Arkiv

OS i propaganda

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kallade för en månad sen Jonas Gardell för oförskämd och okunnig när han twittrade att OS i Sotji är som OS i Berlin 1936. Det Åsa Linderborg inte klarar av är att Nazi-Tyskland jämförs med hennes älskade Ryssland, ett land som visserligen inte längre är kommunistiskt styrt utan en semidemokrati.

Några år efter propagandaspelen 1936 i Berlin ockuperade Tyskland de tysktalande områdena Österrike och Sudetenland. Nu efter propagandaspelen i Sotji ockuperar Ryssland det rysktalande området Krim. I båda fallen kunde det konstateras att omvärlden bara tittar på. I Ryssland har, precis som i Nazi-Tyskland, homosexuella förföljts. Andra avvikande grupper i Ryssland lär snart också förföljas.

Jag tittade inte en sekund på OS i Sotji eftersom jag innan spelen läste om hur människor, både boende i området men även gästarbetare, hade behandlats.

Annonser

Relativ främlingsfientlighet

Det har debatterats en hel del i Sverige om begreppet relativ fattigdom. Relativ fattigdom punkterades som användbart politiskt begrepp i och med Ingvar Kamprads tillbakaflytt till Sverige.

I artikeln Europa tycker olika i Axess, datum okänt, skriver Andrea Bohman, doktorand vid sociologiska institutionen Umeå universitet, Maureen A. Eger, amerikansk sociolog, och Mikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet, om främlingsfientlighet och inställning till invandring.

Jämfört med andra europeiska länder visar Sverige upp förhållandevis låga nivåer av främlingsfientlighet, och även när det gäller andra attityder som till exempel jämställdhet och homofobi framstår Sverige som ett relativt tolerant land.

Många vänsteranhängare gör allt för att få oss infödda svenskar att framstå som värsta sortens rasister. Fast varför väljer då så många flyktingar att komma just till Sverige om vi nu är så hemska? Självklart försöker vänsteranhängarna ljuga till sig ett tolkningsföreträde, som dock inte håller. Man måste istället se på hur det ser ut i de olika europeiska länderna och utifrån det analysera varför en del nationaliteter är mer respektive mindre främlingsfientliga. Faktorer som utbildningsnivå, effekter av ekonomiska och politiska förhållanden samt antalet invandrare spelar in.

Forskning visar nämligen att ekonomiska förhållanden spelar en roll för främlingsfientliga attityder. Människor är i allmänhet något mer benägna att hysa fördomsfulla attityder i länder eller andra geografiska områden med låg BNP eller hög arbetslöshet, eller i tider när de ekonomiska förhållandena försämras, som vid en recession. Denna relation kan bäst förklaras utifrån grupphotsteorin.

Fördomarna föds i upplevda konkurrenser mellan invandrare och infödda. Resurserna anses vara knappa och de ekonomiska intressena hotas genom närvaron av invandrare. Visst känner man igen det där från Sverigedemokraternas argumentation där man ställer kostnaderna för invandring mot t.ex. många pensionärers ekonomiska situation.

Det är viktigt att notera att hotet inte måste vara personligt (det vill säga det behöver inte vara det egna arbetet som hotas). Känslan av att den egna gruppen hotas av närvaron av en främmande grupp räcker ofta för att ge upphov till negativa attityder.

En samhörighetskänsla d.v.s. nationalism uppstår, speciellt bland de lägre socioekonomiska grupperna i samhället. Att rasism hör ihop med låg intelligens kunde man läsa redan i början av förra året.

Forskning har också funnit att ett negativt politiskt klimat, med främlingsfientlig retorik och restriktiv invandringspolitik, är relaterat till högre nivåer av främlingsfientlighet.

Det är här som man förstår att sju av riksdagspartierna kämpar febrilt mot det åttonde partiet för att landet inte ska falla ner i denna svarta avgrund. Rasismen och främlingsfientligheten finns i Sverige men den är mycket låg jämfört med andra länder i världen. Det ska vi vara stolta över samtidigt som vi ändå ska fortsätta det tuffa arbetet emot dessa attityder. Vi gör det inte genom att våga vägra debatter utan vi måste alla arbeta för ett bättre debattklimat i Sverige. Vi har också en stor hjälp av den svenska sekularismen.

Religionens inverkan kan troligen kopplas till social sammanhållning, där en mer etniskt baserad social sammanhållning tenderar att leda till mer främlingsfientliga attityder.

Det sägs här och där att Kristdemokraterna förlorar på Sverigedemokraternas närvaro i den svenska politiken och till viss del stämmer det också. Jag anser att i ett sånt pass sekulariserat land som Sverige gör dock inte Kristdemokraterna denna skada.

Landets historia spelar självfallet också in. Finns det traditioner av invandring och öppenhet? Även om Nationella fronten i Frankrike, Jobbik i Ungern, Gyllene gryning i Grekland, Sannfinländarna i Finland och Sverigedemokraterna i Sverige har haft politiska framgångar betyder det inte att den europeiska attityden till invandring har försämrats de senaste åren. Artikelförfattarna frågar sig hur kan då dessa partiers framgångar förklaras. Svaret är ganska enkelt.

En förklaring är förstås att människor som hyser främlingsfientliga attityder i allt högre grad röstar utifrån sin ståndpunkt ifråga om invandring och integration. Och dessa partiers valframgångar gör dem till ett alltmer realistiskt alternativ för väljare. Forskningen pekar också på att frågor om kultur och nationalism har ökat i betydelse, samtidigt som de traditionella partierna har konvergerat mot mitten, vilket lämnar begränsat utrymme för väljare att göra sin röst hörd då partierna erbjuder mindre variation.

Sverigedemokraternas opinionssiffror på c:a 9 % består troligtvis av c:a 5 % främlingsfientliga rasister och resten av ickefrämlingsfientliga. De sistnämnda är alltså de som missnöjesröstar på partiet.

Är då begreppet relativ främlingsfientlighet användbart? Nej, precis lika mycket som begreppet relativ fattigdom aldrig kommer att hjälpa någon fattig kommer inte begreppet relativ främlingsfientlighet att hjälpa någon invandrare. En invandrarare skiter nog helt enkelt i det begreppet.

This entry was posted on 8 juli, 2013, in Europa, SD.