Tag Archive | Uppdrag Granskning

Vänskapskorruption.

”Rasism är det värsta man kan bli anklagad för. Om man försöker resonera kring integrationsfrågor är det lätt att man blir inskuffad i det facket.”

Björn Häger, författare och journalist, om det svenska debattklimatet. I går sändes Uppdrag Gransknings reportage Den goda viljan där man granskade några svenska journalister. Martin Aagård var en av de som granskades, vilket föranledde att han några dagar tidigare i panik skrev en smått paranoid text.

” Jag tackade nej och förklarade att för deras egen trovärdighets skull borde de fixa ett annat case.”

Så där skriver bara någon som inte vill bli granskad. Aagård har under vinterhalvåret gjort sig känd för karaktärsmordet på Per Brinkenmo, som gårdagens reportage tog upp, samt attacken på Norge, som utan några problem kunde försvara sig men som även fick hjälp från den svenska sidan. Aagård tycker i stället att UG ska ”skriva en debattartikel”. Han anklagade medarbetarna på UG för vänskapskorruption men vad ska man då kalla Aagårds kollegors försvar, Anders Lindbergs och Åsa Linderborgs, av honom? Vänskapskorruption kanske?

Reportaget inleddes klart och tydligt med hur granskningen har gått till och vilka som har jobbat med vilka. Man kan nog inte heller anklaga Uppdrag Granskning-redaktion för vänskapskorruption eftersom det ofta berättas om stämningen där. Taket verkar vara högt eftersom diskussionerna haglar på redaktionen. Sunt!

Inslaget om Stefan Gunnarsson var ett exempel på hur journalister ibland slänger sig på människor som hungriga vargar i ivern att svartmåla dem. Många svenskar känner att de inte får ha någon som helst egen åsikt om t.ex. invandringen. Samtidigt som vi nog sätter världsrekord i flyktingmottagning har diskussionen kring vårt engagemang för människor som lever i krigshärjade områden blivit stigmatiserat av sverigedemokrater och postmodernister. Åsiktsskalan är inte och kan aldrig vara enbart svart eller vit i en demokrati. Det finns en hel gråskala däremellan. I Jasenko Selimovic vs. Jonas Hassen Khemiri-debatten från i våras skrev Erik Helmersson klokt om Intolerans från de toleranta. Är man också en offentlig person som Stefan Gunnarsson så får man enligt journalister tåla lite extra. Det Gunnarsson skulle ha gjort var att inte säga ett ord till den journalist som ringde upp honom.

mogadishuDet mest talande inslaget var ändå det om den svensksomaliska journalisten Amun Abdullahi, pristagare till Anna Politkovskajas minnespris 2010. Britta Svensson skriver i Expressen:

”Tänk tanken att det var en svenskfödd journalist på, säg, Aftonbladets kultursida, som fått sin tillvaro och yrkeskarriär sönderslagen på det här sättet. Då hade vi alla vetat alla detaljer för länge sedan.”

Nästa träffsäkra citat är hämtat från bloggaren Toklandet:

”Kan vi inte göra ett byte med Somalia? De får alla skräpjournalister ovan och vi får henne tillbaka? Problemet är att jag tror att somalierna är så smarta att de inser att de byter ner sig kraftigt…”

På knappt en timme hinner man egentligen inte med något men tack Uppdrag Granskning för ansatsen. Låt nu debatten få fortsätta utan för stor inblandning av sverigedemokrater och postmodernister. Dessa två sidor har lamslagit Sverige allt för länge nu där speciellt postmodernister som kroniskt kallar personer som inte tycker som dem för sverigedemokrater. Och visst, sverigedemokrater missbrukar ordet kulturmarxist om postmodernister men det gör inte mig till sverigedemokrat för att jag också gör det, mest för att visa hur less jag är på en del vänsteranhängare som missbrukar ordet sverigedemokrat. Det bästa vore tyvärr, eftersom jag hatar tanken att försöka tysta någon, om de kunde dra sig tillbaka för ett sundare debattklimat i landet. Sanna Raymans kloka ord i SvD:s ledarblogg  får avsluta det hela:

”Något har hänt med SVT:s skjutjärn, tror Aagård. Tja, kanske. Eller så har inget särskilt hänt, mer än att Aagård nu råkat ut för det som många andra redan varit med om, nämligen granskning. Och när det händer, då ropar Aagård genast om demokratiproblem. Ja jösses.” 

Ny postmodern epidemimyt.

