Archive | juni 2013

Passivitetskultur.

Jag snubblade på ett, för mig, nytt ord när jag nyss läste Ivar Arpis ledarblogg Svårt för förebilder att gå emot förortens passivitetskultur på SvD. Inlägget handlar om Integrationsminister Erik Ullenhags besök i Husby för någon dag sen.

”Ingen av dem hon tillfrågar vet ens vem Erik Ullenhag är.”

Förutom att ha ett jobb för de vuxna och en bra skola för de unga efterlyser husbyborna bra förebilder. Finns då dessa förebilder?

”Sverige är möjligheternas land. Det betyder inte att möjligheterna är exakt jämnt fördelade, men att alla faktiskt har stora chanser att ta sig framåt, uppåt och inåt. De goda förebilderna som visar detta finns redan. Men det vore givetvis bra med fler.”

Hela det svenska samhällssystemet är en förebild bara man tar för sig i stället för att bara sticka offerkoftor. Alla kan lyckas! Salvatore Grimaldi, känd som Cykelkungen, är en utmärkt förebild för alla svenskar. Problemet i Sverige är den passivitetskultur som existerar. Den som indirekt säger att alla svenskar är rasister. Den som säger att det svenska samhället genomsyras av strukturell rasism.

”Själva tanken på det egna ansvaret är utrotningshotad. Men känslan av att vara aktivt förtryckt, även om man måste ta den på allvar, rimmar illa med hur omfattande den svenska välfärdsstaten är, och hur många möjligheter som bekostas av skattemedel.”

Det svenska samhället kan alltid bli bättre men vad krävs för att alla ska vara nöjda? Kan alla bli nöjda? Troligtvis inte eftersom det finns krafter som motverkar det hela.

”De goda förebilderna som kämpar och lyckas kan tvärtom ses som svikare, eftersom de motbevisar teorin om det förtryckande samhället.”

Det avslutande citatet i inlägget, ursprungligen från en artikel av Ulrika By i DN Sthlm, säger mycket om försvararna av passivitetskulturen, som även finns inom andra samhällsområden.

”De impregneras av skitsnack om västvärlden och om Sverige. Det är ju det som får dem att tro att de inte har en chans. Deras föräldrar, de etniska föreningarna, moskén – ja många vuxna de ser upp till är samma personer som tar ifrån dem hoppet genom att påstå att det är dåligt här, fast det är hur bra som helst. Men det, vågar du väl inte skriva?”

Annonser

Om troende och konspiratoriska sossar

Det klagas mycket på kristdemokrater för deras människosyn men vad ska man då tycka om Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. I en debattartikel på SVT Debatt försöker den förre KPML(r)-medlemmen Ulf Bjereld få det till att mäns våld mot kvinnor kan öka p.g.a. (kvinnlig) proffsboxning.

Jag gillar vissa sporter och jag gillar inte vissa andra sporter. Jag är normalt totalt ointresserad av basket men nu när Sverige är med i EM följer jag landslagets matcher så gott som jag kan. Fotbolls-EM ska bli tokspännande med Pia Sundhage som förbundskapten. Jag gillar inte kampsporter eftersom jag inte gillar själva våldet men jag tycker samtidigt att kvinnlig boxning är mer sport än manlig boxning eftersom att göra upp mot någon med nävarna anses vara manligt. Den kvinnliga boxningen är därför mer en socialt konstruerad sport än den manliga boxningen. Vill jag då förbjuda proffsboxningen? Det är lätt att falla in i såna tankebanor efter Frida Wallbergs skada men mitt svar blir ändå ett klart nej. Det finns många sporter där skador mot huvudet kan ske, t.ex. ishockey och fältridning. Ska dessa sporter också förbjudas, Ulf Bjereld? Sport är något som vi människor som lever nu har fått som en bonus här i livet. Den lyxen hade man inte bara för några hundra år sen. Och som Hans Lindahl, ordförande i Narva Boxningsklubb, skriver så är en del av boxningskulturen att fostra ungdomar som kanske annars kan hamna fel i samhället.

Att det är bristen på ledare och tränare som i sin tur bland annat leder till att de ungdomar vi vill fånga upp och ha in i vår gemenskap i stället har lite ”kul” i Husby och på andra orter, verkar ha undgått artikelförfattaren och hans likasinnade.

Just Socialdemokrater för Tro och Solidaritet var i blåsväder under Omar Mustafa-gate och en av deras medlemmar är också inblandade i den konstiga Julian Assange-affären. Karln sitter ju på sätt och vis redan i husarrest och kommer troligtvis att göra det längre tid än vad en våldtäktsdom i Sverige skulle ge. Liv&Rätt skrev följande för någon vecka sen om Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och Omar Mustafa-gate.

En dryg månad efter det som kommit att kallas ”Mustafagate” står det klart att även om delar av den socialdemokratiska ledningen tagit avstånd från samröret med religiösa extremister så har kärnan inom Troende socialdemokrater i Stockholm – före detta Broderskapsrörelsen – inte gjort det. Tvärtom saknar man helt förmågan att reflektera över det som skett, och över sina egna val.

