Arkiv

Devin Rexvid om vänsterns stöd för den högerextrema islamismen

Devin Rexvid på Facebook igår:

Vänstern och islamism

Efter ett föredrag om hedersvåld idag kom en kvinna med rötterna i Mellanöstern fram till mig. Hon sa att hon hade varit vänsteraktivist i sitt födelseland och att hon fortfarande är en vänstermänniska. Hon sa att vänstern i Sverige (vänstern i stort och inte bara V) borde ta frågan om HRV och islamism på lika stor allvar som frågan om rasism och undrade varför många inom svensk vänsterrörelse allierar sig med de islamister och reaktionära muslimer som många inom vänsterrörelsen i Mellanöstern ser som sina fiender? Vidare sa hon att för vänstern i Mellanöstern är islamister och konservativa muslimer minst lika problematiska som om inte mer än SD. Varför förstår inte vänstern i Sverige oss vänstermänniskor från Mellanöstern när vi kritiserar hedersvåld och politisk islam, frågade hon.

Jag har funderat vidare på hennes fråga. Det finns flera exempel från Europa där vänstermänniskor från Mellanöstern och Nordafrika som emigrerat till Europa engagerat sig politiskt i vänsterorienterade organisationer. De har drivit frågor om islamism och hedersvåld. Flera av de blivit hårt kritiserade av de partier de varit medlemmar i och en del tvingats lämna partiet. Vissa som Ayan Hirsi Ali knuffades mer eller mindre till liberalerna i Holland. Vi har kända exempel här i Sverige också.

Vänsterns inställning till politisk islam och konservativa muslimer, som bär inslag av identifikation, support, sympati, apologetism, tolerans och undvikande, ter sig förvisso mycket märklig om det faktiska innehållet i politisk islams ideologi beaktas. Politisk islams opposition mot Väst skulle främst av alla oroat vänstern allvarligt. Boko Haram började exempelvis med att attackera västinfluerade skolor och andra islamistiska grupper har använt liknande attacker, i synnerhet mot flickskolor.

Islamister har stora ambitioner men de är högst idealistiska, vilka lämnar litet rum för materiella intressen. Deras fanatism är värdeburen, teologisk driven och den utgör en riktig utmaning till västerländska värden. Om V och S tror att de i konservativa muslimer som blir medlemmar i dessa partier har ett revolutionärt och radikalt ”etnifierat” och ”religiöst diskriminerat” proletariat, så gör de ett fatalt misstag. S-medlemmar som t.ex. tillhör den islamiska sekten Ahmadiya är inte ute efter vänsterorienterat socialdemokratisk politik. Reaktionära muslimska medlemmar i V som driver frågor om sk islamofobi är inte intresserade av vänsterinfluerad välfärdspolitik, inte heller av jämställdhet. Islamister som engagerar sig i MP är knappast intresserade av miljöfrågor (de de anser att Allah ordnar allt inshaallah och miljöförstörelse är Allahs bestraffning av människors syndiga leverne) utan vill öka sin politiska representation.

Kort sagt, vänsteridéer är västerländska idéer vilket implicerar att opposition mot dessa värden borde vara något som vänstern verkligen borde konfrontera då den starkaste oppositionen idag kommer från radikala islamister.

Annonser

Tänker Moderaterna bli liberalkonservativa igen?

Moderaterna under f.d. statsminister Fredrik Reinfeldt valde att bli ett socialliberalt högerparti, något som har straffat partiet hårt. Allianssamarbetet gynnade egentligen inget borgerligt parti utom Moderaterna på kort sikt. Att allianssamarbetet hade ett bäst-före-datum förstod alla som kan något om politik. Reaktionerna från moderathåll, och till viss del även kristdemokrathåll, har varit mycket osmakligt vilket beror på deras syn på de andra borgerliga partierna, att de bara är nickedockor åt de maktfullkomliga moderaterna. Det är därför glädjande att läsa Ann Heberleins text om att M nu äntligen är fria och kan bli ett liberalkonservativt parti igen.

Nu måste vi som är liberalkonservativa återfinna vår identitet och vårt självförtroende, söker våra rötter och finna lösningar på samtidens stora problem. Det är jag övertygad om att vi kan. Skilsmässan från Centern och Liberalerna är en nödvändig början till förändring.

Den inställningen borde fler moderater ha istället för den nu bittra som de sprider omkring sig.

Valkyria

Oj, jag hittade det här bortglömda inlägget i Utkast, som borde ha publicerats i början av augusti.

Jag såg filmen Valkyria på TV4 i somras och varje gång jag ser något om Nazityskland kommer jag att fundera på om vi i Europa kommer att få uppleva något liknande igen.

Det nationalkonservativa Sverigedemokraterna är det parti som anses vara det närmaste Hitlers nationalsocialistiska ideologi. Nu tror jag inte att SD kommer att upprepa något av det som Hitler stod för men däremot är det fullt tänkbart att de vill skapa något liknande Victor Orbans Ungern.

