Archive | september 2013

Bor Åsa Linderborg på Pluto?

Jag märker att jag har jagat upp mig den här veckan angående hetsjakten på Elisabeth Svantesson. Det är helt okej att media granskar och berättar om hennes tid i Livets Ord och Ja till livet, det är medias uppgift, men när det kommer åsikter om att hennes åsikter inte är acceptabla då har det gått för långt.

Elisabeth Svantesson jämförs nu med Omar Mustafa av bl.a. Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur som anser att Elisabeth Svantesson är den riktiga Omar Mustafa. När jag har nämnt Omar Mustafa i tidigare inlägg så kritiserade jag aldrig hans åsikter eftersom han får ha dem, däremot kritiserade jag den antisemitism som Socialdemokraterna bär omkring på, och samtidigt förnekar. För min del hade Omar Mustafa fått sitta kvar i sossarnas partistyrelse. Jag accepterade även det kritiserade idéprogram som Centerpartiet la fram i vintras, även om det inte innehöll något i närheten av mina åsikter.

Nya ministern slipper försvara sig för hon är kristen och moderat.

Ibland undrar jag vilken planet som Åsa Linderborg lever på. Elisabeth Svantesson har inte alls sluppit undan någonting utan hon fick försvara sig direkt samma dag som ut blev utnämnd till arbetsmarknadsminister. Omar Mustafa såg man däremot aldrig till under Mustafa-gate. Det enda man såg till då var panikslagna sossar. Svantesson var förberedd på de frågor som skulle komma och svarade på det enda sätt som hon kunde göra att hon stödjer svensk abortlagstiftning. Man kan försvara en lag även om man är kritisk till den genom att man helt enkelt respekterar den demokratiska processen.

Omar Mustafa tvingades försvara sig mot en massa åsikter han aldrig haft och han gjorde det med emfas.

Skillnaden ligger i att Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) medan Elisabeth Svantesson har varit medlem i Livets Ord och informationssekreterare i Ja till livet. Varför nämner Åsa Linderborg inte den moderata riksdagsmannen Abdirizak Waberi? Där kan man snacka om en moderat politiker som verkligen slipper undan hetsjakten, även om en del försöker få igång en sån. Prästen Helena Edlund får avsluta.

I fallet Omar Mustafa talades det om att religion berikar. Nu är religion ett hot – ja, själva den kristna grundidén om att allt liv är heligt och skyddsvärt benämns som ”skrämmande” och den kristne som värnar dessa idéer kallas ”obehaglig”. Tillåt mig leka med tanken: Hade man kunnat kalla en muslim som är abortkritisk med hänvisning till sin religion för ”obehaglig”?

Annonser

Journalisters trovärdighet

Kvällstidningarna vill bara måla upp en negativ bild av Elisabeth Svantesson.

Fy bubblan vad jag tycker illa om en del journalister, speciellt de på kvällstidningarna. När de nu har drivit sin hetsjakt efter Elisabeth Svantesson så har en del av dem naturligtvis varit selektiv i sitt yrkesutövande. Riksdagsledamoten Fredrik Federley berättar för Dagen att han, som öppet homosexuell borgerlig politiker, har fått frågor från journalister angående den nya arbetsmarknadsministern men att hans svar inte publicerades eftersom han inte kritiserade Svantesson.

I tisdags kväll, efter att Elisabeth (Svantesson) hade blivit utnämnd till arbetsmarknadsminister blev jag uppringd av båda tidningarna. De förväntade sig naturligtvis att jag skulle leverera massiv kritik eftersom jag är homosexuell och har drivit äktenskapsfrågan i många år, men det gjorde jag inte och när jag dagen därpå öppnade tidningarna märkte jag att de inte hade publicerat något alls av det jag sa.

Fredrick Federley berättar att han blev glad när han hörde att hon hade blivit arbetsmarknadsminister. De två har tidigare jobbat tillsammans i såväl EU-nämnden som i riksdagens Israelgrupp. Han säger också att han inte håller med Svantesson i alla frågor men att man måste hålla i sär sak och person. På Aftonbladet ljuger man sig gul och blå.

Vi jobbar inte så. Om vi skulle plocka bort sådant som inte passar oss skulle vi förlora vår trovärdighet.

