Tag Archive | heterosexualitet

Det här med mäns och kvinnors medellängd.

solsidanEfter att ha sett Solsidan i söndags, plus det jag skrev om näsor några dagar senare, slog det mig att det här med att svenska män i genomsnitt är 13-14 cm längre än kvinnor har en praktisk funktion när det gäller att föröka sig.

Vid heterosexuellt sex, det enda som på naturlig väg kan leda till avkommor, sker mannens penetration underifrån kvinnan och om man delar skillnaden på medellängden med två är det så gott som den längd som gör att ett älskande par har sina munnar och ögon i nivå med varandra, om man bara nu utgår från könens medellängd. Nu är det ju inte utifrån detta som vi väljer våra partners utan det kan vara i alla möjliga kombinationer, inklusive där kvinnan är den som är längre.

Något att ha i åtanke med tanke på de omdiskuterade ”vetenskapliga” fakta som presenterades i Vetenskapens värld på SVT tidigare i höstas om varför kvinnor är kortare än män.

Motargument.

”Ibland hör man folk säga att det inte är någon idé att “ta debatten” eller att lägga fram sina motargument mot rasismen. För rasism kan aldrig bekämpas med rationella argument, heter det, utan är en fråga om människovärde. Dessutom hörs det ofta att vi bör förbjuda rasismen. Använda mer lagar och polis mot rasister.”

Jag läser inlägget Motargument mot motargumenten mot motargument! på Motargument.se med stor behållning. Det svenska debattklimatet har verkligen kört fast i ett skyttegravskrig mellan två sidor som verkligen verkar hata varandra. På båda sidor finns det ibland åsikter som man mer eller mindre kan hålla med om men gör man det får man automatiskt den andra sidan på sig som beskyller en för både det ena och det andra.

1) ”Då och då hörs starka röster om att ”våga ta debatten”, vilket riskerar att innebära att ställa upp på SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg.”

Den ena sidan tycker att man ska våga vägra vissa debatter eftersom man normaliserar åsikter om man tar dessa debatter. Den andra sidan använder sig av myter och fördomar och säger att det är sanningen. Att en del av befolkningen går på dessa påståenden beror kanske på att de som röstar på detta parti har en lägre utbildningsnivå än de som de klagar på.

När det gäller att normalisera åsikter har jag ett litet enkelt exempel. Låt oss säga att person A tycker att person B är dum i huvudet. Person C tycker då att så får man inte säga och vill förbjuda att person A tycker så om person B. Person D tycker att person A visst får tycka så men inte utan att åsikten också diskuteras grundligt. Åsikten finns ju där och kommer inte att försvinna automatiskt. Person C anser då att person D normaliserar person A:s åsikt och att det är en risk att hela samhället kan tänka sig att tycka som person A. Person D anser däremot att det är det enda sättet för att person A en dag kanske ska ändra sin åsikt. Om person C får sin vilja fram, kommer person B tro att person A automatiskt har slutat att tycka som person A gjorde inledningsvis? Kan man med förbud och ignorans få andra att ändra åsikt eller gör man det bäst genom utbildning och debatt?

2) ”Fakta kommer aldrig hindra någon från att bli rasist. Vi som vill propagera mot rasism måste börja prata om värderingar.”

Helt rätt, se ovanstående stycke. Genom att införa värdegrunder och att ständigt diskutera värderingar kan man faktiskt få folk att ändra uppfattning. Den gamla unkna människosynen där människor bedömdes p.g.a. kön, klass och etnicitet håller sakta men säkert på att tvättas bort i vår del av världen, även om det tar tid. Kollektivt skuldbeläggande intersektionalitetsteorier hjälper dock inte den processen på vägen, det stoppar snarare upp den eftersom det skapar motsättningar. Enligt Vetenskap och Folkbildning kan följande faktorer fördröja att man ändrar uppfattning:

