Andreas Johansson Heinö om europeiskt perspektiv på svenska partier

Andreas Johansson Heinö har i en serie inlägg presenterat ett europeiskt perspektiv på de svenska politiska partierna KristdemokraternaSverigedemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, VänsterpartietFolkpartiet och Centern. Lite konstigt att han inte skrev något om Socialdemokraterna.

De svenska partiernas öden kommenteras vanligen med närsynt blick. Förklaringar till opinionsmässiga svängningar söks i aktuella händelser eller hos enskilda personer. Är det Annie Lööf eller idéprogrammet som sänkt Centern? Kan Socialdemokraterna åter bli ett 40-procentparti när de gjort sig av med Sahlin och Juholt? Är det för att vi pratar så mycket om invandring som Sverigedemokraterna lyfter?

Inga dumma frågor. Men världen består av mer än Sverige. Som en motvikt till det provinsiella perspektivet tänkte jag därför under veckan kommentera de svenska partierna ur ett europeiskt perspektiv. Hur ser de lång- och kortsiktiga trenderna ut för respektive partifamilj i hela Europa? Är den svenska utvecklingen representativ eller avvikande?

Här har vi en grabb som kan sitt område till skillnad från mig som är en glad amatör. Vi svenskar behöver verkligen se oss omkring i världen och inte bara slå oss på brösten som de världsmästare som vi tror att vi är.

Om Kristdemokraterna:

Det finns de som hävdat att lösningen på de svenska kristdemokraternas kris skulle vara att gå tillbaka till rötterna och renodla partiets budskap med ett tydligare fokus på kristna värden. Då kan det vara värt att påminna om att det i Europa inte finns ett enda exempel på ett parti som med framgång valt den vägen. Det sitter visserligen evangelikala partier i parlamenten i Schweiz och Nederländerna, med de har bara några enstaka mandat och inget inflytande.

Utmaningen för Kristdemokraterna i Sverige är snarare att hitta intressanta svar på politiska frågor som väljarna bryr sig om i ett politiskt landskap där allt fler partier slåss på en allt trängre yta.

Om Sverigedemokraterna:

Den ständiga mediala fokuseringen på framgångar för ytterlighetspartier skymmer sikten för den som nyktert vill studera hur starka nationalisterna i Europa egentligen är. För den vanlige tidningsläsaren är bilden att dessa partier ständigt växer, ständigt radikaliseras.

Fakta säger annat. I de senaste valen gick nationalistpartierna i genomsnitt framåt med 0,5 procent. Men siffrorna dras upp av de stora framgångarna för Jobbik, Nationella Fronten och Sannfinländarna (som ökade med nästan 15 procent till 19). Totalt var det 14 partier som gick framåt medan 19 partier tappade i stöd. I de senaste valen har nationalistpartier tvingats lämna parlamenten i länder som Slovenien, Slovakien och Serbien.

Om Miljöpartiet:

De väljarmässiga framgångarna har varit begränsade. Genomsnittet för de gröna partierna i de senaste valen var 6,2 procent. Utöver Tyskland (10,7 procent) är det i mindre länder som de gröna partierna haft störst framgångar: Lettland (12,2), Luxemburg (11,7) och Österrike (10,4).

Det svenska Miljöpartiet är därmed med sina 7,3 procent 2010 ganska representativa för gröna partier i Europa. Men i ett annat avseende är man faktiskt allra mest framgångsrika: det är det enda gröna parti i Europa som är tredje störst i sitt parlament.

Om Moderaterna:

Det är inte alldeles enkelt att beskriva dagens Moderater i ideologiska termer. Inget annat svenskt parti har en lika, ska vi säga avslappnad, relation till ideologi som Moderaterna. Enligt idéprogrammet från 2011 tar sig Moderaterna an ”samhällsproblem och strävar efter en bättre framtid… som en del av en lång idétradition inspirerad av liberalism och konservatism”. Det är enda gången orden nämns i idéprogrammet.

Om Vänsterpartiet:

Efterfrågan på renläriga kommunister är begränsad i Europa. Men det verkar även vara svårt för demokratiska socialister att nå över 10 procent om inte omständigheterna är synnerligen gynnsamma (krisens Grekland) eller om partierna tydligt rör sig mot mitten för att plocka upp missnöjda socialdemokratiska väljare (som Vänsterpartiet lyckades med i Sverige 1998 och som Die Linke periodvis lyckats med i Tyskland). Det dilemma som ständigt förföljer det svenska Vänsterpartiet – att vara tillräckligt långt ifrån Socialdemokratin för att utgöra ett tydligt vänsteralternativ, men tillräckligt nära för att vara en legitim och attraktiv samarbetspartner – delas av många likasinnade partier i Europa.

Om Folkpartiet:

Tendensen i senaste valen är svagt negativ, en nedgång med 0,9 procent. Siffrorna riskerar att förvärras genom kommande val i Tyskland, där FPÖ riskerar att hamna utanför Förbundsdagen för första gången, precis som man nyligen gjort i Österrike. Även i Storbritannien har Liberaldemokraterna kraschat i mätningarna. Lägg till detta att liberala partier sedan länge är svaga i andra stora länder som Spanien och Frankrike.

Om Centern:

I samband med debatten om Centerns nya idéprogram diskuterades inte bara anammandet av en liberal idétradition utan också huruvida Centern var på väg att bli eller borde bli ett nyliberalt parti. Det är en diskussion som delvis kan ses parallellt med diskussionen huruvida Kristdemokraterna borde renodla sina värdekonservativa inslag.
Men precis som för KD är det svårt att finna exempel på hur libertarianska idéer omsatts framgångsrikt i den europeiska partikontexten.  I Belgien bildades 2007 LDD – Libertair, Direct, Demokratisch – som är ett libertarianskt populistiskt parti. Hittills har det räckt till två mandat i parlamentet. I Danmark finns Liberal Alliance, som efter senaste valet har nio mandat. Därutöver finns ett antal partier som kombinerar nyliberal ekonomisk politik med värdekonservatism i sociala frågor (inte minst i Baltikum och Centraleuropa) eller med invandringskritik (t ex Fremskrittspartiet i Norge).

Alla dessa partier finns alltså över hela Europa. Jag tror att ett internationellt välrepresenterat parti lättare kan ta sig in, och eventuellt ta sig tillbaka till riksdagen om det åker ut igen, än vad ett parti som inte finns i andra länder kan göra. Samtidigt måste nya idelogier också kunna skapas i något land och sedan tas efter i andra länder.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s