Våga vägra vägrandet av debatten

Så har Publicistklubben haft en intressant debatt igen: Våga (vägra) debatten. Det kan inte nog sägas hur viktigt det är med såna här debatter. Det svenska debattklimatet är under all kritik. Jag tycker att debatterna borde sändas i tv så att vad som sägs når ut till så många människor som möjligt. Den beröringsskräck som en del vänsteranhängare försöker lamslå Sverige med måste uppmärksammas för allmänheten. Visserligen hade klippet på Bambuser i skrivande stund nästan 60’000 views men debatten hade kunnat nå ut till så många fler om den hade sänts i t.ex. SVT. Samtidigt hade SVT säkert förpassat debatten till Kunskapskanalen och då hade kanske inte lika många lockats till tv-apparaterna. För hur många har koll på den kanalens tablå?

Den här gången kunde Åsa Linderborg tänka sig att deltaga. Hon är en av landets största beröringsskräckare som tror att man kväver högerextrema åsikter genom att tysta dem. Det är snarare som så att man i stället för att kväva åsikter skapar en tryckkokare som kan explodera vid ett riksdagsval och ge onödigt många missnöjesröster. Beröringsskräckare fungerar alltså som nyttiga idioter. Man får också obehagliga känningar av kommunistdiktaturer när man hör vissa vänsteranhängares försök till att tysta debatter.

Hur än dumt det kanske låter kommer vi att bli tvingade att tåla en uppsving för Sverigedemokraterna under några mandatperioder. Jag är övertygad om att de med tiden kommer att förtvina eftersom de knappast kommer att kunna presentera en långsiktig och hållbar politik. Däremot kommer de likt Ny Demokrati att kunna påverka de andra partiernas politik. Hur ont det än smärtar beror fenomenet missnöjespartier på de gamla etablerade partiernas tidigare oförmåga så skyll inte på missnöjespartiet för dess framgång, eftersom de är just ett missnöjesparti.

Debattpanelen hade satts ihop efter den senaste månadens diskussioner om Ali Esbatis några år gamla blogginlägg Våga vägra ta debatten, Gubbslemsdebatten efter Gräv13-seminariet i Göteborg samt Jonas Hassen Khemiris text Bästa Beatrice Ask i DN.

Ivar Arpi skriver på SvD ledarsida att panelen delades snabbt upp i två läger:

Sidan som tror på ett öppet samtalsklimat, vilket Janne Josefsson, folkpartisten Jasenko Selimovic och författaren Lena Andersson gör. Och den sidan som vill att vissa åsikter, och människorna som innehar dem, ska hållas borta från offentligheten, vilket vänsterpartisten Ali Esbati och Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg förfäktade.

Stina Dabrowski, debattledare, deltog inte i debatten vilket var lite olyckligt då hon ofta har vettiga åsikter. Hon ställer dock kanske debattens viktigaste fråga till Ali Esbati när hon undrar om han hade kunna säga FUCK YOU VERY MUCH till Janne Josefsson under denna debatt. Versaler symboliserar ju att man skriker.

Ali Esbati, frilansskribent, menar att hans inlägg egentligen betyder våga ifrågasätta utgångspunkten för debatten. Han anser att det är en väldig skillnad på frågeställningarna ”Hur mycket invandring tål Sverige?” och ”Hur mycket rasism tål Sverige?”. Det spelar ingen roll vad som sägs i debatterna eftersom det viktiga har redan gjorts i själva frågeställningen. När han ställs mot väggen för olika känsloyttringar som han har gjort genom åren blir han pinsam. ”Då fanns ju inte Twitter.” ”Jag skrev ju inget hotbrev till honom.” Vad är det för svar, Ali Esbati? Menar du att det är skillnad på näthat och näthot? Det var ju på tiden att en vänsteranhängare medgav det. Ali Esbati blir än mer pinsam när han klagar på Janne Josefsson med orden ”Du är generös på min bekostnad!”. Det är att utnämna sig själv till den som är den gode. Efter en timme smetar han också på Janne Josefsson något obehagligt brunt och sedan beskyller han Lena Andersson för att inte se samhället som det egentligen ser ut.

Janne Josefsson, journalist, SVT, är beredd att ta alla debatter som man orkar med. Han tycker att det är konstigt att ha debatter om att ha debatter. Vi ska vara glada för att vi har debatt, säger han. Han berättar om Beppe Grillo, som i parlamentsvalet i Italien tidigare i år fick runt en fjärdedel av rösterna, som vägrar ställa upp i några debatter, vägrar att svara på frågor från journalister och vägrar att vara med i tv. Han tycker att Ali Esbatis båda exempelfrågeställningar måste få ställas eftersom ”de ställs överallt i varenda jävla byggbarack och på arbetsplatserna”. Han berättar om hur flyktingar i Sverige börjar ifrågasätta den svenska flyktingmottagningen eftersom de själva sitter fast i ett system. Sedan jämför han Socialdemokraterna och Omar Mustafa och vad han själv utsattes för efter Gräv13-seminariet i Göteborg. Att det spelar ingen roll vad man har sagt eftersom debatten lever sitt eget liv nu.