Ni jobbar visst så och det har svenska folket börjat upptäcka. Er trovärdighet är på väg ner i avgrunden, sakta men säkert. Federley avslöjar till sist en av sina fördomar.

Jag visste inte att hon har varit med i Livets ord och Ja till livet. Min första tanke var ”Gud, känner jag en sådan!”, men det säger ju faktiskt mer om mina egna fördomar.

Gillar vi verkligen olika?

I USA skulle en sån som jag – odöpt passiv ateist – inte ha en chans i ett politiskt val.

Malin Siwe skriver i Expressen om det gatlopp som kristna får löpa i Sverige, nu senast den nya ministern Elisabeth Svantesson. Jag nämnde i det förra inlägget att den här debatten som har uppstått kring Svantesson får mig att skämmas som svensk. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 startade Aftonbladet sin Vi gillar olika-kampanj. Samma människor, speciellt på vänsterkanten, som hyllar kampanjen tolererar inte att människor verkligen är olika. Trångsyntheten och hyckleriet står som spön i backen. Jag mår illa!

Vi gillar olika, så länge de inte hörs och syns.

Siwe kritiserar sedan med rätta ledarskribenten Anders Lindberg på Aftonbladet som skriver att den nya ministern visst får makt över abortfrågan.

Problemet med Livets ord och andra högerkristna grupper är att de också är politiska aktörer.

Anders Lindberg erkänner härmed på ett antidemokratiskt sätt att han inte tolererar högerkristna grupper. Han gillar helt enkelt inte olika. Kommunister och extremvänstergrupper är också politiska aktörer men det är säkert helt okej för den intolerante Lindberg. Han skriver också att Ja till livet är en problematisk organisation och med det erkänner han härmed att han inte gillar att människor tycker olika om abort. När det gäller HBT-frågor anser Lindberg att Svantesson visst kan påverka regeringens politik. Siwe svarar.

Jag kan lugna S-kollegan på den punkten. En enskild minister som lägger sig i andra ministrars frågor och försöker sabotera regeringsarbetet blir mycket kortvarig.

Lindberg verkar inte heller tro att det finns borgerliga HBT-politiker. Inte konstigt eftersom han säkert inte skulle kunna tänka sig att vara bekant med någon. Siwe informerar Lindberg.

Inte för att jag känner Elisabeth Svantesson, men jag är bekant med moderata HBT-personer. De är många, såväl bland politiska tjänstemän som ledande förtroendevalda. Om Svantesson varit homofob hade de satt fälleben för hennes karriär.

Låt Svantessons politiska gärningar få tala allteftersom. Gilla olika! Ivar Arpi får avsluta.

Den verkligt viktiga gränsen går vid respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och demokratiska spelreglerna, och på den punkten finns inte skuggan av ett tvivel när det gäller Svantesson. Frågan som bör ställas är därför om vi verkligen ha ett samhälle där vi bedriver häxjakt på personer som Svantesson bara för att deras privata tro inte stämmer överens med vår egen?

Kontroversiell och extremistisk åsikt?

Jag är troende och vilken kyrka jag går till tycker jag är privat.

Gårdagens politiska nyhet var att statsminister Fredrik Reinfeldt ändrade på några ministerposter. Ny i regeringen är moderaten Elisabeth Svantesson. Den ”stora” nyheten om henne är att hon tidigare har varit medlem i Livets Ord och Ja till livet. På nyhetsprogrammen på tv framställdes hennes åsikter som kontroversiella. Borås Tidnings ledarskribent David Lindén anser att hennes åsikter är extremistiska. Moderatkollegan Jessica Schedvin anser att Svantesson måste ta avstånd från religiös fundamentalism. Jag skulle snarare säga att hennes åsikter är kristdemokratiska eftersom jag tror att andelen medlemmar i Livets Ord och som har en abortkritisk inställning är vanligare bland kristdemokratiska väljare. Är inte i så fall de som anser att abort är ett preventivmedel också kontroversiella och extremistiska?