  1. Prägling under barn- och ungdomsperioden på religiösa, politiska eller andra ideologirelaterade uppfattningar: att överge en uppfattning man haft med sig från sin uppväxtmiljö kan innebära en personlig konflikt.
  2. Att omvärdera kan också innebära att bryta relationer till andra människor, till det kollektiv man tillhör (familj och äktenskap, släkten, politisk, religiös tillhörighet etc.). En viss idé eller åskådning är ofta kittet i en social gemenskap.
  3. Ny kunskap uppstår inom olika vetenskapliga områden, var och en med sin ämnesspecifika terminologi. I det viktiga tvärvetenskapliga mötet försvåras kommunikationen av att olika ämnesområden har sina sätt att redovisa fakta, och sina fackspecifika termer. Det gör det också svårt att som lekman kunna bedöma värdet av forskningsresultat inom olika områden, och att kunna ta till sig dem.
  4. Det finns ett antal exempel på risker med att utmana en etablerad uppfattning. Ny kunskap kan vara politiskt obekväm för den makthavande som byggt upp sin makt just på vissa idéer och trossatser. Det klassiska exemplet är Galileos avbön om jordens rörelse kring solen.
  5. Att tillgodogöra sig en ny teori även om inte allt kan förklaras. Accepterandet av det ännu oförklarade men kanske inte oförklarliga ingår i omvärderingens dilemma.

Att bara kasta intersektionalitetsteorierna i ansiktet på folk leder alltså ingenvart. Dock inte sagt att de inte kan finnas med som teoretiskt diskussionsunderlag men att ha en övertro på dess praktiska funktion är bara kontraproduktivt. Motargument skriver också t.ex. att ”rasism inte är svart eller vitt”. Sant! Det är i gråskalan som smygrasismen frodas men det går inte heller att döma allt som rasism, inte ens smygrasism. Då uppstår snarare en risk för devalvering av begreppet samtidigt som upplevd rasism ändå alltid måste vara något som uppfattas av betraktarens ögon/åhörarens öron. Vem har sagt att vi inte lever i ett komplext samhälle?

3) “Rasism och antirasism är en svart och vit fråga, gott mot ont, inga gråskalor finns.” 

Definitivt inte! På de s.k. antirasistiska sidan finns det även en del rasister men dessa kommer oftast undan eftersom de kallar sig just för antirasister. Ovan nämnda intersektionalitetsteorier fungerar även som ett skydd för dessa omvända rasister.

”För att inte tala om personer som ursäktar rasistiskt beteende. Det finns flera framstående antirasister som har fallit i den fällan.” 

”En del av dem är antirasister som är väldigt framstående och vanligt förekommande i media.”

Jag kommer direkt att tänka på en person som under de senaste åren har skapat sig en karriär på just det och som nu arbetar som pressekreterare åt ett fackförbund. Hade jag varit medlem i det facket hade jag lämnat det omedelbart.

”De hårdföra, övertygade, ideologiska rasisterna är få.” 

Utan att förringa den mildare varianten, kallad smyg- eller vardagsrasismen, måste ändå den hårdföra, övertygade, ideologiska hardcorerasismen motarbetas mest men man kan inte använda samma metoder mot båda grupperna.

”Ändå är användningen av begreppet CP ungefär lika grovt som om nån skulle skrivit judesvin eller nigger.” 

Det var det som ovan icke till namn nämnda person gjorde sig känd på. Att använda CP som skällsord är nästan lika uselt som det som avslöjades i Kalla Fakta i söndags. Jag har efter en halv vecka fortfarande inte kommit över det sveket från en del svenska kommuner. De funktionshindrade som lever tillsammans med oss i samhället har redan en tuffare uppgift här i livet, låt de då också kunna få den hjälp som samhället kan ge dem. Allt kan inte räknas i kronor och ören. Efter örenas försvinnande för några år sen, säger man bara ”allt kan inte räknas i kronor” då?

”Ett bra sätt är att utgå från den gamla klyschiga tanken att “gör ej mot andra som du själv inte skulle vilja bli behandlad”. Jag har märkt att det alltid fungerar jättebra.”

Det har jag också märkt, även om man ibland bara är en människa. Det är visserligen en dålig ursäkt men det stämmer ändå bra in på oss människor. Vi gör alla misstag ibland men vid upprepade tillfällen är det inte misstag, då är det avsikt. Något man kan fundera på är vad har ett postmodernt samhälle för förhållningssätt till etik och moral.

4) “Rasism kan bara stoppas med lag och hårda tag. Grupper som är mot demokrati och är rasistiska bör förbjudas.”

