Svenskt debattklimat

Ett problem som vi har i Sverige är debattklimatet efter terroristattentatet i Oslo och Utøya. Jens Stoltenberg sa bara några dagar efter attentatet följande:

Mitt i all tragiken är jag stolt över att bo i ett land som har klarat att stå upprätt i en kritisk tid. Jag är imponerad av hur mycket värdighet, omsorg och styrka jag har mött. Vi är ett litet land, men vi är ett stolt folk. Vi är fortfarande skakade av det som drabbat oss, men vi ger aldrig upp våra värderingar. Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet men aldrig naivitet.

Orkar Norge leva upp till Stoltenbergs ord om ett ”mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet”? Det är för tidigt att uttala sig om det eftersom de måste först ta sig ut ur sin sorg som nation. Vad blir då Sveriges svar? Ja inte verkar det vara mer demokrati och större öppenhet i alla fall. I Sverige har paniken efter den 22 juli 2011 snarare lett till att folk nu pratar om mindre demokrati och mindre öppenhet. Det är i alla så jag tolkar personalen på Aftonbladet Kultur och Dagens Seglora. De båda redaktionerna blev nämligen mycket upprörda av att sverigedemokraten Mats Dagerlind skulle få vara med på Publicistklubbens möte i veckan. Men med mer demokrati, mer öppenhet måste det menas att alla typer av åsikter ska få komma till tals i en debatt, eller? Det enda sättet att mota Sverigedemokraterna är att debattera mot dem. Inte stänga ute eller förbjuda eftersom det gynnar bara Sverigedemokraternas stigmatisering. Mer om den Publicistklubbens debatt längre ner i texten.

Man går så långt att man nu på Aftonbladet Kultur t.o.m. ger sig på det nyligen terroristutsatta Norge, som dock inte vara sena med att försvara sig. Ska vi svenskar verkligen tala om för hur finnar, norrmän och danskar ska leva och verka? Är vi helt enkelt lite större, lite bättre, lite snyggare, lite smartare än våra grannar? Är vi inte helt enkelt störst, bäst och vackrast i hela världen? Hur många av Breiviks kaliber finns det där ute? Är eventuella terrorhandlingar från högerextremister det enda som vi ska oroa oss för?

Denna besatthet av Sverigedemokraterna och högerextremismen har satt en beröringsskräck kring hela det svenska debattklimatet. Ord som rasism, främlingsfientlighet och ofta även islamofobi dominerar och i vissa fall med rätta eftersom Sverigedemokraternas under hösten visade sitt fula tryne. Soran Ismail blev i mina ögon den stora hjälten. När det gäller Sverigedemokraterna har jag genom åren verkligen varit naiv. Tur att jag aldrig har röstat på det partiet. Då hade jag skämts nu. Jag trodde att de bara var ett vanligt parti som de andra partierna bara spydde galla mot p.g.a. konkurrensen om riksdagsplatserna men nu vet jag bättre. Ingenting kommer någonsin att bli bättre med Sverigedemokraterna. De är ett missnöjesparti och kommer alltid att vara ett missnöjesparti. Men utav något ont får man hoppas att det kommer något gott och det är att de mer etablerade partierna ska vakna och föra en politik för alla svenskar.

sd_nej_tack_2

Jag känner att de missbrukade orden främlingsfientlighet och islamofobi ofta gäller själva debatten och inte främlingarna, d.v.s. nysvenskarna. Vilket hemskt ord främlingar egentligen är men i Sverige är vi ju vana med att få främmande människor på besök. Förutom Sverigedemokraterna finns det många andra som vill diskutera invandringen men då är beröringsskräckarna omedelbart där och skriker främlingsfientlighet och islamofobi. Men det är ju inte i första hand för att försöka skydda nysvenskarna, för de skiter nog de flesta debattörer från etablissemanget ärligt talat i, utan egentligen för att skydda beröringsskräckarnas ibland mycket svaga argument. Beröringsskräckarna är ibland inget annat än nyttiga idioter för Sverigedemokraterna. Läs bara den här ledaren i Trelleborgs Allehanda, av Jonas Duveborn:

Gustav Fridolin säger inte att det vi säger är fel, utan han säger att vi inte får säga det”, slog Jan Björklund fast i radion. Och fortsatte till denna debatts kärna: ”Alla dessa självutnämna åsiktspoliser i svensk debatt som ska tala om för andra vad man får säga och inte säga, de gör integrationen en stor otjänst.