En röst på Socialdemokraterna är en röst på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet samt ett parti med märkbara antisemitiska problem.

Från troende socialdemokrater till en socialdemokrat med himmelssyn. Jag skrev tidigare om miljöpartisen tillika konspirationsteoretikern Pernilla Hagberg. Nu verkar socialdemokraten Nina Drakfors vara nästa svenska politiker att haka på konspirationsteorierna om chemtrails.
molndrake

Det är din förbannade skyldighet att åtminstone fundera på om det kan förhålla sig på detta sättet och ta en titt på himlen då och då, du kommer då att få det klart för dig att någonting döljs från allmänheten.

Ja eller så läser man på ordentligt och inte enbart förlitar sig på vad man ser på himlen. Det kan ju faktiskt vara som så att man kan se en livs levande drake flyga omkring bland molnen.

En röst på Socialdemokraterna i Skara är en röst på konspirationsteorier. Göran Persson, kom tillbaka!

Jag gör som märkligt nog Avpixlat, Exponerat och Fria Tider tydligen har gjort gemensamt (något som jag upptäckte när jag googlade på trevlig midsommar, all övrig sammanblanding med dessa hemsidor avstår jag gärna) och önskar alla en Trevlig midsommar!

Vad innebär en röst på Centern?

Min gissning är att båda partierna trots allt kommer att hänga kvar. Jag tror också att Centern är det parti som har sämst förutsättningar.

Andreas Johansson Heinö undrar på sin blogg över vilka partier som klarar fyraprocentsspärren 2014. Som det ser ut nu är det två partier, Centern och Kristdemokraterna, som ligger illa till. Centerpartiet fyllde 100 år den 2 mars 1913 även om de själv ser den 1 december 1910 som sin födelsedag. Som Bondeförbundet, med de självägande bönderna som utgångspunkt, var partiet då huvudsakligen konservativt, landsbygdsinriktat, skeptisk mot alla slags utopier och förespråkade sparsamhet med statens pengar. Dagens Centerparti ser inte alls ut som för 100 år sen men det gör inte heller dagens samhälle.

På 1970-talet fick partiet var fjärde väljares röst under två val. Under 1990-talet började partiet närma sig pratet om att eventuellt åka ur riksdagen men opinionssiffrorna har aldrig varit så låga som nu. Vid det borgerliga maktövertagandet 2006 fick Centerpartiet nästan åtta procent av rösterna.

En röst på Centern är en osäker röst beroende på hur det går för partiet i valet. Åker partiet ur riksdagen är varje röst en bortkastad röst på en fortsatt borgerlig regering. De Nya Moderaternas framgångar med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i spetsen har medfört en borgerlig kannibalism.

Varje gång jag lyssnar på Annie Lööf så hör jag vad hon säger men det försvinner lika snabbt genom det andra örat. Jag tror inte att det hjälper att byta ut henne innan valet men hon lär få avgå omedelbart om partiet åker ur riksdagen.

annie_loof

Frågan är om Centerpartiet ens bör ställa upp i riksdagsvalet nästa år. Partiet riskerar ju tillsammans med Kristdemokraterna att bidra till en borgerlig valförlust. Att två borgerliga partier behöver stödröster är ett osäkert kort eftersom varje borgerlig röstare inte vet vilket parti denne eventuellt ska stödrösta på. Fredrik Reinfeldt kan inte heller stå och berätta att väljare på den ena sidan av landet ska stödrösta på det ena partiet och att väljare på den andra sidan ska stödrösta på det andra partiet. Det säkra vore alltså att ett av partierna i riskzonen bara ställer upp i kommun- och landstingsvalen. Mitt förslag är att det får bli Centerpartiet eftersom det är ett rikt parti som har större möjligheter att komma igen till valet 2018 än vad Kristdemokraterna har.

Ett annat alternativ är att Centern och Kristdemokraterna börjar valsamarbeta igen. Den mycket populära före detta partiledaren för Kristdemokraterna, Alf Svensson, kom in i riksdagen 1985 just p.g.a. ett valsamarbete mellan Centern och Kristdemokraterna. Det problem som jag ser nu är att Kristdemokraterna försöker vara det konservativa alternativet i svensk politik medan Centern försöker vara det liberala alternativet. Problemet för partierna kan bli att bestämma sig för om de tillsammans ska vara liberalkonservativa eller konservativt liberala. Moderaterna är tillsammans med Kristdemokraterna redan liberalkonservativa medan Folkpartiet är de konservativt liberala. Om ett samarbete mellan Centern och Kristdemokraterna ska bli möjligt bör de kanske anslå en annan riktning tillsammans. Jag kommer då att tänka libertianismen. Libertianismen kallas i Sverige för nyliberalism och här tror jag att möjligheten finns för båda partierna att överleva nästa riksdagsval. De skulle kunna locka väljare från Moderaterna, vars ungdomsförbund kan ses som nyliberalt. Både Annie Lööf och Fredrik Federley anses vara nyliberala, något som de själva inte verkar vilja kalla sig. Tankesmedjan Timbro, där Andreas Johansson Heinö arbetar, anses också vara nyliberala även om de själva inte erkänner sig till någon ideologi. Varför vågar ingen kalla sig för nyliberal i Sverige? Anledningen kan vara att det anses vara ett skällsord.