Om man ser allt i svart och vitt är det inte konstigt att man föreslår en sån åtgärd. Men mer förslag på förbud skulle komma automatiskt och vad har vi kvar till slut då? Då måste ett än mer öppnare samhälle, som Jens Stoltenberg sa efter terrorattentaten på Utöya och i Oslo, vara den bättre lösningen och att det samhället gör vad det kan för att argumentera mot de antidemokratiska krafterna, som inte enbart finns på den högerextremistiska kanten. Ledarskribent Johanna Sturesson om chansen till ett öppnare samhälle i Smålandsposten några dagar efter Breiviks terroristdåd:

”Vi kan engagera oss på många olika sätt för demokratin, det finns ingen av oss som inte har något att tillföra, och det finns inga områden vi inte kan agera på. Det behöver inte vara i ett politiskt parti, vi kan alla verka för ett samhälle som är öppnare. Ett samhälle som inte tillåter hat och slutenhet, utan gynnar en god och öppen debatt som skapar utveckling i brytningspunkten mellan olika åsikter och idéer. Och som är raka motsatsen till vad antidemokratiska extremister vill ha.” 

Intersektionalitetsteorier kväver en god och öppen debatt. Det fungerar inte att ständigt och förutsägbart skrika att vita, heterosexuella män ska hålla klaffen. En del av dessa vita, heterosexuella män kommer att besvara detta antidemokratiska sätt genom att med förtvivlan vända sig till den andra sidans antidemokratiska krafter.

”Så om du anser att rasism är en svart och vit fråga, bör du kika på dig själv först. Den som är utan synd, kastar första stenen!”

Angående aggressiv normkritik.

”Heteronormen är ett samhälls­problem som måste bekämpas.” 

Patrik Lundberg är en journalist som tycker att heteronormen måste sänkas. Hur hade han tänkt att det skulle gå till? Genom att alla människor tvingas till att bli queer? Heternormen existerar p.g.a. att heterosexualiteten är den överlägset vanligaste normen när det gäller sexuell läggning. Den kommer inte att försvinna hur mycket än dessa s.k. normkritiker tjatar. Det är inget fel på heternormen. Jag citerar mig själv, samt ett antal personer till som har sagt samma sak:

”Det är inget fel på normer och stereotyper så länge som det är tillåtet att bryta mot dem.” 

I stället för att sänka heternormen, bryt mot den så mycket man vill. Man behöver dock inte vara aggressiv i sitt normbrytande, det fungerar alldeles utmärkt ändå. Anna Ekelund skrev redan 2009 följande, som Patrik Lundeberg inte ens har ägnat en tanke åt:

”Jag förstår inte varför en del homos vill axla gamla unkna normer med kärnfamilj och kyrkbröllop. Heteronormen stinker, utropar man inför årets Pride. Varför tycks den då så åtråvärd?” 

Pride-festivalernas tid är just nu och även om man ser några fåniga inslag här och där är dess existens ett sundhetstecken. Internationellt finns det dock en hel del mer att önska. I Ryssland och några länder till är situationen riktigt skrämmande. HBT-personers situation i Sverige kan alltid förbättras men det går att göra det förbättringsarbetet ickeaggressivt.

”Det är så den funkar, heteronormen. Den oskrivna regel som får oss att förutsätta att alla är heterosexuella. Den struktur som exkluderar alla som inte är det. Den ondska som ­delar upp kärlek i normalt och onormalt.” 

Patrik Lundberg anser att heternormen är ondska. Han ansluter sig alltså till den sekt som är aggressiva mot bl.a. kärnfamiljer. I Sverige bor 74 % av alla barn tillsammans med båda sina föräldrar. Kärnfamiljen är fortfarande och förblir vanligast. Alternativen till kärnfamiljen är många och ska så också vara så länge man håller sig inom lagens ramar. Vad är vitsen med att försöka utplåna den mest naturliga konstellationen? ”Enligt Tiina Rosenberg är äktenskapet ett antifeministiskt projekt utan förändringspotential”, skrev en debattör på SVT Debatt för några år sen. Det här är inte normkritik utan normhat.

”Vi kan åtminstone tänka efter två gånger innan vi talar.” 

JA! Det gör intelligenta människor, oftast i alla fall.

”Sluta utgå från att ­alla är heterosexuella.”

Själv utgår jag från att nästan alla är heterosexuella eftersom det är så verkligheten ser ut. Men jag lägger ingen energi på att fundera på vilken sexuell läggning som folk har och jag ogillar att sexuell läggning fungerar som etiketter på ickeheterosexuella.