Andreas Johansson Heinö skriver ofta mycket vettigt. För en tid sen sen skrev han om att Invandrardebatten var bättre förr:

Läser man debattinlägg och intervjusvar märker man efter en stund att det är något som fattas. Det är raka svar, reflekterande, faktatunga. Men dagens irriterande retoriska figurer dyker aldrig upp. Det är ingen som säger att ”vi måste våga prata om det här”. Det är inte heller någon som anklagar den som pratar om problem för att ”fiska i grumliga vatten”.

För någon vecka sen kom Stefan Fölster ut med nyheten att Sociala problem vanligast i orter med få invandrare. Han är inte dum den där Fölster men ibland får man kaffet i vrångstrupen när han uttalar sig. Om han har rätt eller fel återstår att se men det var i alla fall ett oväntat och säkert nyttigt inslag i en snedvriden debatt. Låt oss få debattera invandringen utan att debattera invandrarna. Låt oss debattera Sverigedemokraternas politik istället för deras klantiga företrädare.

På tal om att debattera så var det alltså i veckan en mycket intressant debatt på Publicistklubben. Hela debatten finns att se här:

Det hade varit mycket debatt om den kommande debatten, bl.a. vägrade Åsa Linderborg ställa upp eftersom Mats Dagerling från Avpixlat skulle vara med. Mattias Irving på Dagens Seglora har inte heller tyckt om Dagerlinds närvaro. Jag hörde även något rykte om att Maria Sveland avstått att delta eftersom Sakine Madon skulle det men det vet jag inte om det stämmer. Så talar i alla fall sanna beröringsskräckare men man måste ändå ta detta tecken på avskärmning från vänsteredaktionernas sida på allvar. Blir Sverigedemokraternas mer rumsrena av att fler vänstermänniskor allt mer avskärmar sig från det övriga samhället? Både vänstern och Sverigedemokraterna behöver vara med i debatten, gärna mot varandra.

Linda Hjertén från Aftonbladet måste ha varit ersättare för Åsa Linderborg. Det var tufft av henne att stå där och berätta hur ont det till slut gör när man har läst det hundrade hot- eller hatmailet. Varför ska hon som bara förmedlar nyheter, precis som Jenny Alversjö som Malte nämner,  behöva utstå detta? Men vänta nu, det stämmer ju faktiskt inte. Linda Hjertén är kolumnist också så hon framför visst åsikter i media. Det rättfärdigar dock aldrig ett enda hot mot henne. Det syntes i alla fall att hon svettades lite och hon tyckte nog att det var lite jobbigt.

Mats Dagerlind med sin öga för öga, tand för tand-mentalitet ser ju ut som en sjörövare med sina ringar i öronen. Jag vet inte riktigt var jag har honom men han gav ändå ett stabilt och någorlunda hederligt intryck. När kamerorna stängs av låter det kanske annorlunda. Dagerlind fick även kritik för att Avpixlat tar bort kommentarer som inte passar men det har ju även gällt för facebookgruppen Vita kränkta män som nyligen försvann från debatten. Han hyllade även Avpixlats Stefan Torsell vilket jag bara kan instämma i. Tänk om fler debattörer hade haft samma milda ton som han har. Som Stefan Torsell själv uttrycker det i en krönika på just Avpixlat för några dagar sen:

Att jag använder mjuka ord beror på att jag har förstått att hårda ord skadar, men det måste finnas plats för sälta och friska vindar. Man måste rätt bedöma. Jag kan fila på en rad i timmar för att hitta den rätta tonen. Det är min skyldighet. De som läser kommenterar däremot spontant. Det är om de texterna som kulturchefer tar upp sin kamp.

