Chockerande läsning om Marcus Birros upplevelse

Marcus Birro skriver på sin blogg om Hatet. Hatet som han själv får uppleva p.g.a. att han är en ”offentlig person”. Jag håller inte med Marcus Birro i mycket men jag känner inget hat för honom, bara oenighet. Det han skriver om i sitt inlägg ville han först inte skriva eftersom det kunde uppfattas som att han beklagade sig samt att han inte ville ge det mer uppmärksamhet än det var värt. Jag är glad för att han skrev inlägget. Jag har kopierat hela händelsen som han själv återger den.

I lördags, på Göteborgs Central, när jag väntar på tåget till Halmstad kommer det fram en ung kvinna. Hon är kanske drygt tjugo år, bär mörka solglasögon och är inte, vad jag kan se, påverkad av något. Hon frågar mig om jag är jag och jag svarar ja.

Sedan berättar hon i lugn och saklig ton hur mycket hon hatar mig, det jag står för, den jag är, det jag skriver. Hon fortsätter berätta vilken hycklare jag är, och hon hoppas att det ska gå riktigt illa för mig i mitt liv. Jag går undan men hon följer efter och fortsätter slunga sitt hat över mig.

– Du är offentlig så du ska tåla att jag säger detta till dig, säger hon också.

Då ber jag henne fara och flyga, fast på ett engelskt lite grövre sätt och det är som om hon väntat på att jag ska provoceras, för hon skrattar, höjer rösten, pekar och härjar. Efteråt uppehåller hon sig i min närhet och jag hinner tänka vad jag hade gjort om min familj varit med, vad hade Milo och Mimmi tänkt.

Hon bara står nära och hånler.

Det läskiga är att hon inte verkar konstig, påverkad eller märklig på annat sätt. Det är som om vi är i krig och jag vet inte om det…

Dessutom ska vi på samma tåg. Jag sitter i en annan vagn men  jag ser henne gå runt i tåget, ringa i sin mobiltelefon, peka åt mitt håll. Det är något väldigt aggressivt och skrämmande med hennes hatiska iver.

Jag uppmärksammar tågvärden i min vagn om kvinnan och till min stora glädje visar det sig att tågvärden faktiskt uppmärksamt kvinnan på perrongen. Efter en stund kommer tågvärden fram till mig och säger att kvinnan i fråga inte kommer besvära mig mer och jag undrar lite hur hon kan garantera det.

Sedan ser jag att tågvärden under hela vägen mellan Göteborg och Halmstad, där jag ska av, står mellan vagnarna för att hindra kvinnan ifrån att söka upp mig. När jag kliver av i Halmstad visar det sig att kvinnan ska till Malmö och jag tackar tågvärden för hjälpen.

Den där timmen mellan Göteborg och Halmstad var ingen trevlig timma. Jag kan omöjligen veta vad jag väckt upp för oblandat hat hos den här kvinnan. Hon kanske känner folk som gärna skulle skada mig för att jag till sist sade ifrån och till henne på skarpen.

Aldrig förr har jag varit med om ett sådant läskigt kontrollerat hat och aldrig har jag känt mig så utsatt. Det är sorgligt och mycket märkligt att vara en människa som lockar fram ett sådant hat hos någon annan. Jag är skärrad helt enkelt. Jag vet att det finns människor som tycker illa om det jag skriver och den jag är, men jag har aldrig blivit så brutalt påmind om det.

Nu kan man naturligtvis snabbt göra en generaliserande tolkning att det handlade om en radikalfeminist, eller liknande på vänsterkanten, som hatar allt vad Kristendom heter, Islam går däremot säkert jättebra. Hon verkar också hata allt som Marcis Birro står för och tror på och hon har inga problem med att visa sitt hat öppet. Hon är ju ändå en god feminist med stor del av det svenska etablissemanget bakom sig. Eller så är hon inte det som jag skrev nu utan bara en halvgalen människa med lika halvgalna kompisar, som hon ringde till. Jag vet inte! Marcus Birro vet inte! Den kvinnliga tågvärdinnan vet troligtvis inte heller! Ingen kommer troligtvis att få veta vem den här kvinnan är.

Hatet drabbar fler än bara kvinnor skrev Ivar Arpi för två dagar sen i Svenska Dagbladet angående två folkpartistiska ministrars debattartikel i Expressen, Näthat mot kvinnor ett demokratiproblem. .

I går sommarpratade Anton Abele, moderat riksdagsledamot, och berättade om hur han sedan han var 15 år, då han inledde en kampanj mot gatuvåldet, har fått dagliga mejl om hur ful och dum han är. Förvånansvärt nog är det inte anonyma nättroll som står för påhoppen, utan etablerade journalister och offentliga personer.

Efter en kolumn på denna ledarsida där han uttryckte kritik mot feminism häcklades Roland Poirier Martinsson i P3:s humorprogram Tankesmedjan. Han kallades ful, jämfördes med Hitler – och ett antal gånger med en bajskorv. Detta skedde inte i ett kommentarsfält, utan i public service-radio.

Politiker som Maria Arnhom och Birgitta Ohlson borde också ta strid mot hatet uppifrån sina samhällspositioner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s