Vänskapskorruption.

”Rasism är det värsta man kan bli anklagad för. Om man försöker resonera kring integrationsfrågor är det lätt att man blir inskuffad i det facket.”

Björn Häger, författare och journalist, om det svenska debattklimatet. I går sändes Uppdrag Gransknings reportage Den goda viljan där man granskade några svenska journalister. Martin Aagård var en av de som granskades, vilket föranledde att han några dagar tidigare i panik skrev en smått paranoid text.

” Jag tackade nej och förklarade att för deras egen trovärdighets skull borde de fixa ett annat case.”

Så där skriver bara någon som inte vill bli granskad. Aagård har under vinterhalvåret gjort sig känd för karaktärsmordet på Per Brinkenmo, som gårdagens reportage tog upp, samt attacken på Norge, som utan några problem kunde försvara sig men som även fick hjälp från den svenska sidan. Aagård tycker i stället att UG ska ”skriva en debattartikel”. Han anklagade medarbetarna på UG för vänskapskorruption men vad ska man då kalla Aagårds kollegors försvar, Anders Lindbergs och Åsa Linderborgs, av honom? Vänskapskorruption kanske?

Reportaget inleddes klart och tydligt med hur granskningen har gått till och vilka som har jobbat med vilka. Man kan nog inte heller anklaga Uppdrag Granskning-redaktion för vänskapskorruption eftersom det ofta berättas om stämningen där. Taket verkar vara högt eftersom diskussionerna haglar på redaktionen. Sunt!

Inslaget om Stefan Gunnarsson var ett exempel på hur journalister ibland slänger sig på människor som hungriga vargar i ivern att svartmåla dem. Många svenskar känner att de inte får ha någon som helst egen åsikt om t.ex. invandringen. Samtidigt som vi nog sätter världsrekord i flyktingmottagning har diskussionen kring vårt engagemang för människor som lever i krigshärjade områden blivit stigmatiserat av sverigedemokrater och postmodernister. Åsiktsskalan är inte och kan aldrig vara enbart svart eller vit i en demokrati. Det finns en hel gråskala däremellan. I Jasenko Selimovic vs. Jonas Hassen Khemiri-debatten från i våras skrev Erik Helmersson klokt om Intolerans från de toleranta. Är man också en offentlig person som Stefan Gunnarsson så får man enligt journalister tåla lite extra. Det Gunnarsson skulle ha gjort var att inte säga ett ord till den journalist som ringde upp honom.

mogadishuDet mest talande inslaget var ändå det om den svensksomaliska journalisten Amun Abdullahi, pristagare till Anna Politkovskajas minnespris 2010. Britta Svensson skriver i Expressen:

”Tänk tanken att det var en svenskfödd journalist på, säg, Aftonbladets kultursida, som fått sin tillvaro och yrkeskarriär sönderslagen på det här sättet. Då hade vi alla vetat alla detaljer för länge sedan.”

Nästa träffsäkra citat är hämtat från bloggaren Toklandet:

”Kan vi inte göra ett byte med Somalia? De får alla skräpjournalister ovan och vi får henne tillbaka? Problemet är att jag tror att somalierna är så smarta att de inser att de byter ner sig kraftigt…”

På knappt en timme hinner man egentligen inte med något men tack Uppdrag Granskning för ansatsen. Låt nu debatten få fortsätta utan för stor inblandning av sverigedemokrater och postmodernister. Dessa två sidor har lamslagit Sverige allt för länge nu där speciellt postmodernister som kroniskt kallar personer som inte tycker som dem för sverigedemokrater. Och visst, sverigedemokrater missbrukar ordet kulturmarxist om postmodernister men det gör inte mig till sverigedemokrat för att jag också gör det, mest för att visa hur less jag är på en del vänsteranhängare som missbrukar ordet sverigedemokrat. Det bästa vore tyvärr, eftersom jag hatar tanken att försöka tysta någon, om de kunde dra sig tillbaka för ett sundare debattklimat i landet. Sanna Raymans kloka ord i SvD:s ledarblogg  får avsluta det hela:

”Något har hänt med SVT:s skjutjärn, tror Aagård. Tja, kanske. Eller så har inget särskilt hänt, mer än att Aagård nu råkat ut för det som många andra redan varit med om, nämligen granskning. Och när det händer, då ropar Aagård genast om demokratiproblem. Ja jösses.” 

Annonser

6 thoughts on “Vänskapskorruption.

  1. När man hör de ansvariga reportrarna och programchefens föraktfulla förklaringar och undanflykter på UGs granskning, så inser man att deras brist på skrupler vad gäller sanningshalt i reportagen är total: Den förljugna bild som man av ideologiska skäl vill delge allmänheten accentueras av detta förakt. Men jag har svårt att tro att vi, allmänheten låter oss luras!

    • Jag kommer att tänka på det som en del sverigedemokrater gottade sig åt under Pride-festivalen i somras: ”Journalisters jobb är inte att förmedla sanningen utan det som folk tror är sanningen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s