Malcolm Kyeyune, kommunistisk debattör och bloggare, förklarade i början av augusti valrörelsens stora snackis så här långt på ett mycket bra sätt på Facebook (hela inlägget är inklistrat här) genom att plocka isär den s.k. postkoloniala skulden.

Den här videon om socialdemokraternas historia som SD släppte nyligen är intressant. Den säger väldigt mycket om det politiska läget idag, och är i sig ett exempel på s.k. ”blowback”, där saker man gör i ett led kommer tillbaka för att hemsöka en i tredje eller fjärde led.

Många kommentatorer har i dagarna försökt angripa filmens seriositet, historiska gedigenhet, osv. Jag tror inte detta är något annat än att skjuta bredvid målet. Ja, filmen är ett hopkok av fultolkningar, halvsanningar, lösryckta citat och implicita samband. Två saker gör dock detta ganska oviktigt. Den vanligaste invändningen här har ju varit att behandlingen av SD följt ungefär samma mönster, och att alla partier gör så här. Ingen annan skyr för att fultolka eller använda sig av halvsanningar och lösryckta citat, så varför ska SD göra det?

Det finns dock ett viktigare skäl till varför filmen nog kommer visa sig ha varit effektiv. Och det är till stor del socialdemokraternas fel, eller snarare allas fel, att det blivit så. ”Rasism” idag har fördummats och tillåtits reduceras till en transhistorisk kraft. Rasism är inte längre något specifikt för tid och plats och etniska och politiska klyvningar. Rasismen bara existerar, utanför historien, likt en sorts ond demon som bara väntar på att ta över folk utan anledning. Varför åkte spanjorerna till den nya världen? Jo, för att de var rasistiska och hatade alla som inte såg ut som de själva. De historiska, religiösa och ekonomiska bevekelsegrunderna på drottning Isabellas tid har inget med saken att göra. Byggandet av silvergruvorna, eller den enorma globala ekonomiska effekt som det spanska imperiets stora produktion av ädelmetaller fick på ekonomin (effekter som kunde kännas ända till Kina) har filats bort. Det finns inte längre en historia, det finns bara en moral, och moralen säger att världen består av goda människor mot dåliga människor. De som älskar, mot de som hatar.

I flykten från historia till moral har det aldrig varit enklare än nu att verkligen döma ut andra människor och partier fullständigt. Om ”rasism” är en sorts mark of cain, en leverfläck på själen som inte går att tvätta bort, då finns det liksom inget att diskutera. De är onda, vi är goda.

Men det finns en baksida som ingen verkar ha tänkt på. Det argument som socialdemokraterna skulle kunna ha använt här är att socialdemokratin, likt alla andra, verkade i en radikalt annorlunda tid med radikalt annorlunda etniska, politiska och kulturella bevekelsegrunder än dagens Sverige. Men när man kokar ner ”rasist!” till att betyda ”jag hatar dig” och ”du är dum”, då spelar dessa invändningar längre någon roll. De enda frågorna som är relevanta är ”går det att hata sossarna?” och ”går det att tycka att sossarna är dumma?”. Det är frågor med mycket enkla svar idag.

Även innan Youtube bjöd SD på en alldeles gratis Streisandeffekt så var den här filmen en intressant studie i politisk judo. Efter åratal av medveten devalvering av begrepp, efter decennier av ihåliga referenser till ”30-talet!!!” har de flesta orden vi använder förlorat mycket av sin rena semantiska mening. ”Rasist” betyder på en och samma gång allting och ingenting; du kan kasta det i ansiktet på vem som helst för nästan vad som helst, och den enda otvetydiga innebörden är att du är en dålig människa som vi andra hatar. Men det går att använda samma verktyg åt andra hållet; det går att göra en två timmar lång film om att vår tids styrande socialdemokrater är dåliga människor som är hatade och dessutom borde hatas. Ingen behöver bry sig om semantiken, eller de historiska sambanden, eller något i den stilen. Bilderna finns där för att inpränta det som de flesta tittarna redan tror eller är beredda att tro: sossarna är dåliga människor, de är inte ett dugg bättre, de bär på precis samma själsliga leverfläck.

De andra partierna valde denna arena, och de fick hjälp från i princip all media och hela civilsamhället. Nu, en månad innan valet, är det nog lite för sent att inse att detta är en arena där alla kan ge sina fiender stryk. Att välja bort historia och materiell politik och istället föra en moralisk kamp har lockat många de senaste åren. Men så fort du själv snubblar, så fort dina egna politiker beter sig omoraliskt och inte lever upp till förväntningar, då kommer hela din historia tillbaka som en enda stor bumerang. Inte för att historien spelar någon roll, utan för att du just nu håller på att förlora kampen om moralen.