Arkiv

Sånt som jag läst om den senaste tiden

MSNBC host says newborn infants don’t count as ‘alive’ unless parents decide they do; infanticide is the new abortion är något av det bisarraste som jag någonsin har läst. Om jag hade haft tid hade jag grävt ner mig mer för det här kan bara inte vara sant. Något som verkligen är sant är Jenny Madestams text om att amning inte passar alla kvinnor.

Det som verkligen gör att idiotidéer får fäste i Sverige är om de kan förgyllas med vetenskap.

Johan Hakelius är underhållande att läsa. Uppläxad av de lärde rekommenderas. Jag vet att det finns någon som säkert kan göra kopplingen till en viss rektor på en viss högskola i stockholmsområdet som tycker att läromedelsförfattare uttalar sig förringande om regnbågen. Jag viskar bara ordet postmodernism så får vi se om någon tänder till.

När jag ändå är inne på det. Ekonomifakta skriver om det svenska skolraset i PISA-undersökningen och den sista meningen fick mig att nicka medhållande.

Läxan för Sverige är tyvärr jobbigare och mer komplicerad än så.

Jag har min teori klar om vad en del av det svenska skolraset beror på. Jag viskar bara ordet postmodernism så får vi se om någon tänder till. Till sist, har det hänt något den senaste veckan där sverigedemokrater är inblandade igen? Ja, tydligen!

Annonser

Sluta knuffas!

Erik Helmerson skrev förra helgen i ledaren En knuff är en knuff även ur underläge i Dagens Nyheter om Anna Odells film Återträffen, en film som jag jättegärna skulle vilja se.

Anna Odell lyfter åskådaren i kragen och släpper ner honom eller henne i en högstadiekorridor var som helst i Sverige. Scenerna är så universella att de kanske kan sägas ingå i urberättelsen om skolan, i skolhusens själva dna.

Efter att filmen hade visats i riksdagen sa vänsterpartisten Uje Brandelius någonting om att det är skillnad på knuff och knuff, beroende från var den kommer. Vänsterns syn på hierarkier, strukturer och normer hit och dit medför att de t.o.m. blundar för viss brottslighet. Tänk bara vad deras postmodernistiska teorier om intersektionalitet ställer till det.

Variablerna är för många och det kan bli krångligt att, för att använda några vanliga parametrar, hierarkiplacera en vit katolsk enarmad kvinna som gett en något mörkare men även rikare muslimsk man på nöten.

Lösningen är inte att lära ut hierarkikunskaper. Lösningen är sluta med den kollektiva synen på människan och börja se individ för individ för var de eventuellt gör sig skyldiga till och därmed också har ett personligt ansvar för. Man kan inte lära barn att en viss typ mobbning eller våldsyttring är fel och en annan typ är rätt. Det är snarare kontraproduktivt och kan slå riktigt ordentligt fel. Jag tycker att postmodernismen rent ut sagt är farlig.

Den svenska slavhandeln

Jag skrev i våras om vår mörka historia och att jag tycker att den serien behöver visas en gång till i TV4 eller att kanalen inte ska ta betalt för att visa den. För en månad sen publicerade SVT två artiklar, Sveriges slavhistoria avslöjad och Sverige vill inte minnas, som tar upp den svenska slavhandeln. I den förstnämnda finns även en kortfilm på c:a 13 minuter. I den svenska historieskrivningen har detta mörkats. Fredrik Thomasson, doktor och akademiforskare vid historiska institutionen, Uppsala universitet, har forskat kring detta.

Jag har en bekant som är en dansk forskare som sysslat med liknande frågor som handlar om den danska kolonisationen. Och när jag läste hennes bok, så tänkte jag, jaha var är den svenska boken om den här? Den finns inte! Jag såg det som ett slags tomrum.

Varför mörkar Sverige det här fortfarande? Varför röstade riksdagen ned förslaget om en minnesdag, liknande den som finns i t.ex. Frankrike? Hillevi Larsson, socialdemokratisk riksdagsledamot, var den som la fram förslaget till riksdagen.

Istället för att mörka vår historia borde vi ta avstånd från det förtryck som pågick.

Jag håller med Hillevi Larsson att en minnesdag skulle kunna vara ett av verktygen mot rasism.

Luktar Mona Sahlin tårta?

När jag googlade inför det här inlägget kom jag in på en sida som påstår att Mona Sahlin luktar tårta. Jag är säkert lite för trög för att förstå det roliga på den hemsidan men jag fick i alla fall en idé till rubrik på inlägget. Till saken nu, Emma!

Jimmie Åkesson har vid en boksignering vid Nytorget i Stockholm blivit tårtad av en kvinna i sextioårsåldern. Hennes syfte kan först anses som förvirrat eftersom man lätt frågar sig hur många kommer nu inte att rösta på Sverigedemokraterna efter detta?

