När feminister och antirasister attackerar sina egna

Svansen av dåligt pålästa journalister, anonyma hatare på nätet … aggressiviteten i attackerna skrämde livet ur mig.

Det är med en liten sorgsen tår i ögat som jag i tidningen Vi läser om Stina Wirsén och det helvete hon fick utstå med sin karaktär Lilla Hjärtat. När dessa antirasistdrev startar är de skoningslösa, intoleranta och döva. Syftet må vara gott men i slutändan är det en samling nyttiga idioter som står där med nöjda leenden. De hade ju tvingat en misstänkt rasist att ta bort en sterotypisk bild av en sagofigur. Sverigedemokraterna ökade i opinionsundersökningarna förra hösten och den här skandalen kan mycket väl ha hjälpt till. Tur är så är den garanterat borta ur folks minnen vid nästa val.

Bilden av henne som en pickaninny naglades fast, blev en sanning. Inte ens jag som älskade hennes styrka, ilska, glädje, ja, vanlighet, kunde längre känna kärlek.

Om svensken inte redan hade kunskapen så blev alla vi varse om vad en pickaninny, blackface, golliwog och minstrelsy var för något. Jag kände sedan länge till alla de där orden utom minstrel. För att förklara dem kort har jag kopierat text från Wikipedia.

  • Pickaninny is a term in English which refers to children of black descent or a racial caricature thereof. It is a pidgin word form, which may be derived from the Portuguese pequenino (an affectionate term derived from pequeno, ”little”). (Ingen svensk text tillgänglig!)
  • Blackface är en typ av sminking med ursprung i USA, använt för att skapa ett stereotypiskt porträtt av svarta.
  • The golliwog, golliwogg or golly was a black character in children’s books in the late 19th century usually depicted as a type ofrag doll. (Ingen svensk text tillgänglig!)
  • Minstrel show (även minstrelsy) var en underhållningsform som liknade varieté och uppstod i USA under första hälften av 1800-talet. Minstrel shows framfördes i allmänhet av vita män som sminkade i så kallat blackface sig för att likna svarta människor.

Och visst var Lilla Hjärtat mycket lik dessa gamla stereotyper. Som Stina Wirsén säger.

Jag undrar hur hon hade blivit bemött om jag struntat i den runda munnen. Det hade ju varit jävligt skönt! Om jag gjort henne mindre svart, skippat flätorna. Hade de sett hennes styrka då, hennes personlighet? Hur nedtonad hade hon behövt vara för att bli accepterad?

Hade någon ens brytt sig om Lilla Hjärtat om inte Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen vid valet 2010 och ingen hade hört talas om Svenskarnas Parti? Jag tror inte det! Jimmie Åkesson skulla kunna bli nästa statsminister. Sverige är ju så rasistiskt och främlingsfientligt. Värst i världen! Men nej, Jimmie Åkesson kommer aldrig att bli statsminister i Sverige. Sverigedemokraterna kommer aldrig att styra landet, även om Aftonbladet Kultur verkar tro det. Hetsjakten på ”rasister” är bara ett knep från främst de rödgröna att fiska röster på. Svensken är förhoppningsvis smart nog att genomskåda denna propaganda.

”Blev världen bättre”, säger Stina Wirsén, ”för att Lilla Hjärtat plockades bort? Blev Sverige ett öppnare land?”

Nej, en liten sagofigur kan inte förändra någonting. Förhoppningsvis skäms personerna bakom denna hetsjakt om några år. Bråket kring Lilla Hjärtat kom ungefär samtidigt som Tintin-gate, konstnären Makode Lindes tårta, Jonas Hassen Khemiris brev till justitieminister Beatrice Ask och trots den s.k. järnrörsskandalen ökade stödet för Sverigedemokraterna. Allt detta under hösten, vintern och senvintern 2012/2013. En del människor i Sverige hade panik! Sverige var så rasistiskt att endast antirasister med t.ex. Åsa Linderborg i spesten kunda rena det.

När jag tog bort Lilla Hjärtat tillfredsställde jag en grupp röststarka personer, men i samma stund hörde många fler av sig. Hundratals. Många av dem med egna erfarenheter av rasism.

Jag undrar över hur hudfärgsfördelningen såg ut i gruppen röststarka intersektionalitetsanhängare som hetsade mot Lilla Hjärtat. Antirasister förstår sällan att det alltid finns två sidor av ett mynt. Linda Hambäck, producent och medförfattare, som utgör ”vi” i ett av de kommande citaten hamnade dock i en annan situation p.g.a. sin hudfärg.

Jag tror att tystnaden till viss del handlade om hur jag ser ut.

Det här mönstret har jag sett förut från den här typen av hatare. De är selektiva i sitt hat och osynliggör andra människor även om de är i samröre med det utsatta hatoffret.

Vi tyckte att vi hade gjort en feministisk, antirasistisk pangrulle. Nu ville vi ha priser, beröm!

Jag kallar mig inte för feminist, med ett litet undantag, eller antirasist, även om jag är emot alla typer av rasism, men ändå tror jag att jag har en varmare människosyn än de som kallar sig för just det. Sverige var helt enkelt inte redo för Lilla Hjärtat! Hon blev bara några år gammal innan dessa trångsynta människors hat tog kål på henne. Vila i frid!

Stina Wirsén berättar att hon inte längre ska rita Lilla Hjärtat.

Hatet mot henne fortsätter dock att leva.

Jag ville bygga nya hjältar, motverka rasism. Spränga stereotyper, inte blåsa liv i dem! Jag trodde att jag gjorde rätt. Och jag gör den här intervjun, inte för att någon ska tycka synd om mig utan för att säga att vi måste höja blicken. Fokusera. Nästa år är det val. Vi måste stå upp för mångfald, bekämpa rasism, tillsammans. Nu är vi farligt ute, polarisering och kategorisering leder till ökad främlingsfientlighet. Vit. Svart. Icke-vit. Begreppen tränger sig in i språket igen. Ingen är sin yta. Det vill jag säga.

De nyttiga idioterna styr landet via media och sociala medier. Ivar Arpi får avsluta.

Brottet Stina Wirsén begick när hon ritade Lilla hjärtat var inte att hon är rasist, utan att hon är vit.

Vita får endast rita vita, svarta äger skildringar av svarta, muslimer får inte skriva om Jesus. Åt var och en sin egen kulturella jordlott, i en fin mosaik av hermetiskt tillslutna kulturer, med hudfärgen som tvångströja. Allt annat är nykolonialism. Eller?

Annonser

5 thoughts on “När feminister och antirasister attackerar sina egna

  1. Jag blev enormt rörd över vad denna intervju i Vi avslöjar. Nämligen en hemsk sida bland de svenska tyckarna. Hur de enkelt kan samla ihop ett ”posse” ett drev av idioter som vill vara godast av de goda! (Jag använder det amerikanska ordet posse då pöbel ju associaras till något folkligt och gud förbjude att denna inställning skulle vara folklig!) Jag tror att detta citat från intervjun är mer adekvat – ”Jag är rädd för att det är en kamp om utrymme, om en plats i en trång och elitistisk kulturvärld.”

    • Deras godhet är en teoretisk produkt, en politisk utopi, som bevisligen inte fungerar i verkligheten.

  2. Pingback: Jag är inte rädd och det är det fler som inte är | Emma i skrubben

  3. Pingback: Politiskt korrekt? | Emma i skrubben

  4. Pingback: De verklighetsfrånvända intersektionalitetsteorierna. | Malte on the Roxxx

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s