Arkiv

Min tid och min valkompass

Jag är lite frustrerad. Detta supervalår skulle jag blogga mycket om men jag hinner ingenting i mitt liv just nu. Eller rättare sagt, jag hinner bara med mitt liv just nu. Så, nu låter jag inte så negativ. Jag älskar mitt liv just nu och vill inte ändra på någonting. Jag skulle bara vilja ägna lite tid till det här också.

Jag har i alla fall också besvarat frågorna i valkompassen som TT Nyhetsbyrån tagit fram tillsammans med statsvetarna Stig-Björn Ljunggren och Tommy Möller och journalisten Christer Isaksson. Så här blev mitt resultat.

valk-e

Jag är lite förvånad över att det inte blev mer Centerpartiet.

Nästan ett Hallelujah moment!

chucky800_909992bHallelujah moment brukar man kalla ögonblick som uppfyller en med positiva känslor. Igår kände jag nästan ett sådant när jag läste Per Gudmundsons ledare Varför skäms kommunisterna för att de är antidemokrater? på SvD. Bara rubriken gav mig smårysningar.

Förre partiledaren Lars Ohly fick till exempel möta stora svårigheter på grund av sin antidemokratiska bakgrund.

Visst hade Lars Ohly trovärdighetsproblem hela tiden som partiledare. Det var som att stå och lyssna på en docka prata om hur god hans partis politik var, samtidigt som man hela tiden visste att dockan var ond. Lars Ohly twittrade en gång efter att Per Gudmundson hade återvänt från en föräldraledighet om besvikelsen över att han skrev ledare i Svenska Dagbladet igen. Så talar bara en sann antidemokrat som Lars Ohly.

Men väldigt få vänsteraktivister i dag erkänner att de är antidemokrater.

Vänstern tycker att de har mutat in den goda sidan vilket för en del av dem betyder att alla som inte tycker som dem måste vara på den onda sidan. Ingen gråskala här inte utan enbart svart eller vitt. Per Gudmundson kommer sedan in på medarbetare på Aftonbladet Kultur. Ni vet den där så gott som olästa delen i en av våra största kvällstidningar. Tidningens upplaga låg i februari detta år på 181500 ex., men inte har dess kultursidor mer än några procent läsare oavsett vad kulturchefen tillika kommunisten Åsa Linderborg tror. Aftonbladets kunder läser tidningen för de snabba nyheterna. Samma gäller förstås för Expressen.

Cantwell, däremot, menar att Revolutionära Fronten är antidemokrater eftersom de avser att störta rådande samhällsordning med revolution.

Det är starkt av Oisín Cantwell att stå upp mot tidningens vänsteragenda. Jag antar att det är lättare för honom som ”bara” är nyhetsreporter att göra det. Han träffar kanske inte på tidningens ideologichef lika ofta som de andra som jobbar på kultursidorna.

Neeeej!!! Varför???

Efter att observerat och passivt sett på i så många år väljer jag att tro på vår demokrati och göra något åt saken.

Jag hyllade för en tid sen samhällsdebattören Nima Gholam Ali Pour som mycket vettig. Vad gör nu karln? Han väljer att gå med i Sverigedemokraterna! Min reaktion kan bara bli ett ett enda långt neeeej! Varför? Sverige blir inte bättre på integration med deras politik. Det enda vettiga för människor som vill göra något åt saken är att gå med i något av de andra partierna och påverka inom dem. Visst kan det här vara ett sätt att försöka rena Sverigedemokraterna men deras historia kan man aldrig tvätta bort. Att vänstern eventuellt skriker om normaliseringar är inget att bry sig om. Det gör de om allt som de inte håller med om.

Jag ska ändå ta med några meningar som Nima Gholam Ali Pour skriver i sin gästkrönika i SD-kuriren.

I Förenta Staterna kunde jag bevittna hur nyanlända invandrare förespråkade en restriktiv invandringspolitik eftersom de värnade om sitt nya hem och de var medvetna om att sociala oroligheter följer i spåren av en oansvarig invandringspolitik.

Tack vare mina erfarenheter har jag kunnat se de sociala problemen i invandrartäta områden både som medborgare och politiker. Jag har sett hur man i andra länder diskuterar dessa problem med passion medan vi i Sverige sopar de under mattan och väntar på att de ska försvinna.

Publicistklubbens förvalsdebatt om politisk journalistik

Publicistklubben har haft en förvalsdebatt om politisk journalistik med Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Anna Hedenmo, programledare Agenda på SVT, Viktor Barth-Kron, Dagens Nyheter och Mona Sahlin, f.d. partiordförande för Socialdemokraterna. Jag har inte tid nu att kommentera debatten utan jag lägger bara ut den så får jag eventuellt skriva om de senare.