Sådana här händelser tenderar inte att ha några större effekter på opinionssiffrorna.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö tror inte att tårtattacken kommer att ge Sverigedemokraterna fler röster. Förhoppningsvis har han rätt, men som Mona Sahlin är inne på så tror jag att en del, som eventuellt kan tänka sig att rösta på SD i de kommande valen, kommer att komma ihåg bilden av Jimmie Åkessons ansikte där man såg rädslan och förnedringen. Tidigare kända tårtningar i Sverige har nog inte framkallat samma rädsla, däremot säkert samma känsla av förnedring.

Jonas Sjöstedt tar avstånd. Bra, Jonas! Varje sann demokrat måste ta avstånd. Mona Sahlin tycker att hennes efterträdare, Stefan Löfven, och statsminister Fredrik Reinfeldt agerar och visar ”sin avsky”. Bra, Mona! Tidigare har vår statsminister uttryckt att som sverigedemokrat ska man inte bli förvånad att sånt här händer. Skäms, Fredrik! Socialdemokraten Björn Andersson skriver på sin blogg att en tårta på Jimmie Åkesson inte stoppar fascismen. Jag håller med dig, Björn! På nättidningen Feministiskt Perspektiv hyllas tårtkasterskan. Representanter för Feministiskt Initiativ vill bjuda Jimmie Åkesson på tårta om partiet uppnår 3000 medlemmar. Patetiskt att försöka rida på denna nyhet! Vad förväntar ni er att Sverigedemokraterna gör om t.ex. Gudrun Schyman skulle bli likadant behandlad? Bjuda på järnrör?

Från sverigedemokrathåll har det naturligtvis kommenterats om den sextioåriga kvinnan på hemsidor som Fria Tider, Realisten, Exponerat och Avpixlat. Googla själv om du är intresserad! Det tar ibland emot för mig att länka till de där sidorna. Om Avpixlats upprördhet kan jag i alla fall länka till.

Här står jag som vanligt mitt emellan sverigedemokrater och antidemokratiska vänsteranhängare och känner mig spyfärdig. Ge mig ett Sverige utan dominans från dessa två extrema sidor. Deras åsikter får naturligtvis finnas.

Vem flyttar till ett rasistiskt land?

Att Sverige är rasistiskt, är det senaste trendiga slagordet som sprider sig bland vänstern i Sverige.

Som en fortsättning på det förra inlägget måste jag bara få citera en mycket vettig samhällsdebattör, Nima Gholam Ali Pour. Jag trillade nästan av stolen när jag läste hans blogginlägg Därför blev Sverige ”rasistiskt”. Läs hela hans text och om den uppmaningen inte räcker, se de inklistrade citaten som en aptitretare.

Människor kommer inte till Sverige för att de gillar vädret eller för att de kan det svenska språket.

Strukturell diskriminering gör inte Sverige till ett rasistiskt land. Strukturell diskriminering måste skiljas från naturliga mekanismer på den svenska arbetsmarknaden.

För det tredje, så behöver Lasse, Hans och Anders lika mycket som Muhammed, ett nätverk för att få ett jobb. Så fungerar arbetsmarknaden i Sverige och resten av världen.

Sverige bär inte ansvaret för strukturell rasism. Det är individer och organisationer som gör det.

Intresset styr den svenska antirasismen.

Utan Sverige så skulle de flesta antirasister bli tvungna att skaffa sig ett riktigt jobb eftersom det är staten som ofta finansierar organisationer som kallar sig för ”antirasistiska”.

Just det faktum att man kan kalla Sverige rasistiskt visar vilket tolerant land vi lever i.

Låt oss slutligen slå fast att leva i Sverige är ett aktivt val som man gör varje dag. Tycker man att Sverige är rasistiskt eller fascistiskt så väntar resten av världen. Det finns inget tvång att man ska leva i Sverige. Det här är inte Nordkorea. Anledningen till att människor varje dag bestämmer att fortsätta leva i Sverige är för att det här är ett fantastiskt land. Om det här vore ett rasistiskt land så skulle människor från hela världen inte flytta hit.

Vissa åsikter som är mer högerorienterade anses vara rasistiska medan andra åsikter som är vänsterorienterade är inte rasistiska trots att de egentligen är rasistiska.

”Sverige är rasistisk” innebär att människor har börjat diskutera på ett annat sätt än det sätt som vänstern tycker vi ska diskutera. ”Sverige är rasistiskt” innebär inget mer än att folkets förtroende för vänsterns politik och diskurs är urholkad.