Det är som om landets stjärnkockar skulle gå till storms mot vad folk smäller ihop till middag åt ungarna efter jobbet och ropa på förbud, istället för att vara just – stjärnkockar som inspiration för andra.

Sakine Madon växer allt mer. Hon vågar kritisera den svenska journalistkulturen och den debatten behövs verkligen. Jag behöver inte hylla henne mer här. Det sköter andra så mycket bättre.

Katarina Mazetti gör dock inte det, växer i mina ögon alltså, men hon har ändå en självironisk ådra som räddade henne denna gång. När hon svävade ut i ett ifrågasättande huruvida den danske islamkritikern Lars Hedegaard verkligen hade utsatts för ett mordförsök eller inte vänder sig Sakine Madon mot henne med något som måste vara tidernas mest frågande blick. Mazetti har naturligtvis rätt att framföra sin konspirationsteori men hon trampar så tydligt genom golvet eftersom hon troligtvis inte hade framfört något om det hade gällt ett mordförsök mot någon som inte är islamkritisk. Man kan ju också fundera vidare om det verkligen är någon skillnad på Lars Hedegaard och Christer Sturmark. Är det någon skillnad på att kritisera islam och kristendomen? Ja blir svaret från de som går efter teorin att det bara är vita kränkta män som står på samhällets topp att det endast är dem som man tydligen kan spotta och sparka på.

Det var i alla fall en ganska bra debatt där man fick se människor med helt skiljda åsikter stå och verkligen prata med varandra. Att enbart följa det skrivna ordet som det så lätt blir med internet är en nackdel. Det är lätt att missa ögonglimtar och kroppsspråk och det är även lättare att tolka in något mellan raderna när man inte direkt kan ställa en motfråga till den som uttrycker sig. Måtte internet få bli en arena där fler livedebatter sänds istället för enbart debattartiklar.

14 thoughts on “Svenskt debattklimat

  1. Huruvida Hedegaard talar sanning är väldigt lätt att kolla, för polisen alltså. Om han talar sanning sitter det en pistolkula i hans vägg i tamburen. Om polisen INTE hittat kulhål, hade löpsedlarna redan varit fulla med skandalen.

  2. Aagård framstår som pinsamt okunnig. VG/Norge ger svar på tal. Så utomordentligt klar analys och så många sanningar som i dessa två krönikor i VG får man inte i hela tidningar i Sverige. (VG är i stort en kvällsblaska som andra. Inte att förglömma dess backgrund under ockupationen, då journalister och redaktör med fara för eget liv fortsatte kritisera nazisterna i så tydliga ordalag de kunde.)

  3. Pingback: Den hygglige sverigedemokraten | Emma i skrubben

  4. Pingback: Nu är det din tur att lämna debatten! | Malte on the Roxxx

  5. Pingback: 63 % av SD-väljarna missnöjesröstar | Emma i skrubben

  6. Pingback: Lider Sverige av rasistnoja? | Emma i skrubben

  7. Pingback: Våga vägra vägrandet av debatten | Emma i skrubben

  8. Pingback: Vänskapskorruption. | Malte on the Roxxx

  9. Pingback: Relativ främlingsfientlighet | Emma i skrubben

  10. Pingback: En nyttig idiots resa i Egypten | Emma i skrubben

  11. Pingback: Jag är inte rädd och det är det fler som inte är | Emma i skrubben

  12. Pingback: Vad trodde du, Ingvor Bergman? | Emma i skrubben

  13. Pingback: En levande kyrka | Emma i skrubben

  14. Pingback: Vänskapskorruption. | Emma i skrubben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s