I exempelvis en del amerikanska delstater skulle Elisabeth Svantessons åsikter inte anses som kontroversiella och extremistiska. Jag tycker att gårdagen var ett tydligt exempel på hur kristna och deras tro förföljs i vårt land. Intersektionalitetsanhängare anser dock att det är helt okej men nåde den som kritiserar den andra stora världsreligionen. Ni vet den där med c:a 15 % färre anhängare världen över. Hur är det med religionsfriheten i Sverige? Hur kan tro förvandlas från något som alla borde engagera sig i den ena dagen till någonting fult två dagar efteråt? Hur är det med kulturell och religiös mångfald? Vi kommer troligtvis att få ett islamistiskt riksdagsparti i Sverige någon gång i framtiden. Jag anser att det skulle vara fullt legitimt, även om jag inte skulle hålla med om det partiets åsikter, och deras eventuella närvaro i maktens korridorer skulle då spegla det svenska samhället.

nsvensson

Till alla panikslagna medborgare i landet, bl.a. Niklas Svensson på Expressen som är känd för att skjuta först och eventuellt tänka sen, kan jag bara informera att Svantesson kommer att jobba som arbetsmarknadsminister, inte religionsminister. Hennes personliga tro har ingenting med hennes arbete att göra. Hon säger också att hon stödjer den svenska abortlagstiftningen, visserligen självklart eftersom hon inte kan göra något annat som minister. Svenssons journalistkollega Emanuel Karlsten försökte lugna allas oro.

ekarlsten

Efter den här händelsen känner man bara att man skäms lite över att vara svensk. Sverige, landet med intoleranta toleranta och ett trångsynthetens och åsiktsförtryckets land.

Får bara etniskt vita vinna skönhetstävlingar i USA?

Nina_davuluri_2013-09-16_14-14Det antiintellektuella Twitter har slagit till igen, eller rättare sagt den rasistiskt korkade delen. I går vann Nina Davuluri, från delstaten New York, skönhetstävlingen Miss America vilket innebär att hon får bära titeln under 2014. Reaktionerna på hennes hudfärg lät inte vänta på sig. Hon har blivit kallad arab, utlänning, Miss Al Qaeda, Miss Terrorist, Ickeamerikan m.m.

Nina Davuluri är av indisk härkomst men född i USA, landet som är byggt på immigration.

Resultat kyrkovalet 2013

Redan igår kväll blev det preliminära valresultatet från kyrkovalet klart. Det satsats inte lika mycket medieresurser på det bortglömda valet som när det är riksdagsval. Kanske därför, hörrni journalister, som kyrkovalet blir bortglömt? kyrkoval

Trots att detta val har fått mer uppmärksamhet än tidigare kyrkoval ökade valdeltagandet bara något. Det märkliga är att hela 2,3 % av alla röster var ogiltiga. Varför? Jag vet inte men det har ropats om sabotage från båda sidor. På de alternativa mediesidorna rapporteras det naturligtvis bara om det eventuella valfusk som skett mot de egna partiet. Sverigedemokraterna är naturligtvis de största offerkoftorna.

Sverigedemokraterna gick framåt men det gjorde även de rödgröna så det var de borgerliga som gick bakåt. Inte konstigt eftersom det var Sverigedemokraterna och vänstern som hade mobiliserat mest. Får det här valet någon inverkan på nästa års riksdagsval? Kanske, jag tror i alla fall att det ger en hint om att borgarna kan få det tufft nästa år.

Min förhoppning för framtiden är att kyrkan inte ska vara en arena för de politiska partierna. Då kommer jag inte att fortsätta rösta i kyrkovalet eftersom mitt engagemang för kyrkan är minimal. Den här gången var det ett rösta-mot-val.

Apropå dagens kyrkoval

Även om jag inte tror på någon gud anser jag att religioners goda sidor har en plats i samhället. Sen kan man säkert till döddagar diskutera vad som är gott och inte gott. Idag är det kyrkoval i Sverige och jag har en känsla av att valdeltagandet kommer att vara högre i år jämfört med de senaste valen. Jag tog själv ställning för en tid sen och går med glädje till vallokalen där jag bor. Glädjen kommer av att jag idag har gjort det jag har kunnat, nämligen lagt mina röster. Glädjen kom även av att jag för någon dag sen såg denna bild.

replikskifte