Situationen är mycket komplicerad för de båda partierna. Min poäng är att Centerpartiet, men även Kristdemokraterna, måste göra något drastiskt för att förändra opinionsläget. Deras nuvarande politik verkar helt klart inte duga. Just nu är det lika svårt att veta vad en röst på Centern innebär som det är att förstå vad Annie Lööf säger. Partiet är riksdagens otydligaste parti. Tur kanske för partiet att deras partistämma för året ligger framåt i tiden, inte bakåt.

Vad innebär en röst på Miljöpartiet?

Miljöpartiet de gröna är en del av en världsomspännande grön politisk rörelse. Tillsammans kämpar vi för långsiktigt hållbara, demokratiska samhällen, där människor tar ansvar, både lokalt och globalt. Vår vision är samhällen som lever i fredlig samexistens, verkar i jämlikt samarbete och där människor, djur och natur respekteras.

Vad innebär en röst på Miljöpartiet? I det stora hela innebär det en röst på ett parti som har valt ett annorlunda upplägg genom att inte försöka ha någon idoldyrkan av partiledare. Partiet kan troligtvis inte heller anklagas för att vara ett knapptryckarkompani. Partiet har alltid ett manligt och en kvinnligt språkrör, praktiskt vid t.ex. föräldraledighet och i linje med partiets politik på kortare arbetstid. Språkrörens uppgift är också i första hand att föra ut partiets politik, inte vara dess ledare. Maxlängden för ett språkrör är nio år.

Min åsikt är att Miljöpartiet är en frisk fläkt i den svenska politiken. Gustav Fridolin har ofta en sansad och klok ton i debatter, starkt med tanke på hans unga ålder. Hans serie om den svenska statsrasismen har jag nämnt tidigare. Som det parti som vill visa solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet, med kommande generationer samt med världens alla människor drar partiet även till sig s.k. miljömuppar och förvillare med ovetenskapliga tendenser. På samma sätt som Sverigedemokraterna drar till sig rasister och främlingsfientliga som vill stoppa invandringen. På samma sätt som Vänsterpartiet drar till sig kommunister som vill ha ett marxistiskt samhälle. På samma sätt som Kristdemokraterna drar till sig människor som tror att vår planet bara är 6’000-10’000 år gammal. Det sistnämnda påståendet är kanske mer tveksamt men de tre förstnämnda påståendena gör att de just tre partierna inte är något alternativ för mig. Jag får säkert tillfälle att återkomma till just det.

Pernilla Hagberg är Miljöpartiets gruppledare i Vingåker. Hon tror på konspirationsteorierna om chemtrails och Planet X. Chemtrails hade jag hört talas om tidigare men inte Planet X, även kallad Nibiru. Jag tänker inte gå in så mycket på Planet X, som tydligen skrämmer skiten ur vissa människor. En del påstår att chemtrails är ett sätt att dölja Planet X. Den som vill kan googla själv och få sig ett rejält gott skratt som t.ex. detta:

Vi lever i ett dubbelstjärnesystem. Solen har en mörk men okänd följeslagare som regelbundet återkommer. Den åtföljs av planeter, asteroider, grus och stoftmoln.

För mig är detta ett tecken på postmodernismens genomslagskraft att det skulle finnas flera alternativa sanningar. Visst är en viss misstro bara sund eftersom det kan motverka t.ex. korruption men vi verkar nu ha kommit till en tidsålder då även empirisk vetenskap börjar misstros, något som Roger Bacon försökte bekämpa redan på 1200-talet. Det är ett steg tillbaka i människans utveckling. Appropå tillbaka så har jag igen svävat iväg på i ett sidospår. Tillbaka till ämnet nu, Emma!

Hagberg beskriver sig som konspirationsrealist. Frågan är om man ska politiska åtaganden som konspirationsrealist. Jag behöver bara nämna Nordkorea, som är en enda konspiratorisk stat, så förstår de flesta vad jag är inne på. Konspirationsteorin om chemtrails innebär att man på fullaste allvar tror att det kan regna från moln på 10’000 m höjd. Det innebär också att alla flygplan som är inblandade i denna konspiration mot mänskligheten måste ha mycket stora tankar av detta gift som ska spridas.

Kondensstreifen2Kondensationsstrimmor är det som vi alla kan se i luften efter ett flygplan. De är en typ av moln som uppstår genom kondensation eller frysning av avgaserna från flygmotorer. Chemtrails, kemikaliespår översatt till svenska, är enligt konspirationsteoretikerna kemiska aerosoler som sprids i syfte att t.ex. kontrollera människors hjärnor, gör oss sjuka så att läkemedelsindustrin kan tjäna pengar, kontrollera vädret, öka på den globala uppvärmningen samt dölja Planet X. Konspirationsteoretikerna anser bl.a. att dessa kemikaliespår varar längre än ”vanliga” kondensationsstrimmor.

Läs vidare på Chemtrails, Debunked – Skeptic Project. En röst på Miljöpartiet i Vingåker är en röst på konspirationsteorier.