sedan mig och andra journalister för att inte ”förstå religionen”. Han menade att grupper som al-Qaida och Ansar al-Islam också är en del av den familj som alla muslimer utgörs av.

Det är märkligt hur dessa islamistiska extremister tillåts härja fritt i landet utan att någon av våra större makthavare ifrågasätter vad de uttrycker. Tur är har stiftelsen Doku, socialdemokraten Ann-Sofie Hermanssonoch och liberalen Birgitta Ohlsson i alla fall vågat göra motstånd. Religionen Islam är naturligtvis välkommen i Sverige men inte den politiska islamismen eftersom den har en förkastlig människosyn. För en del islamister är islam samma sak som islamism men då tycker jag också att man kan söka sig till ett annat land där politiska islamismen styr. Det blir faktiskt bara komiskt när man ser namnet Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. Ett bättre namn vore Muslimska Islamistiska Rättighetskommittén. Tyvärr har vi alldeles för många på den extrema vänsterkanten, som t.ex. America Vera-Zavala, som stödjer islamistisk aktivism.

Att pressa till tystnad

@soffangbg

Jag säger blankt nej till alla former av extremism. Inte minst har jag varit glasklar med att aktiviteter och verksamheter som riskerar att strida mot grundläggande demokratiska principer aldrig ska ges någon plats i Göteborgs Stad.

Vid tre tillfällen det senaste halvåret har förvaltningar inom staden sagt nej till att stödja arrangemang som ensidigt skulle dominerats av representanter för Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK). Det har rört sig om samtal efter visningar av filmen ”Burka Songs 2.0”, vilken i sig inte är något problem, samt om en heldag på temat ”antirasistisk hiv-prevention”.

Stadens hållning reflekteras bl a i social resursförvaltnings nej till heldagen. Där konstateras att MMRK-medlemmen Doubakil, med maken Sabuni, ”är kontroversiella föreläsare och konsulter. Flera debattörer, terroristexperter och polis menar att de kan associeras till muslimska brödraskapet, extremistiska personer och odemokratiska organisationer.” Och vidare: ”Göteborgs Stad ska inte samarbeta med verksamheter som vi inte kan vara säkra på ställer…

Visa originalinlägg 1 069 fler ord

Ann Charlott Altstadt överger vänstern

Ann Charlott Altstadt, journalist med vänstersympatier, skrev för några dagar sen artikeln Farväl till vänstern i Fokus. Artikeln är låst och därför publicerade Altstadt texten på Facebook, vilket jag tycker medför att jag också kan publicera texten här.

14 SEPTEMBER 2018 TEXT: ANN CHARLOTT ALTSTADT

Ödesvalet 2018 borde ha handlat om Sveriges ökande befolkning.

I söndags kryssade jag Amineh. En proteströst för Kakabaveh som kalasjnikov i arslet på Vänsterpartiets alla kulturrelativistiska islamistkramare. Och det var också ett långt farväl till vänstern. Mina värderingar och åsikter kvarstår, men som en exaktivist textade mig: »Väns­tern is a lost cause, våga ge upp!«

Valet visade dock att V:s jakt på postsocialistiska projekt till slut träffat rätt: asylaktivism i kamp mot fascism-nazism. De lyckades utplåna Fi och vinna över den principiellt världsfrånvända urbana me­delklassvänstern. Lockade av karisman kring partiets viktigaste engagemang och största seger i mannaminne – att 9 000 mestadels vuxna män, som ljugit om sin ålder och av flera instanser bedömts sakna asylskäl, ändå beviljades amnesti om de, trots avsaknad av identitetsbevis, har intentionen att gå gymnasiet.

Hur kan asylaktivism ens kallas väns­terpolitik? Jag kan bara konstatera det absurda med att den sociala statusen – outbildad, vit, marginaliserad man – dumförklarar SD:s väljare. Men när välutbildade kvinnor, som inte ens kan skylla på socioekonomiska faktorer, vänsterchansar med vägledning av värdegrundsflum i stället för att skaffa sig relevant kunskap, undkommer de offentlig sociologisk diagnosticering.

Ja, jag antar att den marginaliserade medelklassens okunnighet möjliggjorde partiledarnas patetiska pajaseri under valkvällen. En charad som symboliseras av de välsituerade som på V:s valvaka skanderade: »Inga rasister på våra gator!« och faktiskt trodde – uppbackade av medier och politiker – att de på skarpen tog itu med det största av samhällsproblem.

Så oavsett regering förlorade vi alla valet då partiledarna slapp kampanja kring den demografi som verkligen skulle belyst begreppet ödesvalet 2018.

Det tog 34 år för befolkningen att 2004 ha ökat till 9 miljoner. Men redan 2017 blev vi 10 mil­joner och 2028 är vi 11 mil­joner. Enligt SCB kommer den ökningen att bestå av bland andra 418 589 personer från länder utanför Europa med lågt/medelhögt Human Development Index.

Så jag undrar exakt hur hög skattehöjning Vänsterpartiet har kalkylerat med för att matcha asylaktivismen. Alltså finansiera den redan nu underdimensionerade offentliga sektorn, så att den till skillnad från i dag kan tillgodose hela den växande befolkningens behov.

Exakt hur ska välbeställda väljare övertalas att rösta för ständigt högre skatt i stället för att välja privata alternativ när välfärden krackelerar? Och hur tänker sig Vänsterpartiet att lösa de sociala och kulturella motsättningar som kommer att öka än mer? Utanförskapet, fattigdomen och kriminaliteten. Parallellsamhällen som växer, liksom i dess skugga, hederskulturen och religionens förtryck.

Till skillnad från ordföranden för Vänsterpartiets kvinnonätverk, tvivlar jag starkt på att islamister som Omar Mustafa är »en av de bästa krafterna i Sverige för jämlikhet och jämställdhet«.

Samhället är redan sönderslitet medan vänstern lyfter kampen för asyl- och amnestirätt som mobiliserande strategi, mot en fiende som utgörs av sitt eget väljarunderlag. De vann några procentenheter urban medelklass och vi får en raserad välfärdsstat på köpet.

Då vänstern lägger stor vikt vid SD:s och M:s förflutna, vill jag påminna om partiets egen historia. Som Stalinstyrd kominterncell stödde de förvisso Hitler och Nazitysklands ockupation av våra grannländer. Men jag tänker närmast på när DDR fyllde 40 år, då Vänsterpartiets representant stod bland potentaterna på tribunen, med hyllningsbrevet till Honecker och hans arbetar- och bondestat i fickan. Och folkmassorna plötsligt börjar ropa »Gorbi, Gorbi!«. Strax därefter föll muren. Vid ett möte med Honecker sägs Gorbatjov yttrat de bevingade orden: Historien straffar dem som kommer för sent.