Håller svensk media på att politiseras? Går vi mot en amerikansk situation med Fox News och tv-programledare med tydliga politiska agendor? Hur hanterar politikerna och väljarna detta? Och hur hanterar journalisterna SD inför valet 2014?

Luktar Mona Sahlin tårta?

När jag googlade inför det här inlägget kom jag in på en sida som påstår att Mona Sahlin luktar tårta. Jag är säkert lite för trög för att förstå det roliga på den hemsidan men jag fick i alla fall en idé till rubrik på inlägget. Till saken nu, Emma!

Jimmie Åkesson har vid en boksignering vid Nytorget i Stockholm blivit tårtad av en kvinna i sextioårsåldern. Hennes syfte kan först anses som förvirrat eftersom man lätt frågar sig hur många kommer nu inte att rösta på Sverigedemokraterna efter detta?

Sådana här händelser tenderar inte att ha några större effekter på opinionssiffrorna.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö tror inte att tårtattacken kommer att ge Sverigedemokraterna fler röster. Förhoppningsvis har han rätt, men som Mona Sahlin är inne på så tror jag att en del, som eventuellt kan tänka sig att rösta på SD i de kommande valen, kommer att komma ihåg bilden av Jimmie Åkessons ansikte där man såg rädslan och förnedringen. Tidigare kända tårtningar i Sverige har nog inte framkallat samma rädsla, däremot säkert samma känsla av förnedring.

Jonas Sjöstedt tar avstånd. Bra, Jonas! Varje sann demokrat måste ta avstånd. Mona Sahlin tycker att hennes efterträdare, Stefan Löfven, och statsminister Fredrik Reinfeldt agerar och visar ”sin avsky”. Bra, Mona! Tidigare har vår statsminister uttryckt att som sverigedemokrat ska man inte bli förvånad att sånt här händer. Skäms, Fredrik! Socialdemokraten Björn Andersson skriver på sin blogg att en tårta på Jimmie Åkesson inte stoppar fascismen. Jag håller med dig, Björn! På nättidningen Feministiskt Perspektiv hyllas tårtkasterskan. Representanter för Feministiskt Initiativ vill bjuda Jimmie Åkesson på tårta om partiet uppnår 3000 medlemmar. Patetiskt att försöka rida på denna nyhet! Vad förväntar ni er att Sverigedemokraterna gör om t.ex. Gudrun Schyman skulle bli likadant behandlad? Bjuda på järnrör?

Från sverigedemokrathåll har det naturligtvis kommenterats om den sextioåriga kvinnan på hemsidor som Fria Tider, Realisten, Exponerat och Avpixlat. Googla själv om du är intresserad! Det tar ibland emot för mig att länka till de där sidorna. Om Avpixlats upprördhet kan jag i alla fall länka till.

Här står jag som vanligt mitt emellan sverigedemokrater och antidemokratiska vänsteranhängare och känner mig spyfärdig. Ge mig ett Sverige utan dominans från dessa två extrema sidor. Deras åsikter får naturligtvis finnas.

Gratisreklam för Jimmie Åkesson

Expressen kan nu avslöja att kissen som Sverigedemokraternas partiledare tittar så ömt på i själva verket är inklippt i bilden i efterhand.

Expressen berättade för några dagar sen om en fejkad katt på Åkessons bok. Artikeln är totalt ointressant eftersom det handlar om en bild på katt som har klistrats in på framsidan av Jimmie Åkessons bok, något som kallas för att photoshoppa. Såna här torftiga nyheter brukar man nästan annars bara se under somrarnas nyhetstorka då landet nästan står stilla och journalister kan skriva om ingenting bara för att fylla ut sidorna i tidningarna. Det kommande citatet visar bara på fånighetsnivån från Expressen.

Expressen har låtit experterna på Expressens bildredaktion närgranska bilden och kan nu slå fast utan minsta tvekan att katten är photoshoppad in i bilden i efterhand.

Trodde Expressen att Expressen hade ett scoop, eller vad? Det blir värre.

Bildmontaget är faktiskt bara snäppet bättre än nattklubbsägaren Mille Markovics berömda ”sexbild” på kungen och några nakna kvinnor, som Expressen avslöjade som en grov photoshop-förfalskning för snart två år sedan.

Mille Markovics sexbildsbluff är på en helt annan nivå eftersom den handlade om något slags försök till utpressning medan bilden på katten och Jimmie Åkesson handlar om ett simpelt bokomslag. Det var för övrigt användaren Stig-Britt på Flashback som avslöjade att sexbilden var terjad, inte Expressen.

stig-britt

Innan jag läste den här artikeln hade jag inte en aning om att Jimmie Åkesson hade skrivit någon bok. Det här placerar jag utan att tveka under kategorin Nyttiga idioter. Jag är fullt medveten om att mitt inlägg automatiskt också blir gratisreklam för hans bok men jag har bara ett fåtal läsare till skillnad mot Expressen.