Åsa Linderborg, kulturchef, Aftonbladet, kan diskutera alla sakfrågor men inte med vem som helst. Åsa Linderborg visar med kroppsspråk vad hon tycker om Jasenko Selimovic (c:a 14 min.) och Janne Josefsson (c.a 16 min.). Några gånger när hon verkar bli sur över det Janne Josefsson säger till Ali Esbati vänder hon ryggen emot och nästan grimaserar (syns tydligt c:a 41 min.) Tror någon att dessa två herrar skulle starta en förminskningsdebatt mot Åsa Linderborg? Nej, viljan att klä sig i offerkoftor kan normalt bara tillskrivas vänsteranhängare. Senare i debatten menar hon att nynazister som t.ex. förnekar Förintelsen är antivetenskapliga i sin approach och att den upplyste slår i väggen. Åsa Linderborg visar en överlägsen attityd mot den vanlige svensken men hon klarade sig ändå bra av de två vänsternissarna … tills hon plötsligt utnämner sig själv som antirasist då sjönk hon till samma nivå som ”den gode” Ali Esbati. Indirekt påstår alltså Åsa Linderborg att de tre andra antingen är rasister eller aldrig protesterar mot rasistiska yttranden och handlingar. Hon svarar inte när Janne Josefsson undrar ”Men vi är väl antirasister hela högen här?”. På slutet förnekar hon med krängande kroppsspråk och orden ”Nu diskuterar vi någonting annat.” att hon skulle ha blivit ledsen över att Berlinmuren föll. ”Några månader senare föll Berlinmuren. Euforin som jag upplevt i Budapest förvandlades hemma till sorg när hela min världsbild rasade samman.” skrev hon 2009 i artikeln Muren föll och jag gick sönder för.

Jasenko Selimovic, statssekreterare, Arbetsmarknadsdepartementet, är mycket låååång! Tillbaka till ämnet nu, Emma! Han tycker att man ska hålla sig på en abstrakt nivå för annars blir det för mycket känslor inblandat. Han tror också att åsikter inte försvinner genom att man vägrar debatter. Sverige blir ett allt mer tolerant land men samtidigt ser man en liten minoritet som blir allt mer främlingsfientlig. Jasenko Selimovic tror att denna polarisering beror på bristen på debatt. De två sidorna kommunicerar inte med varandra. De lever i sina egna bubblor. Om man ska påverka de människor som lever i den lilla främlingsfientliga bubblan måste man på ett sakligt sätt och faktabaserat hålla en diskussion. Man kan naturligtvis inte debattera i alla möjliga situationer, som i Åsa Linderborgs exempel när hon berättade om ”svenskpartister” som hon mötte en dag i Gamla Stan. Det höll Janne Josefsson med om också. Senare pratar Jasenko Selimovic om hur folk som påtalar vikten av mångfald inte kunde hantera hans artikel Jonas, min vän. Jag kan inte annat än hålla med hur bedrövligt den ena reaktionen efter den andra var. Som Erik Helmerson skrev några dagar senare: Intolerans från de toleranta.

Lena Andersson, författare och krönikör, DN, tycker att alla frågor är värda att diskutera på ett intellektuellt värdigt sätt. Hon gillar inte att man bara sitter i enklaver och pratar med varandra. Det man diskuterar måste vara relevant. Hon tycker inte att Åsa Linderborgs möte med svenskpartisterna var relevant men ett tecken på det problematiska med ”det här”. Hon svamlar iväg lite i det filosofiska men anser att man ska ha tilltro till värderingarnas och argumentens kraft. Hon säger att man faktiskt röstar om den ena av Ali Esbatis exempelfrågeställningar, inte den andra.

Indirekt kopplat till denna debatt har jag även hittat följande kloka ord från bloggaren Niklas Kolhammar på sin blogg Prärietankar:

För att vi skall kunna nå ut till de osäkra så måste vi ha fler artiklar likt Jasenko som nyanserar rasistdebatten, och påvisar att vänsterns ointellektuella antirasism, inte är allenarådande. Vi måste visa att det finns andra röster som är betydligt mer resonerande och förhoppningsvis kan vi med tiden förpassa dessa nyare slutna system till historiens soptipp, där de äldre redan multnar. Då kan vi kanske bekämpa rasism något mer effektivt.

På en annan blogg (lite osäkert vem bloggaren är), Civilisation, står följande kloka ord i inlägget Strukturell rasism: Har framsteg skett? Är framsteg möjliga?:

Om Sverige fortfarande är strukturellt rasistiskt, vad var då poängen med till exempel engagemanget mot apartheid i Sydafrika? Vi är ju lika goda kålsupare, i grund och botten, som den forna Botha-regimen?

I sin iver att tydliggöra problemen, och radikalisera sin omgivning, så riskerar hon att hamna i synsättet att inget, hittills, har spelat roll. Samma talibaner, här som där. Samma manssamhälle, då som nu. Vi är alla rasister, trots allt.

Om Sverige är strukturellt rasistiskt, då är varje försök till förändring i grunden omöjligt, så länge de vita bestämmer.

Avslutnigsvis: Jag har som ni märker svårt att identifiera mig med vänsteranhängarna men jag älskar ändå debatten och då behövs dem. Jag blev alldeles lycklig när alla tog varandra i händerna på slutet. Mer debatt i Sverige!

Annonser

5 thoughts on “Våga vägra vägrandet av debatten

  1. Pingback: Osynliggörande | Bashflak

  2. Pingback: Receptet mot missnöjespartier | Emma i skrubben

  3. Pingback: Användandet av hen och man | Emma i skrubben

  4. Pingback: Relativ främlingsfientlighet | Emma i skrubben

  5. Pingback: En nyttig idiots resa i Egypten | Emma i skrubben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s