Kommentarer överflödiga! Ett av problemen för vänsterns sätt att argumentera för sin ideologi är intersektionaliteten. Denna postkoloniala teori är som en bibel för dessa troende men i praktiken har man ingen större nytta av den mer än att spela sten, sax och påse.

Rent tekniskt är det lätt. Det är bara att läsa av kontrahenternas positioner i den intersektionella förtrycksmatrisen. Den som har ”lägre rang” vinner. Till exempel slår självklart kvinna man, medan muslim slår sekulär, som i sin tur slår kristen. Även homosexuell slår kristen. Homosexuell är ungefär som sekulär, dock inte heterosexuell. Katolik är jämställd med pedofil och slås därför av allt.

Men detta intersektionella sten-sax-påse-spel saknar inte komplikationer. Problemen börjar  när man kombinerar kategorier, eftersom man samtidigt kan tillhöra mer än en kategori. Trots att sekulär utan vidare slår biskop, och Birgitta Ohlsson till och med slår Påven, så slår lesbisk biskop självklart sekulär man, i synnerhet om denne är humanist. Och muslimsk man slår sekulär kvinna, vilket sätter oförutsedda gränser för feminismen. Mer otippat är att uzbekisk skärmvägg slår nicaraguansk kvinna, en riktig högoddsare.

Läs även gärna Ett slags rasism av Birgitta Forsman på Forskning & Framstegs vetenskapsblogg.

Men när är man egentligen rasist (om vi nu godtar det utvidgade rasismbegrepp som blivit vanligt på sista tiden)? Är det när man kritiserar ett kollektiv som förtrycker sina individer? Eller är det när man vägrar ta ställning för individer som förtrycks av sitt eget kollektiv? Jag anser att det är det senare. Det är individer som har rättigheter och behöver skydd. Kollektiv bör inte kunna hävda någon rätt att inte bli kritiserade. Det vore ett långt kliv tillbaka i utvecklingen om till exempel maffian skulle åtnjuta en frihet att inte bli kritiserad.

GT:s chefredaktör är en nyttig idiot

GT:s chefredaktör Frida Boisen skrev i söndags en krönika, Sverige är ett rasistiskt land, som jag reagerade på.

Nu har vi det svart på vitt. Sverige är ett rasistiskt land. Det är svårt att tolka siffrorna på annat sätt.

Av 34 OECD-länder i världen är vi sämst på att ge invandrade medborgare ett jobb. Sämst. Av alla. USA, Tyskland, Holland, Australien.

Att vara dålig på integration och att vara rasistisk är inte samma sak, Frida Boisen. Sverige borde själv först bli bättre på integration innan vi tar oss an uppgiften att vara hela världens samvete. Ett tips är att lära sig av just de länder du nämner: USA, Tyskland, Holland och Australien, men sluta att dra den förenklade slutsatsen att det har något med rasism att göra. Det har snarare med en självgodhet att göra eftersom vi svenskar är världsmästare på att tala om för hela världen hur bäst vi är på nästan allting. Och varför i hela friden skälla ut svenskarna som med stor tolerans ställer upp på denna hjälpverksamhet för människor från världens krisområden?

På Merit Wagers blogg kan man läsa om en f.d. anställd på Migrationsverket som har skickat ett e-mail till Frida Boisen där han/hon undrar hur det stämmer in med ”Ullenhags mantra om 600 000 utrikesfödda som går till jobbet varje dag”. Han/hon fortsätter.

Jag träffade i mitt arbete många, väldigt många med examina från länder i Mellanöstern. Det var civilingenjörer, läkare och jurister. Juristerna föll bort direkt eftersom juridik, särskilt humanjuridik, inte är direkt överförbart mellan olika länder och rättssystem. De fick alltså ta enklare jobb. Av civilingenjörerna och läkarna, och dessa var många, var det en (1) läkare som klarade testet för att få arbeta som läkare i Sverige.

Frida Boisens text blev också en lätt match för sverigedemokratstödda Fria Tider. I Chefredaktör anklagar Sveriges arbetsgivare för rasism – har själv bara vita anställda konstaterades följande.

Frida Boisens egen arbetsplats, den Göteborgsbaserade kvällstidningen GT, lämnar mycket att önska när det gäller färgblindhet och etnisk mångfald, visar Fria Tiders kartläggning. I själva verket är redaktionen hundra procent vit och etniskt svensk. Det enda utländska inslag som går att hitta bland tidningens 40-tal anställda är en säljare med ett Balkanklingande namn.

Frida Boisen är en nyttig idiot. Så här upplagda smashar, som det heter på idrottsspråk, får man inte bjuda sverigedemokrater på.