Så var det då äntligen dags att lansera en ny postmodern epidemimyt: ”Mäns näthat mot kvinnor”. Vänstern (läs under Fem krav mot mäns näthat), i nära allians med företrädare för postmodernismen, köper naturligtvis allt med denna myt och vill kalla det för ett samhällsproblem vad ett fåtal människor gör. Men det finns även debattörer med en nyktrare syn.

Hanna Fridén, journalist, illustratör, bloggare och programledare, Nyheter24 2013-02-07: Mina kvinnliga kollegor ger näthatarna uppmärksamhet.

”Varenda kvinna som skrivit krönikor av det här slaget de senaste dagarna är smarta, proffsiga kvinnor med en lyckad och imponerande karriär. Varenda en har ett forum att uttrycka sig i och människor som lyssnar på dem. Det har inte de här hatarna, de har din mejladress och en desperat önskan att du ska bry dig om vad de skriver till dig. Glöm inte bort det.”

Oscar Swartz. skribent, nätaktivist och internetentreprenör, SVT Debatt 2013-02-07: Det medieeliten kallar näthat är egentligen ett vrål av maktlöshet.

”Ett allt större glapp håller på att uppstå mellan Sveriges medieelit och (oftast) mannen på gatan. Speciellt på två områden är glappet rejält: i synen på en viss typ av feminism samt synen på invandring från vissa kulturer.”

Jonathan Persson, tidigare CUF-ordförande i Skåne, Newsmill 2013-02-09: Näthatet drabbar alla och är en del av vuxenlivet.

”Reportaget var så uppenbart vinklad för att passa in i den feministiska vanföreställningen. Jag tror inte på någon konspirationsteori att män vill trycka ner alla kvinnor. Att män vill ta över världen och att kvinnor ska vara andra hands människor.” 

Ann Helena Rudberg, journalist och författare, Newsmill 2013-02-09: Näthat är inte könsbundet.

”Vi som samhälle har lagstiftat mot männen för vi anser att de är de stora skurkarna. Det är inte min erfarenhet. Kvinnor kan hata väl så mycket som män. Eller vara avundsjuka, som David Lagercrantz uttryckte det när detta debatterades hos Fredagspanelen i TV4. Han sade att männen är vettlöst avundsjuka på dessa kvinnor som är ”orädda, begåvade och framgångsrika”.”

Linda Åkesson, bloggare, Newsmill 2013-02-09: Det största hotet är den inbördes rivaliteten mellan kvinnorna!

”Det största hotet mot de starka kvinnorna är inte männen. Det är faktiskt – andra kvinnor! Men det kan vara svårare att identifiera det, eftersom kvinnorna använder en annan strategi. Medan mannen hugger med stora yxan sticker kvinnan flera hål – med liten nål – på strategiskt utvalda ställen.” 

Lars Bern,  företagsledare, författare och samhällsdebattör, Newsmill 2013-02-10: Ansvaret för debattklimatet ligger i Rosenbad.

”De som vågar ifrågasätta den etablerade maktens prioriteringar av hur skattebetalarnas pengar används kan räkna med ett allt annat än varmt mottagande. Journalismen som skulle vara den tredje granskade statsmakten har förvandlats till den politiska korrekthetens kolportörer. Den politiska valfriheten har minskat, demokratin har blivit innehållslös och maktlösheten sprids bland gräsrötterna. Inom EU motarbetas allt folkligt inflytande frenetiskt.”

Sanna Rayman, journalist, ledare SvD 2013-02-11: Hat som inte gills.

”Anklagelsen är, kort sagt, att Neudings exempel är futtiga. Alexander Bards påhopp på Skyttedal var inget hot och räknas inte av den anledningen. Varför mordhot mot Alice Teodorescu inte gills får vi inte veta. Johanne Hildebrandt har fått höra både mord- och våldtäktshot, men Hadley-Kamptz finner inte den passagen tillräckligt broderad varför inte heller detta exempel kvalar in som giltigt. Mordhotet mot Per Gudmundson var bara satir och de långt värre hatiska kommentarer som sattes i rullning därav är incidenter så irrelevanta att det tydligen är relativiserande att ens ta upp dem.”

En del av de hotutsatta kvinnorna som var med i Uppdrag Granskning har själv hatet som levebröd men då ska det konstigt nog okritiskt kallas för normkritik. Men vad har t.ex. Jenny Alversjö sagt eller gjort som får sjuka idioter att uttrycka sig hotfullt mot henne? Hon är mig veterligen ingen debattör utan programledare och nyhetsuppläsare.