Valkyria

Oj, jag hittade det här bortglömda inlägget i Utkast, som borde ha publicerats i början av augusti.

Jag såg filmen Valkyria på TV4 i somras och varje gång jag ser något om Nazityskland kommer jag att fundera på om vi i Europa kommer att få uppleva något liknande igen.

Det nationalkonservativa Sverigedemokraterna är det parti som anses vara det närmaste Hitlers nationalsocialistiska ideologi. Nu tror jag inte att SD kommer att upprepa något av det som Hitler stod för men däremot är det fullt tänkbart att de vill skapa något liknande Victor Orbans Ungern.

Malcolm Kyeyune, kommunistisk debattör och bloggare, förklarade i början av augusti valrörelsens stora snackis så här långt på ett mycket bra sätt på Facebook (hela inlägget är inklistrat här) genom att plocka isär den s.k. postkoloniala skulden.

Den här videon om socialdemokraternas historia som SD släppte nyligen är intressant. Den säger väldigt mycket om det politiska läget idag, och är i sig ett exempel på s.k. ”blowback”, där saker man gör i ett led kommer tillbaka för att hemsöka en i tredje eller fjärde led.

Många kommentatorer har i dagarna försökt angripa filmens seriositet, historiska gedigenhet, osv. Jag tror inte detta är något annat än att skjuta bredvid målet. Ja, filmen är ett hopkok av fultolkningar, halvsanningar, lösryckta citat och implicita samband. Två saker gör dock detta ganska oviktigt. Den vanligaste invändningen här har ju varit att behandlingen av SD följt ungefär samma mönster, och att alla partier gör så här. Ingen annan skyr för att fultolka eller använda sig av halvsanningar och lösryckta citat, så varför ska SD göra det?

Det finns dock ett viktigare skäl till varför filmen nog kommer visa sig ha varit effektiv. Och det är till stor del socialdemokraternas fel, eller snarare allas fel, att det blivit så. ”Rasism” idag har fördummats och tillåtits reduceras till en transhistorisk kraft. Rasism är inte längre något specifikt för tid och plats och etniska och politiska klyvningar. Rasismen bara existerar, utanför historien, likt en sorts ond demon som bara väntar på att ta över folk utan anledning. Varför åkte spanjorerna till den nya världen? Jo, för att de var rasistiska och hatade alla som inte såg ut som de själva. De historiska, religiösa och ekonomiska bevekelsegrunderna på drottning Isabellas tid har inget med saken att göra. Byggandet av silvergruvorna, eller den enorma globala ekonomiska effekt som det spanska imperiets stora produktion av ädelmetaller fick på ekonomin (effekter som kunde kännas ända till Kina) har filats bort. Det finns inte längre en historia, det finns bara en moral, och moralen säger att världen består av goda människor mot dåliga människor. De som älskar, mot de som hatar.

I flykten från historia till moral har det aldrig varit enklare än nu att verkligen döma ut andra människor och partier fullständigt. Om ”rasism” är en sorts mark of cain, en leverfläck på själen som inte går att tvätta bort, då finns det liksom inget att diskutera. De är onda, vi är goda.

Men det finns en baksida som ingen verkar ha tänkt på. Det argument som socialdemokraterna skulle kunna ha använt här är att socialdemokratin, likt alla andra, verkade i en radikalt annorlunda tid med radikalt annorlunda etniska, politiska och kulturella bevekelsegrunder än dagens Sverige. Men när man kokar ner ”rasist!” till att betyda ”jag hatar dig” och ”du är dum”, då spelar dessa invändningar längre någon roll. De enda frågorna som är relevanta är ”går det att hata sossarna?” och ”går det att tycka att sossarna är dumma?”. Det är frågor med mycket enkla svar idag.

Även innan Youtube bjöd SD på en alldeles gratis Streisandeffekt så var den här filmen en intressant studie i politisk judo. Efter åratal av medveten devalvering av begrepp, efter decennier av ihåliga referenser till ”30-talet!!!” har de flesta orden vi använder förlorat mycket av sin rena semantiska mening. ”Rasist” betyder på en och samma gång allting och ingenting; du kan kasta det i ansiktet på vem som helst för nästan vad som helst, och den enda otvetydiga innebörden är att du är en dålig människa som vi andra hatar. Men det går att använda samma verktyg åt andra hållet; det går att göra en två timmar lång film om att vår tids styrande socialdemokrater är dåliga människor som är hatade och dessutom borde hatas. Ingen behöver bry sig om semantiken, eller de historiska sambanden, eller något i den stilen. Bilderna finns där för att inpränta det som de flesta tittarna redan tror eller är beredda att tro: sossarna är dåliga människor, de är inte ett dugg bättre, de bär på precis samma själsliga leverfläck.

De andra partierna valde denna arena, och de fick hjälp från i princip all media och hela civilsamhället. Nu, en månad innan valet, är det nog lite för sent att inse att detta är en arena där alla kan ge sina fiender stryk. Att välja bort historia och materiell politik och istället föra en moralisk kamp har lockat många de senaste åren. Men så fort du själv snubblar, så fort dina egna politiker beter sig omoraliskt och inte lever upp till förväntningar, då kommer hela din historia tillbaka som en enda stor bumerang. Inte för att historien spelar någon roll, utan för att du just nu håller på att förlora kampen om moralen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.