Sverigedemokraten med romskjudisk bakgrund

Ingen kan ha missat förra veckans skandal när flera polisregister innehållande romer avslöjades av Dagens Nyheter. Jag tycker att dessa register är rent ut sagt skit men jag väljer som oftast inte att följa med i den vanliga åsiktsströmmen utan försöker hitta en och annan vinkling, som jag nödvändigtvis inte behöver hålla med om. Den här gången hittade jag ett blogginlägg av sverigedemokraten Chang Frick.

Vad är det som gör hans blogginlägg intressant? Det första som slog mig efter att jag hade läst hela inlägget är hur känslosamma många av de som kommenterar inlägget är. Jag har länge haft en teori om att sverigedemokrater ofta är känslomänniskor. Många faller för hans berättelse om sin uppväxt. Vad som är sant och eventuellt inte sant vet jag inte men det var värst vad många troliga sverigedemokrater det var som vurmade för romer plötsligt. Några guldkorn har jag plockat ut i min jakt på förståelse för hur en del kan rösta på Sverigedemokraterna.

En klasskompis farsa berättade för mig för några år sedan att redan första dagen på ”lekis” (förskolan) så gick snacket bland andra ungars föräldrar. De varnade varandra för tattarungen, dvs mig.

Inga svenska blonda barn kan vara värda att ”varna” för, eller? Varför varna barn för barn egentligen? Barn känner ofta själva vilka de kan ty sig till och inte.

Värst i klassen var tjejerna. De missade aldrig ett tillfälle att tala om vad som var fel med mig. Det kunde vara frisyren, skorna, kläderna men även annat som var unikt med mig,

Killar mobbas på sitt sätt och tjejer på sitt. Som kille är det kanske tjejernas typ av mobbning (frisyr, kläder m.m.) som är det som han kände av, och i efterhand också minns, mest.

Nu råkade elevrådskillen befinna sig vid cafeterian samtidigt som jag gick förbi och här uppstod en situation. Några av de där grabbarna som rutinmässigt skulle ge mig stryk gick som vanligt fram och ställde sig i en ring runt mig. Döm av min förvåning när den gode vänster- och elevrådsgrabben avbröt dem. För en kort sekund trodde jag inte mina ögon. Men ganska snabbt var ordningen återställd med följande mening: -”Ni får gå en bit bort med honom, prylar ni honom i närheten av mig måste jag ingripa…”.

Här är ett exempel på den ”goda vänstern”, åtminstone som de ser sig själva. Vi övriga, sverigedemokrater som ickesverigedemokrater, har genomskådat dem sedan länge. Detta gäller förstås inte alla vänstermänniskor.

I Sverige plockar man poäng genom att låta som alla andra men helst mer än andra. Dyker en diskussion upp om en minoritet som farit illa börjar alla ”som vill vara något” att kollektivt ”skaka av upprördhet”, ”kräkas i munnen” och minsann tala om hur mycket de tar avstånd och fördömer. Denna mekanism är till för att markera grupptillhörighet och bevisa hur god och rätt man är.

Här skrattade jag av igenkänning.

Skulle en kändis eller politiker råka uttrycka sig olämpligt skriker man om att denne ska avgå och alla de som vill synas och klättra uppåt i samhället närmast tävlar om att hugga personen i ryggen.

Det här märktes tydligt om Elisabeth Svantessons eventuellt olämpliga åsikter, som det har blivit tyst om den senaste tiden.

Eftersom jag inte är polis kan jag inte i detalj svara på varför barn förekommer men jag har så pass bra förtroende för polisen att jag är tämligen säker på att det finns en legitim anledning. Jag kan tänka mig flera, t ex att om man letar efter en efterlyst person hos dennes släktingar (där oddsen närmast är hundraprocentiga att hitta rätt) kan det vara av stort värde att känna till var små barn kan tänkas befinna sig.

Det där var något av det mest krystade försvar av romregistren som jag har läst. Polisen tar ingen större hänsyn till eventuella barn innan tillslag hos kriminellt misstänkta.

Var fanns alla dessa goda antirasister, ja romers svurna beskyddare, under större delen av mitt bedrövliga liv? Ja, en fanns i elevrådet på högstadiet i varje fall. Några andra var tjejerna i klassen som sådär präktigt var anti-mobbning och antirasister på lärarens beställning.

Killen har en poäng.

Det är lite så twitter fungerar – som en skolgård.

Twitter är inget för mig. Jag har min blogg som ett område som jag själv kontrollerar. Skolgårdarna har jag sedan länge lämnat.

Det är såhär människor beter sig i Sverige. Det är en kultur där folk helt enkelt är livrädda för att på något sätt vara fel, utanför eller inte ingå i en gemenskap.

Jag är inte rädd och det är det fler som inte är.